Begreppet ”förstärkning” är väldigt centralt inom beteendevetenskapen. Med det menas processen där ett visst beteende ökar i frekvens, styrka eller varaktighet som ett resultat av konsekvenserna av det beteendet. Det fungerar genom att man introducerar en positiv konsekvens eller genom att ta bort en negativ konsekvens efter ett beteende. På det sättet ökar sannolikheten att beteendet återkommer i framtiden. Man pratar i huvudsak om positiv och negativ förstärkning.
Ett exempel på positiv förstärkning skulle kunna vara att man får beröm efter att läxorna är färdiga och därför vill man göra läxorna igen. Negativ förstärkning skulle kunna vara att man slipper att ens farsa tjatar på en, och därför gör man läxorna. Resultatet i bägge fallen är att man gör läxorna, så det kanske inte spelar så stor roll varför. Fast samhället vill ju helst att vi ska jobba med positiv förstärkning, det kan kännas gladare och mer optimistiskt.
Det blir mer intressant om vi tittar på nackdelarna med de olika förstärkningarna. Det är klart att det mesta vi gör i livet både har negativa och positiva aspekter, det är sällan något är hundra procent bra. De som bara jobbar med positiv förstärkning kan bli beroende av att andra faktiskt ger dem feedback, och tappa motivationen om det inte finns någon belöning som är tydlig för dem.
De som lär sig mest med negativ förstärkning får en mer stressad lärmiljö eftersom man motiveras av att undvika saker som är jobbiga. Det är inte alltid att man får varken beröm eller egentligen kan undvika det som är jobbigt. Så dessa sätt att lära sig saker är inte uttömmande, ändå skulle jag gissa att om du tittar på ditt liv, och de saker du gör, så förklaras det mesta av just dessa två delar.
Det finns också bestraffning som kan förklara vissa beteenden, men vi ska hålla oss kvar vid negativ förstärkning.
När det gäller ångest, eller saker som känns svåra och utmanande i livet så kan det enkelt bli att vi medvetet eller omedvetet hamnar i negativ förstärkning. Vi upplever något som känns väldigt svårt och genom att undvika det så får vi en bra känsla, och det gör alltså att vi fortsättningsvis kommer vara mer benägna att undvika det. Problemet med detta är att hjärnan också älskar generaliseringar. Det ska vi vara glada för att den gör, eftersom det gör tillvaron lite lättare att förstå. Men i dessa fall så innebär det att du kan komma att undvika andra saker också, som är nästan lika jobbiga eller som är ungefär samma sak. Det innebär att ditt undvikande beteende ”smittar” andra delar av ditt sinne, om man får uttrycka sig på det sättet. Du blir helt enkelt varse om att ”undvikande” är en bra strategi.
Som om det inte vore tillräckligt, så kommer du bli bättre på att upptäcka när det känns lite otrevligt eller utmanande, och snabbare då kunna undvika de situationerna. Ibland nästan omedvetet. Dessutom kommer din övertygelse om att något är jobbigt göra att du etablerar ett slags bekräftelsebias. Det innebär att gångerna som du hamnar i kontakt med det som känns jobbigt, och det verkligen känns jobbigt, kommer du att minnas. De gångerna som sakerna som egentligen är utmanande inte känns lika jobbigt kommer du helt enkelt inte att komma ihåg eller lägga märke till på samma sätt.
Man kan krångla till det hur mycket som helst om man vill det såklart, och förklara det med en rad olika modeller hur psyket fungerar hos människor. Fast vi behöver inte göra det svårare än så här, eftersom det jag framförallt vill berätta om är den här negativa förstärkningen. Det blir en livsstil för många att helt enkelt undvika det som är svårt eller jobbigt. Det kommer att göra att din hjärna krymper. Den delen av hjärnan som dessutom är ansvarig för din viljestyrka. Vilket i förlängningen gör det ännu svårare att utföra saker som är jobbiga.
Slutsatsen blir egentligen precis lika enkel som den är svår, och inte minst för er som har ADHD eller barn med ADHD. Ibland måste vi göra saker som känns utmanande och svåra, och vi behöver få hjälp att se de positiva effekterna av att göra dessa saker. Problemet med livsstilsfaktorer, som exempelvis träning eller att ha en bra kost, sköta sin sömn eller jobba med stresshantering är att man inte alltid kan känna de goda konsekvenserna direkt. Det kanske tar flera veckor innan kroppen verkligen känns piggare, eller benen känns starkare. Då är det mycket mysigare att belönas med en skön känsla av lätthet och skita i att gå iväg.
En person som kan flytta sitt fokus längre fram i tiden, som är duktig på att skjuta på sin belöning, kommer inte att få samma problem. Det har ju bevisats, i många återkommande försök också, att barn som har den förmågan klarar sig bättre i framtiden också. De blir friskare, får bättre jobb och bättre hälsa på många olika sätt. Så det är en viktig faktor, saknar man den behöver man öva upp förmågan att stå ut med det som är jobbigt ändå. Det är också en väldigt viktig förmåga för att få ett hälsosamt liv. Dessutom kan man tänka sig att de som är dåliga på att stå ut med detta, också behöver några bevis (eller massor) på att det är värt att göra det. Så de också kan tro på att trägen vinner.
