INTERVJU: jonassomfan

JonassomClock

Jonas, först och främst, berätta gärna hur gammal du är, vad du gör när du inte spelar Dota och vilket det värsta klädesplagget att shoppa är.
Tjebbare, Jonas här, 24 årig Dota-spelare från Täby! När jag inte spelar dota så försöker jag träna en hel del just nu, umgås med polare eller så spelar jag ett annat spel än dota, typ CS-GO. Värsta klädesplagget att shoppa är utan tvekan strumpor! Hur och när planerar man att köpa strumpor? Man kommer hem med en klase strumpor när man är i strump-nöd.

 

Vart kommer ditt nickname ifrån? Är det fan som djävulen Fan eller handlar det om att du är ditt egna största fan?
Haha jag vet knappt själv vart mitt nickname kommer ifrån… Jag spelade cs 1.6 för en himla massa år sedan och var rätt halv duktig sådär, tillräckligt duktig för att tro att man var coolare än alla andra. Jag använde då ”jonassomfan” som ett smurf namn eller för att vara anonym på publika servrar i CS eller i andra spel. Inkluderat i de andra spelen var Heroes of Newerth som jag senare då gick över till på heltid och då fastnade jag med namnet ”jonassomfan”. Betydelsen på mitt nickname har inget med djävulen att göra, inte heller att jag är ett fanskap eller skulle vara mitt egna största fan, det är bara en väldigt massa Jonas helt enkelt!

 

Om du bara fick spela en endaste hjälte resten av ditt liv, vilken skulle det bli?
Clockwerk såklart! Behöver jag ens argumentera?! Älskade även hjälten Pharaoh som var Heroes of Newerths motsvarande till clockwerk.

Jonas, ända sen första gången som du spelade Dota2 och jag kommenterade dig, så har du haft massor med fans, mig själv inkluderat. Din spelstil är enkel att älska, den har dock mognat rätt rejält på slutet. Kan du berätta din upplevelse av det?
I början av dota så spelade jag en väldigt vild spelstil, på gott och ont som så mycket annat. Jag tog väldigt mycket risker som inte så många andra spelare kanske tar, därav fanns det väl alltid en sorts ”big-play” eller galenskap aura när jag spelade som (tror jag) oftast är väldigt populärt bland tittarna. Nu på senare tid håller jag med att min spelstil har mognat, jag spelar lite mer disciplinerat nu och mer runt mitt lag än vad jag gjorde innan skulle jag säga.

 

Jonas i BMG - Redan under HoNtiden en relevant spelare.

Jonas tillsammans med BreakyCPK – Long time ago! :p

 

Tror du att mognaden i ditt spel har att göra med personlig mognad också, eller är det helt olika saker för dig?
Det är absolut inte olika saker för mig. Det tycker jag även man kan se väldigt tydligt, speciellt på de unga talangerna som oftast är väldigt duktiga mekaniskt  men är ivriga i sina beslut. Det är om man kan kombinera en sorts mognad tillsammans med sina färdigheter som det blir riktigt bra, det är väl oftast därför lagkaptenen brukar vara lite äldre och mer erfaren så han kan hjälpa till och ta de stora besluten.  Jag tror att man utvecklas personligt hela tiden, vare sig man vill eller inte, så absolut. Det skiljer sig såklart alltid från spelare till spelare såklart men överlag tror jag att ju äldre man blir desto mer disciplinerad och genomtänkt spelstil besitter man. Medansom man är ung och extremt duktigt så köttar man bara på, vilket utan tvekan också kan vara en väldigt bra tillgång i ett lag!

 

Hur slitsamt har det varit att spela för Alliance, och alla de fans som önskar att allting vore TI3 igen. Har de påverkat dig?
Jag försöker att inte läsa så mycket på sociala medier om jag ska vara helt ärlig. Men det är såklart svårt att undvika allt, och jag skulle säga att det aldrig påverkat mig under en match, däremot blir man väl kanske inte superglad när man precis förlorat en match och alla ”fans” säger några väl valda. Admiralbulldogs skor är väldigt stora att fylla för alla alliance fans.

14524206394_95f0a906a4_bBulldog hade en hel värld som älskade honom – svåra skor att fylla givetivs.

I offlane rollen hamnar du inte sällan i lägen där du måste agera först, starta fights och lita mycket på dina egna calls. Samtidigt vittnar både fans och spelare om att Alliance på slutet haft problem med de här besluten. Hur ser du på din roll i detta? Blir det svårare att lita på sin egna gamesense när laget har de här problemen samtidigt?

Det händer väldigt ofta att jag spelar en iniator roll och måste börja en fight. Jag tror absolut att de påverkar lite att det har gått dåligt på sistone, självförtroendet sänks en aning och det bildas en sorts osäkerhet i hela gruppen. Det är väl egentligen det och mitt lag tycker har varit det största problem för oss just nu, att just ta ett bestämt beslut för hela laget när det gäller teamfights eller att pusha basen. Det är många som glömmer bort att man spelar som ett lag och bara för att man har en specifik uppgift så gäller det att alla är på samma sida och inte nödvändigtvis enbart på att en spelare inte fullföljer sin uppgift.

Vad behöver Alliance tror du för att återigen erövra sin storhet och bli ett självklart topplag i Dota2 igen?

Det finns mycket som jag tycker man kan bli bättre på, tråkigt vore väl annars. Jag tycker framförallt att vi behöver höja våran lägsta nivå. Vi kan slå vilket lag som helst just nu när vi spelar bra och allting stämmer, men vi kan även förlora mot de lite ”sämre” lagen och det håller inte i längden. Förutom att vi behöver höja våran lägsta nivå så behöver vi, som jag nämnde tidigare få en mer disciplinerad spelplan där alla spelare alltid är på samma sida och få tydligare decision making. Sen skadar det inte att höja sin högsta nivå, men det tror jag kommer med tiden och faller sig naturligt.

allaincenew-720x450The Fall Shuffle – Det var inte tillräckligt för Alliance den gången.

Finns det någon person i ditt liv, spelare eller annat som du verkligen ser upp till?

Det finns flera personer jag ser upp till. Om vi ska prata rent dota mässigt så är Fear en av dom, jag tyckte han var en av de bästa spelarna under sin tid och jag såg honom väldigt sällan ha dåliga matcher. Sen finns det väldigt duktiga offlaners som kphoenii (kpii), universe eller s4 som är mycket intressanta att studera!

 

Moba har säkert varit för dig precis som för många andra en fantastisk hobby som sen övergick till ditt jobb, vad är ditt bästa råd för att behålla glöden för spelet? Är det svårt mellan varven?

Jag tror att det är svårt att hålla uppe glöden exakt hela tiden för något man håller på med nästan 10 timmar om dagen. Det är inte alltid super kul, speciellt när det går dåligt. Men mitt bästa tips och det jag gör är att alltid ha ett mål. Mitt ultimata mål är att vinna ”The international” och för att nå dit så måste man kämpa i motvind ibland, som med alla andra mål man kan tänkas ha i livet. Det finns väl små saker man göra för underlätta också, typ inte sitta och spela 15 timmar om dagen i sträck, ta gärna pauser och gör något annat. Försök att alltid ha något annat än dota ibland, för annars kommer det att förstöra dig.

Avslutningsvis vill jag rikta ett särskilt tack till Jonas för den här intervjun. Jag kan verkligen känna att Jonas som han själv säger – fått stora skor att fylla. Däremot har det varit tydligt att han varit redo att utvecklas både som människa och spelare, och han är riktigt duktig nu. Jag kan väl bara hoppas att han får hitta vägen till sin dröm att vinna ett TI. Men det känns mer realistiskt att först hoppas att det blir TI för Alliance den här gången. Men ja, jag får dubbla FAN-grejen i jonas nick, för jag är utan tvekan ett jonassomfanfan.

Vem är Eskil, och varför skyddar han Five hela tiden?

4p5

se Adam ’Five’ Grönberg
se Alex ’Etakaka’ Lindström
se Eskil ’eskillz’ Sundblad
bg Stoyan ’SlashStrike’ Kralchev
se Josef ’DancingDragon’ Bernhardsson

 

4 protect five, tidigare IKEA (Som man fick byta för att Valve var skraja för reprisalier från möbeljätten) har en del helt okej resultat med sig. De har varit med långt in i TI kvalet för Kiev, de har spelat jämt med lag som C9, Alliance och andra topptier lag. Vi har valt att följa dem nu när det finns utrymme. Personligen gillar jag laget och ser mycket potential, det finns fortfarande saker som kan putsas på men ett väldig intressant lag. Vi kommer följa dem så mycket som det går,


Fick ett par ord med bossen Eskil också om hans visioner.

Vad har du för visioner som spelare dels själv men också som en del av det här laget?
Så, precis som du säger, jag har ju varit i underkanten av den högsta pro-scenen ett bra tag nu, det har sakta men säkert gett mig otroligt mycket erfarenhet dock, SPECIELLT över vad som INTE funkar i ett lag. Jag har ofta varit en ”följare” i lag och inte en ledare. Efter Horde så hade jag 1 sak i åtanke, nästa lag jag ska joina ska jag vara ledaren och jag vill ha folk som är villiga och enkla att diskutera med, vi ska kunna ge varann kritik och allt ska vara för ”lagets bästa” det ska inte vara några oroligheter om att man ska få en kick eller något sånt skit för man har en dålig vecka. Alla har en dålig vecka ibland, det viktiga är att man som LAG går framåt och utvecklas, man lär sig av den där dumma t2-defenden, man lär sig av att gå HG utan aegis i det där specifika gamet. Samt givetvis TID, sånt här skit tar tid att bygga upp. Man sätter inte ihop ett lag och får resultat efter 1 vecka. Dessa 2 aspekter är det jag verkligen har tryckt på i detta laget och jag är fruktansvärt glad över detta lag. Jag älskar alla 4 lagkamrater och jag tycker vi verkligen har jobbat fram till något som börjar ge utdelning.

Du har ju länge varit så nära att vara högst upp i scenen vad tror du det beror på att du inte riktigt slagit över?
Jag tror inte jag är en spelare som lever för de flashiga playsen, jag är inte en spelare som står ut bland alla high-mmr playmakers och diverse, jag är en spelare som tror på lagspel och allt jag nämnde i den tidigare frågan, för jag vet att kanske min individuella skill inte är den högsta, så jag måste väga upp det med andra saker, spela smart, studera strategier.. Allt såntdär, för dota är så otroligt mycket mer än mekanisk skill. Mekanisk skill är fan inte ens i närheten av 50% av pro dota. Max 30% skulle jag säga.Iallafall dessa egenskaper som jag har är inte något som får dig en plats i Alliance eller OG*vara, för dom lagen tar ju de som står ut på individuell skill, vilket är förståeligt. Men jag känner faktiskt att detta laget kan vara vändningen, jag tror så SJUKT mycket på det vi gör just nu i 4p5.
Hur jämför du ditt lag med Alliance och crescendo?
Jag tror att det farliga i lag som Crescendo och Alliance är att man redan är välkända. Spelare som Loda, Limmp, Handsken i Alliance och Akke, Synderen och BBK till viss del har redan uppnått mycket i dota och jag TROR det kan ge en en ganska så ”må bra”-känsla där man kanske inte riktigt försöker utveckla sitt spel lika mycket som t.ex vårat lag som i princip har allt att bevisa, vi har ingenting att förlora och allt att vinna. Jag tror den aspekten är ganska så avgörande i en sån här situation. Jag tror inte det är en slump att i princip alla TI-vinnande lag har kommit in i lite av en slump efter att dom vunnit.. Dom gör det för att de redan har uppnått det där dom strävat efter, och när man gjort det tror jag man liksom har lätt att tappa fokusen och hålla igång direkt efter. 

Vi följer 4p5 i Galaxy Battle kvalet just nu på kanalen. Kika in!

En vecka i Köpenhamn

Nu har jag i alla fall nästan avverkat en vecka i Köpenhamn. Jag åkte verkligen hit helt utan förväntningar.

Inom den branch jag jobbar måste jag hela tiden se till att göra mitt bästa för att synas för nya tittare och samtidigt ta hand om mina gamla fantastiska tittare. Varje val jag gör med events och inte gör med events påverkar naturligtvis de två sakerna.

Mina förhoppningar på Köpenhamn var att kanske kunna locka några nya tittare, kanske eventuellt hitta ett nytt spel som jag kunde göra på streamen. Det vet jag dock inte ännu, men kanske är ett rätt roligt sätt att kunna ha full kontakt med chatten. Jag föredrar dock fortfarande ett lågrejtat Dota2 game alla dagar i veckan. Men ni vet.

Jag tror faktiskt inte att jag fått särskilt mycket nya tittare av detta, eller nya fans eller vad vi ska kalla det för. Unibet har inte etablerat sig väldigt mycket på twitch ännu, faktum är att deras kanal fortfarande är mindre än vad min är. Men jag hade jävligt roligt och jag träffade väldigt mycket trevliga människor. Det är också förstås värt något, även om det kanske inte nödvändigtvis betyder att min kanal växte.
18788098_10154373940871721_1760201609_nHotellet låg en liten liten bit utanför centrum. Perfekt promenad avstånd.

När det gäller pokern så är pokerns historia extremt likt E-sporten. Jag menar onlinepoker för 10 år sen var det inte så himla svårt att vara bäst som det är idag. Många pokerspelare vittnar om samma sak. Pokern är dock jävligt spännande tycker jag, inte för att skulle byta den mot Dota2, men jag ser en möjlighet att ha den lite på sidan om. Men jag har inte tänkt klart.
Som jag nämnde tidigare har jag haft en jävla massa gambling i min familj tidigare, så jag fattar det mesta rätt snabbt, och det var sjukt kul att få spela vid Esportbordet. Där fick man snacka på lite och det inbillar jag mig att jag nyttjade på ett bra sätt. Sen att man vann den tävlingen var ju inte bara otippat utan jävligt ballt. Pengarna fick jag mest ångest av eftersom de betalades ut i sedlar på casinot, så jag fick tag på en bank som kunde växla dem och skicka dem till Sverige. Pust!

18763236_10154373937221721_871780498_n 18816680_10154373937186721_1860868663_n
Sen började själva unibet open, och den tävlingen består av en massa folk som antingen betalar in sig manuellt vid casinot (kostar 1100 €) eller så har de på olika sätt tjänat in att delta via nätet. Jag är inte helt säker på hur det fungerar, men en kan ganska snabbt konstatera att det är duktiga spelare med. Jag bestämde mig för att försöka mitt bästa, men hade en dansk till höger om mig som jag läste helt fel – inte bara en gång utan två gånger, och det slutade rätt snabbt. Tror jag satt med 4 blindhöjningar eller nått. Sen var det över!
Fördelen med det var dock att jag kunde hänga med Akasha och Adam under fredagen och lördagen.

Träning var i alla fall simpelt att upprätthålla, och det var var riktigt gött. Jag sprang runt hotellet en del, vädret har varit helt fantastiskt, och på hotellet fanns också ett helt okej gym. Försökte att träna varje dag, det håller min skalle skarp och förstås min kropp detsamma.

18816893_10154373937401721_1518707256_n 18816262_10154373936231721_1713548211_n 18763447_10154373936561721_1843367954_n

Jag har längtat nått så djävulskt efter sommaren, och här i Köpenhamn verkar den redan ha kommit, så det kändes fabulöst! Jag försökte att ta mig ut varje dag, känns som en bra grej att göra, och det lyckades jag med! Matbiten var väl mindre inspirerande, det mesta är ju så fyllt av kolhydrater. Men jag lyckades hitta en ”inte jättedålig” proteinbarstyp på Q8 här utanför hotellet, och sen kunde man ju alltid äta POLSE.

18763093_10154373936661721_1954857920_n
Aptitretande eller? Lol. Den var faktiskt skitgod! Tidigare idag tryckte jag också två stycken MEGABACONPOLSE på parkeringsplatsen. Tragiskt!

Det blev lite dans och party också under helgen, drack lite vin och träffade som sagt innan lite trevligt folk, väldigt lagom för att vara en sån här lång vecka.

18762465_10154373936311721_1424409824_n

Det här är Adam, han är en släkting till mig, men känns likaväl som en broder. Riktigt fin filur som jag saknat, så skönt att träffa honom!

 

18788025_10154373936881721_637283551_n
Jag älskar Bokhallar.

 

18788201_10154373936571721_246604278_nDet här gay-stället var vi på jag och Adam. Bartenderserna var utklädda till poliser.

18816638_10154373936666721_1606824788_nSen fick jag träffa Sara också, hon bor ju rätt nära i Sverige. Akasha är alltid kul att hänga med!

Nästa vecka blir det att koma tillbaka till streamen, och jag är sjukt peppad. Hoppas ni också är det så ses vi där! Skicka gärna en hälsning i kommentarsfältet!

Fullständigt fri

När jag var 16år tog jag beslutet att inte längre åka buss mellan Yttermalung och Malung. Det är en resa på 15km. Jag tog beslutet för att känslan av att inte kunna kliva av, att inte kunna bestämma när resan skulle avslutas var alldeles skräckinjagande. Jag var livrädd. Blotta tanken av att inte vara i kontroll över vart jag var påväg fullständigt massakerade mig.

Det var 18 år sedan. Men efter det har jag fortsatt haft olika rädslor, särskilt i anslutning till resor. Jag har etablerat ett lugn runt det jag har kallat hem, men snarast som jag varit på väg från det stället har ångesten varit fruktansvärd. Jag blev fånge i min egen själ, och det var jag länge. Slutligen lyckades jag med olika metoder och terapier ta mig ur den känslan, i alla fall om jag hade någon med mig. Via stödet av en vän kunde jag klara av att resa, jag minns fortfarande den dagen vi reste till Kina, och trots att det var 12 timmars flight, så lyckades jag överkomma det faktum att jag faktiskt inte behövde kontrollera när jag skulle stiga av eller på. Jag hade dock vänner med mig.
Jag har rest själv flera gånger sen dess, och det är en stor grej för mig. Men jag har alltid varit lite skärrad, och alltid haft någon som tar emot mig på andra sidan. Någon känd. Någon som jag kan lägga min trygghet hos. Inte sällan utan att de visste om det.

Så när inbjudan till det här pokereventet kom såg jag min chans att sätta spiken i kistan. För jag har på slutet också haft andra bryderier med hälsan. Törs jag vara helt själv när inte kroppen är vad den borde vara. Tänk om den inte håller. Ryggen smäller eller kanske att jag efter att ha gått i trappor blir trött, och yr, och är alldeles själv. Fångad i min egna kropp.

Jag har lärt mig att leva så, för i relation till att inte ens våga stiga upp från sängen har jag alltid sett mig själv som tillfrisknad. Trots att jag ätit antidepp mediciner i höga doser, så har jag klarat mitt liv. Jag sjöng med i Winnerbäcks text så att tårarna sprutade när han dikterade ”Jag kan leva som vem som helst, när jag tar mina mediciner”

Men nu var det 5-6timmars resande. Jag känner ingen av dem jag ska träffa så mitt säkerhetssystem fungerar inte riktigt. Dessutom har jag sen 10 veckor slutat med mina anti-depp mediciner. Jag tror inte på dem mer, för jag har upptäckt vilka mentala förändringar och fysiska förändringar som kost och hälsa har gett mig. En styrka som är mångdubbelt större än mediciner. Jag vill inte ens dricka sprit längre, vad ska jag med sprit till när jag ändå är modig och törs prata med vem som helst.

Vid 21 ikväll hade jag gjort i ordning mig för att gå till gymmet. Det var dock stängt, och jag har ingen som helst referensram för vart man kan ta sig för att träna utomhus. Jag hade visserligen promenerat lite på stan och fikat innan, men tänkte jag tar andra hållet.
Jag sprang, och det var en så vacker kväll. Jag sprang och jag kände mig fri. Jag sprang här för att jag ville springa här, inte för att det fanns trygghetspunkter eller för att det var den minst läskiga vägen att springa. Jag sprang för att jag var inte längre fånge i min rädsla. Jag sprang för att jag var inte längre fånge i min kropp. Jag skrev ner orden, och läste dom och det hissar i min mage, nästan en gränslös känsla av frihet. Det är så fantastiskt att jag inte finner ord, jag vet inte vart jag ska ta vägen när jag upplever att jag är befriad, men också helt och hållet fri. Det är omöligt att inte bli väldigt känslosam. Det är som att allting bara släpper, det är precis som Karin Boye berättar om i sitt tredje stycke i dikten ”Ja visst gör det ont”

Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden  -
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
                              som skapar världen.

Det är ljubel i mitt träds knoppar. Det glittar av mitt träds kvistar, och jag vilar i den största tryggheten som skapar världen. Det är helt makalöst. Det är nästan en religiös upplevelse.

Min fru och jag hade en sms-konversation när jag var på stan. Jag berättade att jag fikade, hon undrade om jag gjorde det själv eller om jag hittat några kompisar.
Det fanns bara ett svar jag kunde ärligt ge:

”Älskling, jag är kompis med mig själv”

kulan

Jag växte upp med Poker

Namnlös

Men inte Texas Hold em.
Min farsa var utan tvekan drabbad av speldjävulen, jag har spelat poker och andra kortspel med han sen jag kunde gå. Mer eller mindre. Ganska mycket med insats också – men jag hade en förmåga som min far saknade – ett stopp. Men det betyder inte att jag lirat mycket som vuxen, jag har haft andra spel att fokusera på. Dessutom har jag mestadels spelat vanlig poker som jag kallar det – med fem kort på handen. I alla fall inför detta eventet så kände jag att det blir ballt att få samarbeta med ett så pass stort företag ändå som Unibet är, och det är en rolig miljö för mig att vara i. Dessutom känner jag ingen och det är en bra mental utmaning. Sagt och gjort. Två dagar innan jag åkte hit så googlade jag reglerna för Hold Em. Frågade grannen lite innan också, för att inte helt göra bort mig ni vet.

Jag bestämde mig för en sak; Jag ska spela försiktigt. Det gjorde jag också till en början. Tror jag vann den absolut första potten men sen var det rätt trögt lir. Försökte verkligen att ha tålamod – något som jag sannerligen inte har. Men när folk började droppa av kändes det mer och mer realistiskt att det faktiskt skulle kunna bli en top 3 placering – in the money – så jag kämpade på.

Spännande att få se hur poker fungerar som tvsändning också, korten måste läggas på ett särskilt sätt för att programvaran ska läsa av vilket kort man har på handen. Så det är ens egna ansvar att lösa det. Men rundorna fortsatte på, och jag har riktig jävla tur. Så mycket kan jag säga. Vid ett tillfälle kom det upp A 7 7 8 på Bordet, jag hade A 10. Bluffade så hårt jag kunde med en ALLin, scott hade A 8 men trodde att jag hade 7:an så han la sig. Efter det kändes det som att jag hade koll på mina medspelare, och det rullade på fint.

Alltså, jag gick från att bli räddad av riverkortet i en allin till att vinna hela skiten. Jävligt kul måste jag säga. Unibet bjuder även in oss till Unibet Open, det kostar 1000€ att vara med men som sagt det är inte våra cash som går in där, och om man hamnar i prispengarna så äre bara grattis! Det börjar imorgon för mig, om jag är vid bordet som sänds kan ni följa matcherna då också, men det är inte automatiskt så att jag är där.

Vi får se om jag kan fega mig till dag 2 eller inte. Avslutningsvis kan ni se sista rundan (Akta att ha för högt ljud på, jag blev glad!)

Inte Escobar, Inte Neruda, Men Källman

Det är allmänt känt nu, att Pablo tar över EGM’s roll och går in som pos4 i Alliance. En position som jag trodde skulle bli 5, inte baserat på vad Pablo har för spelförmågor utan jag trodde att Handsken sökte att få spela pos4. Där hade jag fel. ”Jag är helt ok med pos 5, var det även med EGM på laget” säger Handsken när jag frågar honom

Pablo själv håller med ”känner att jag passar bra som playmaker och att få röra mig på mapen”

När jag ändå hade Handsken på tråden så frågade jag honom lite allmänt om Alliance, där kommer vi in på beslutsfattande, och jag undrar hur mycket de tränar på det. ”Väldigt mycket, det är ett av de största fokusområdena just nu” säger Handsken. Däremot ser han inte Pablo som en självklar ledare eller lösning på det problemet ”Jag tror inte att han kommer vara en ledare, men vi kommer se en väldigt ivrig och engagerad spelare” Det här är faktiskt oerhört intressant, jag tog några biror med Misery i Köpenhamn, och han pratade väldigt mycket om lusten att vinna, engagemanget. Han menade att hungern efter dota är otroligt viktig, kanske viktigare än nånsin, med det argumentet är Pablo ett snilledrag. Visst har han etablerat en viss karriär, men han har allt att vinna på att prestera under Allianceflagg.

Nu ser vi alltså ett nytt Alliance igen, om man vill kalla det för det. Jag frågar Pablo vad han har för känsla av att joina alliance avslutningsvis ”Supertaggad på att få spela, men stora skor att fylla så känner en viss press” svarar han. Förståeligt naturligtvis.

Pablo Neruda skrev ju i sina texter att han ”vill göra med dig, det som våren gör med körsbärsträden” och nu är frågan och Pablo Källman också besitter samma drivkraft och kanske kan göra Alliance till ett vackert körsbärsträd. Vi fans behöver det.

korsbarstrad_korsbarsblommor2 (1)

Babyknight about the new Team

Babyknight steps in to a new role in the newly formed team  together with Synderen and the 3 Swedes Akke, EGM and Xcalibur. I had to ask him about this, so i did a small interview with him.

First off Baby, what happened to C9? 
”I didn’t believe in the team anymore, C9. I had just kept going and going and trying but it just kept going downhill.There weren’t enough potential on certain players in my opinion, at least it didn’t feel like it. I didn’t wanna ”give up” too early but I think it was the right time.Ace had the same thoughts, but changed his mind a bit after this new patch came out since he feels like it suits him and Ryze better when they play together”

Baby you had a pause, fairly long one from Dota. What made you come back?

”Came back mostly cause Blizzard fucked up SC2. :(. But also because I missed the team aspect and I was lonely. Happy I returned though, turns out DotA 2 was done right by Valve.”

After seeing the lineup i expected you to go mid and Xcalibur to go easylane, what is the reasoning behind this decision? Is this about what you want or what the team want?
”Xcalibur mid and me safe is what Synderen want mostly. I’m okay with it though. Just gotta practice safelane a lot”

What are your expectations for this team?
”For this team I have no idea. Trying to keep an open mind. I think it could be great and I think it could be not so great. I don’t think it’ll fail completely though. Will try to learn a lot and do my best and we’ll see where it leads us. 🙂 I think any goal is realistic at this point, I just simply don’t know how we’ll do. I know that this team has a HUGE amount of potential though. Just excited mostly! :)”

Last question, we all have the biggest respect towards Synderen. But does it not feel like a gamble to see him on position 3?
”That’s such a provocative question! ;D I’m sure he’ll do fine”


Drays thoughts:

18644575_10154359207766721_456745748_nI have to say when i saw the lineup of Crescendo i was really happy. Akke and EGM is a really powerful supportduo, and even if they havent played together for a while now i bet they soon get their stuff together and perform well. I’m not fully satisfyed with Babyknight as the farmer and Xcalibur as the midder. Not because they are not performing well enough at their lanes, these guys are good, but i feel like it should be the other way around. The big questionmark for this lineup is still Synderen for me, not as the captain or the drafter but as position 3. I am thrilled to see where this can land, i do believe the current state of offlane or position 3 is what synderen once upon a time made his name with, the fighting but still getting some items. I belive Synderen many times has been missunderstood as both player and captain, and i do feel it as if he was forced into a role he didnt really wanna play when he did the pos 5 for a while. So i say this will work, its gonna be great even!

EGM also as we all know have alot more to give then what he did in Alliance. Hopefully he finds the spirit and joy of that in this newly formed team. Would lie if i didnt say i look forward to see Akke aswell, i do! When it comes to Xcalibur, i have since a long time always felt like hes better then hes team makes him, with the exception for fnatic when he played for them. Hes a brilliant mind, and hes both quick and plays really well. Would be cool to see him find a really great shape in this team.
This is now the team with most players that i have been playing together with before. Akke, Synderen and Babyknight. Obvious new favorite team? We’ll see…

Ett Svensk-Danskt Crescendo

Det är just vad laget kommer heta också. Crescendo.

 

ladda ned (3) Vilken fanastisk nyhet som jag fick när jag precis landade i Köpenhamn. Svensk Dota2 har handlat mycket om Alliance och deras tuffa tid, men nu kan det bli att handla om ett till lag. En dansk svensk synergi som ger mig tuppskinn, vilken jävla lineup alltså!

”Synderen och jag har snackat om detta ett par veckor, men det är Synderen som dragit mest” säger Akke till mig när vi snackar lite kort efter att jag har fått höra om laget.
Akke är tillbaka. Framförallt är Synderen tillbaka, och han tar med sig sin och min gamla lagkamrat Babyknight. Sätter honom i mittlanen och själv går han offlane – det är jag väldigt nyfiken på att få följa. När jag spelade med Synderen sa jag alltid att han skulle göra det han gör bäst, nämligen kriga, och offlanen som den ser ut idag är en krigslane. Jag förväntar mig, och har förhoppningen också ska jag säga , att vi inte får se weavers och windrangers, utan snarare clockwerks och tidehunters i offlanen på honom.
Det var danskarna det. Svenskarna då? Xcalibur kommer ta pos2. Jag hade gärna sett honom på pos1, men där får vi istället se Babyknight som backas upp av EGM och Akke det är ju bara legendariskt, och nu får vi se EGM plocka en solid Pos4 också, vilket jag ser mycket fram emot.
Jag är inte helt sams med Xcalibur och Babyknights roller här. Jag tror båda kan göra ett fullgott jobb men funderar om det inte vore bättre om man gjorde tvärtom. (Jag skrev att de gjorde tvärtom innan men detta på grund av att jag inte ätit nog med mat tror jag ;))

Jag frågar Akke hur seriöst det är, ivrig i mina frågor eftersom det känns så jävla kul för svensk dota och för kanalen. ”Så seriöst det kan bli” är hans svar, och det värmer gött i dotahjärtat.

Om matcherna kommer följas på min kanal? Ja det kan ni ge er fan på, kommer också söka folk i gänget för en mer ingående intervju senare.

LINEUP
1. Babyknight
2. Xcalibur
3. Synderen
4. EGM
5. Akke

Avslutningsvis frågar jag Akke om hans Dotahunger, och den är kvar. Han vill vinna igen, och det är självklart den attityden man måste gå in med. Samtidigt hörs det på Akke att nivån i Dota har höjts ännu mera på slutet ”Man var lite bortskämd under 2013-2014” avslutar han med.

Vad tror du om laget? Lämna gärna en kommentar!

Bildresultat för akke

Vad betyder det att EGM lämnat Alliance?

Vi börjar med att kortfattat minnas att Dota är ett spel som handlar om gruppdynamik och synergi. Att EGM blev petad behöver inte ha ett dugg att göra med hans skillnivå, faktum är att jag garanterar att det inte har det.

Men varför han då? Vi ska minnas att EGM även tidigare i Alliance resan blivit ersatt. Det är något som gör att man inte känner att den individen riktigt fungerar med de andra. Hur mycket det handlar om just det kan jag bara spekulera i, men en del gissar jag i alla fall.

Det andra faktumet handlar om något som Alliance vetat om sen man tog in Handsken. Medan EGM haft Akke bakom sig har Handsken haft Sealkid. Båda har sökt sig till position 4 vilket innebär en konflikt. Det är oerhört stor skillnad på att spela pos4 och pos5. Slarvigt kan den okunnige tänka att dessa positioner är snarlika men en pos4 är mycket mer en fattig pos3 än den är en rik pos5 i de flesta gamesen.

Men framförallt måste man ha en person som VILL spela pos5. Att ha en konflikt mellan POS4/POS5 är den allvarligaste sortens konflikter i laget då dessa många gånger tillsammans ska vara motorn till laget. Notera nu att jag inte säger att EGM och Handsken haft en konflikt personligen utan en intressekonflikt på rollen, även om man försökt kringgå det så vill jag påstå att det faktum att EGM ej längre är med i Alliance är ett visst bevis på det.

Nu kommer den naturliga frågan, vem ska ersätta EGM? Mitt svar är enkelt, ingen ska ersätta EGM utan den femte spelaren ska helt enkelt vara en spelare som kan anpassa sig efter handsken i första hand och givetvis de andra spelarna också. Många tänker att Alliance behöver en shotcaller, och jag är inte helt säker på att det behövs alls. Det kan vara den här saken på POS4/POS5 som gjort det problematiskt i Alliance, det vet vi inte. Men jag anser inte att Alliance nödvändigtvis behöver en ny pappa i laget. Vi kan chilla lite och se.

Slutligen så har jag rekommenderat Pablo. Jag har inte tänkt igenom det jättedjupt, men några av de argumenten jag har haft med i beräkningarna är:

  1. Han är anpassningsbar tror jag. Jag tror det är nödvändigt att den nya spelaren antingen helt tar över eller tvärtom kan anpassa sig.
  2. Han har allt att vinna. Visst har han haft en del proerfarenhet men inget riktigt kontrakt osv
  3. Han har rätt mentalitet – prova nya hjältar och nya spelsätt är inga problem för Pavlo
  4. Han är kompetent nog.
  5. Han är närmast Akke i personlighet av de Svenska spelare jag känner till

Men ärligt sagt har jag ingen aning. Spännande med förändring i alla fall