Ungdomsgården i Enviken hotades av nedläggning, räddades, och sen lades den faktiskt ner. Men det var inte frågan om att verksamheten skulle upphöra. Utan att kommunen istället skulle ha en ambulerande verksamhet. Under diskussionerna kunde man höra att politiker refererade just till det många gånger efter som det annars blir en nedmontering av landsbygden som man förstås inte kan stå för.
Många människor här ute i byn blev oroliga om detta inte bara skulle leda till att ungdomarna åker till stan istället. Men dessa röster lugnades, verksamheten skulle fortfarande finnas. Bara i en annan form.
Under den här perioden blev jag extra medveten om den ambulerande biblioteksverksamheten som Enviken har. Otroligt trevliga medarbetare som åker runt i en liten bokbuss och försöker göra kulturen tillgänglig för alla. Skulle man bedöma insatsen baserat på personal hade den fått rungande full pott. Men det är en liten buss – och det är bara en viss tid. Jag tänker på ungdomar – inte minst ungdomar med utmaningar likt ADHD. Att de skulle komma på att spontant börja läsa och sen planera in en specifik tid att stå vid affären för att vänta på den där bussen. Undrar hur ofta det verkligen händer?
Så nu har det passerat några år. Hur blev det tillslut med ambulerande verksamheter? Kom det en en motsvarande ”ungdomsgårdsbuss” som försökte lura ungdomar till socialt umgänge och vuxenkontakt. Nej, det gjorde ju inte det. Detta var rättvisare mot de ungdomar som har svårt med planeringen å andra sidan – för det fanns ingen verksamhet att planera. Lika för alla i Enviken den gången!
Givetvis handlade det om pengar. Det behöver jag väl inte ens förklara. Tror till och med att politikerna själva använde det argumentet. Så man sparade in på att lägga ner verksamheter runt om i länet. Ibland behöver man spara på kronor och ören även i kommunala verksamheter. Det förstår vi alla.
Såhär skriver Mathias, samordnare på ungdomsenheten:
”När det fanns fritidsgårdar besökte endast ett fåtal av målgrupp 13-18 år ”sin
fridsgård” vilket var en av anledningarna till beslutet att först minska och sedan ta
bort de fysiska fritidsgårdarna.”
Vems fel är det? Är det bara ungdomarnas fel? Har ni sett många annonser på sociala medier för ungdomsgården i Enviken? Har ni sett att de finns med på TikTok? Har ni sett snygga affischer med syfte att locka till engagemang? Jag har sett några handskrivna lappar på dörren till idrottshallen. Något annat har jag inte sett. Har kommunen varit tillräckligt självkritiska i det avseendet?
Vi lägger ner de ”fysiska” fritidsgårdarna låter det. Vad fan betyder det? Ursäkta språket, men snacka om att dra på sig clownnäsan och lägga en dimridå över vad man faktiskt håller på med. Slätta gym är fysiskt också. Enligt siffrorna jag fick har den ambulerande verksamheten besökt gymmet i Slätta 300% mer än man besökt Svärdsjö över huvud taget under samma period. Gymmet är alltså mer en ungdomsgård än de ungdomsgårdar som man lade ner för att sen ”ambulera” till vid behov. Enviken och Svärdsjö har också gym.
Jag läser från en sammanställning av aktiviteter för verksamheten Kulturhuset tio14 under en kalendermånad. Jag ögnar igenom den snabbt och ser att Svärdsjö och Enviken verkligen lyser med sin frånvaro – så jag skriver till samordnaren igen. Jag frågar om fler månader eftersom det annars kan bli missvisande i statistiken. Han säger att det är riktiga siffror. De har inte varit i Enviken på ett halvår.
På listan jag fått från samordnaren är det 115 olika aktiviteter för januari. På tre ställen läser jag ”Svärdsjö” – Det är tre skolbesök som har gjorts. Jag läser Bjursås 10 gånger. Tio tillfällen har verksamheten varit förlagd till Discord – ett chat och videoprogram på datorn. Det är säkert ett ypperligt sätt att nå unga människor som inte kommer hemifrån – så jag säger inget om det i sig. Men jag gissar att det läggs fram som en del av den ambulerande verksamheten när politikerna frågar. Tyvärr har jag inte heller sett någon rekla för den här verksamheten, varken online eller på byns anslagstavlor.
Men 13 av 115 punkter äger rum på landsbygden. Det betyder att 11% av verksamheten är på landsbygden. Enligt samordnarens egna siffror finns 30% av ungdomarna på landsbygden. 15% av dem i Svärdsjö, Enviken och Sundborn. Ändå har endast 2,6% av verksamheten förlagts i en av de sistnämnda orterna.
Jag hör en underton av att ungdomarna helst vill vara i stan ändå när jag pratar med samordnaren på telefonen. Jag tänker att om den största delen av verksamheten är förlagd där – så är det inte så konstigt. Men jag kan inte heller hjälpa att se hur det blir en självuppfyllande profetia.
En av aktiviteterna de hade försökt med var fiske ute vid Svarttjärn. Tydligen hade det varit få anmälda. Det är frustrerande att göra verksamheter som ingen kommer på, det förstår jag, och jag hörde att det upplevdes så från kommunen också. Jag hade aldrig hört talas om den aktiviteten. När det är fiske i Enviken vet jag alltid om det – trots att mitt intresse är skralt – för att föreningen här verkar veta vilka forum man ska skriva på. Vem man ska prata med. Men för att göra det så krävs det att det finns en koppling till byn. Det krävs att man har en fot i den – och ett bra förslag för att ha det är att faktiskt befinna sig på orten ibland.
Nuvarande samordnare har sitt ansvar, men han var ej anställd vid skiftet till centraliserande verksamhet. Jag menar ambulerande. Det är politikerna som lovade att detta inte skulle bli särskilt mycket sämre som ska ha det stora fokuset för besvikelsen. Problemet är att man använder sig av siffror – antal barn. Det är givetvis helt förkastligt. Tänk om vi skulle minska insatser till minoriteter för att de var för få? Så får man absolut inte resonera från en kommun, särskilt inte när det gäller barn och ungdomar. Varenda jävla unge ska få likvärdiga möjligheter.
När dessutom kommunen rapporterar till landsbygdsrådet och där berättar att man har landsbygden som fokusområde så vänder det sig i min mage. Spel för gallerian som verkar fungera. Kanske om man frågar de som bor i Bjurs. Dit verkar ungdomsgårdsambulansen hitta tio gånger på en månad i alla fall. Kanske tycker någon i Svärdsjö att en ungdomsgård är ungefär samma sak som att få ett skolbesök ett par timmar? Men i Enviken då? Ja vi har ju våran bokbuss. 14.30 till 17.30 på måndagar och återlämningen kan göras när som helst på Tempo.
