Det florerar en hel del siffror beträffande diabetes, och jag tänkte att det kunde vara smart att en gång för alla skriva ner vad som gäller. Det finns visserligen undantag, dessa görs individuellt till patienter beroende på hur svår sjukdom de har, och deras ålder. Men nivåerna som gäller är.
Långtidsblodsocker
Fram till 50 års ålder är HbA1c-värdet hos en person utan diabetes normalt inom området 27 – 42 mmol/mol. För personer över 50 år är 31 – 46 mmol/mol normalt.
För den som har diabetes är den allmänna målsättningen att HbA1c ska vara lägre än 52 mmol/mol. Tillägg: Det verkar som att man nu snarare rekommenderar under 48mmol/mol på grund av risken för bland annat problem med ögonen vid högre siffror
Ett lägre HbA1c, 42 mmol/mol, bör eftersträvas hos unga och hos dem med låg risk för känningar
P-Glukos
Om du inte har fastat och ditt P-Glukos är 12,2 mmol/L eller högre är det sannolikt att du har diabetes.
Om du har fastat och ditt P-Glukos är 7,0 mmol/L eller högre flera gånger kan läkaren ställa diagnosen diabetes.
Får du värden mellan 6,1 och 6,9 mmol/L vid flera tillfällen, trots att du har fastat, kan du få göra andra undersökningar. Det kan vara så att du lider av prediabetes eller insulinresistens då.
Målvärdet för blodsocker två timmar efter maten är lägre än 8 mmol/L. Här florerar dock ett annat värde också som är lägre än 10 mmol/L på bland annat läkemedelverketssida. Detta värdet har jag också sett mycket i grupperna, och enligt läkemedelsverket så har man detta värde när man, jag citerar ”När symtomfrihet (inte prevention av komplikationer) är målet, som t ex hos de mycket gamla”
P-glukos vill man i regel ta två separata prov på innan man sätter diagnos.
De högre värdena är skadliga även om de är individanpassade. Värden över 8 mmol under längre tid ökar risken för njurskador, skador kopplat till hjärt och kärl och även på ögonen.
Enligt flera källor så är anledningen till att man sätter högre värden som målsättning inte bara ålder, utan även att man inte vill riskera att patienten bir låg. Det tycker jag är sunt, men ett annat sätt att minska risken för att inte bli låg är förstås att äta mindre socker, mindre snabba kolhydrater och mindre långsamma kolhydrater, då slipper man att ha en så hög mängd insulin och kan minska ner på rekyleffekterna.
Men slutligen, det är väldigt dumt om ni sprider era individuella målvärden som ni fått från eran diabetessköterska eller läkare som om de vore sanningar. Ni kan ha fått ett anpassat värde utifrån andra faktorer som inte gäller andra patienter. Jag tycker att målsättningen ska vara att ha ett så bra blodsocker som möjligt, och justera medicindoser, träning och kost efter att få det. Men det är min personliga åsikt.
Sen finns det förstås en rad saker som gör att detta är väldigt svårt eller omöjligt, men tyvärr upplever jag att de individuella värdena sänker ambitionsnivån hos många patienter. Där man fått höra att det räcker att man ligger under 10 t.ex efter en måltid, då känns det ändå okej att ligga under 11. Men själva fundamentet, att vi skadar våra kroppar när vi ligger så högt det blir liksom glömt där bakom. Som om patienten inte var viktig alls. Eller som om man inte tror på patientens förmåga att ställa in sin diabetes.
Slutklämmen är också, att när man tittar på risk för följdsjukdomar, så är metabol kontroll det absolut viktigaste vi kan göra för att förbättra våra chanser som diabetiker. Så vi borde, utifrån våra förutsättningar, satsa på ett så bra värde som möjligt på långtidssockret, och ett p-glukos som inte hoppar och studsar.
(Källor:
https://ssdf.nu/om-diabetes/blodsocker
https://www.diabetes.se/diabetes/leva/blodsockerkontroll/hba1c/
https://www.1177.se/Dalarna/Fakta-och-rad/Undersokningar/P-Glukos–blodsocker/
https://lakemedelsboken.se/kapitel/endokrinologi/diabetes_mellitus.html )