Vad ska jag äta till köttet?

Jag blev sugen att fundera över detta med ”Vad ska jag äta till köttet” som inte sällan blir ett problem för en diabetiker av typ2sort som vill anpassa sitt kolhydratintag för att det ska passa blodsockernivåerna.

Jag gjorde därför en jämförelse med de 3 av de mest klassiska tillbehören (kanske inte just till kött) och 4 stycken alternativ. Ris, pasta och potatis fick gå upp emot Broccoli, blomkål, vitkål och vaxbönor.
Jag har nyttjat livsmedelsverket som min källa, och sen skapat lite diagram. Vi kan börja med kolhydratsinnehållet.

Ris
Här ser vi att de klassiska tillbehören innehåller mer kolhydrater än mina nya förslag, men att ris och pasta är helt klart de mest kolhydratrika. Alltså väldigt mycket energi, och väldigt mycket som kommer påverka blodsockret.
Detta är nog inte särskilt nytt för någon av oss – därför vill man gärna se vad mer för saker som det innehåller. Är det så att ris är väldigt näringsrikt så kanske man borde äta det ändå?

Denna information finns förstås att tillgå för vem som helst, men ett jämförande tycker jag ändå känns intressant. Jag började med att välja Vitamin C – och såhär ser skillnaderna ut om vi tittar på det. Tabellen visar milligram. Rekommenderat dagligt intag är 80.
köttet

Potatisen skämmer inte ut sig, men Ris och Pasta gör det. C-vitamin är värmekänsligt så värmer man upp de andra tillbehören kan innehållet också minskas lite. Men vi kan vara överens om att riset fortsatt är sämst, och att pastan verkligen inte har imponerat.

Jag tog mig neråt i listan och valde Kalium. Det är bra för musklerna och nerverna, och påverkar även njurfunktionen. Ett prov som dessutom inte sällan tas på oss människor när vi gör hälsokontroller. Hur gick det då?

kalium
Vi fortsätter med milligram, och konstaterar att pastan äntligen är med och krigar. Riset dock fortsätter att vara klappkasst.

När jag slutade att äta bröd, pasta och ris i början av min sjukdom var det också många som hävdade att det var negativt för mitt fiberintag. Det har länge varit en myt att den som äter LCHF bara dricker grädde och äter ägg typ. Jag har dock insett att mitt fiberintag snarare ökat, och kikar vi på en jämförelse av fibrer ser vi att alternativen är fullgoda, även om pastan sköter sig bra här.

riiis2Riset? Nej. Det är inte bra här heller:

Det måste väl finnas saker som ris och pasta är bättre på, eftersom vi är så himla kära i det? Förutom att de är billigare. Får ärligt talat leta rätt noga innan jag hittar något. Magnesium är t.ex pasta mycket bättre på att leverera, och natrium är ris dunder på. Men någon natriumbrist är sällsynt, dessutom leder till det till högre blodtryck. Magnesium vittnar ju dock många typ2 diabetiker att de behöver ta tillskott på, men även där är grönsakerna med och erbjuder vissa andelar.

För att avsluta testet så tänkte jag kika på glykemiskt index. Det är ett mått på hur snabbt sockernivåerna påverkas i kroppen av de olika livsmedlen. Man tar dock inte hänsyn till mängd i GI så det är lite missvisande också, men har man i åtanke att äter man mer påverkar man blodsockret mer, så kan det fungera. Talet som skrivs är ett jämförelsetal där 100 är vad vitt bröd har i GI.
jalla

Ris är utan tvekan den stora förloraren här också. Men vi ser att grönsakerna är likvärdiga pastan. Men man äter mycket mer pasta än grönsaker.
(Jag inser att jag missade potatis och vaxbönor i den här bilden, ber om ursäkt för det)

Vi kan vara överens om att det inte är någon vetenskaplig fakta som ligger bakom att vi trycker i oss pasta och ris. Det är för att det är billigt och praktiskt. När man dessutom tittar på studier som denna som säger ”Att ersätta processade kolhydrater med oprocessade kolhydrater ger positiva hälsoeffekter” och kallar det för vetenskaplig konsensus så kanske det är dags att en gång för alla ta farväl av pasta och ris, och istället äta av alla underbara grönsaker och rotfrukter som jorden har att erbjuda.

Vill du läsa mer om min resa från kraftigt överviktig diabetiker till ”frisk” kan du läsa här

Nyfiken på hur fetma påverkar diabetes? Läs mer här om hur viktnedgång gjorde dem symptomfria