Sedan länge har gryningsfenomenet används som en förklaring till att blodsockret är lite högre på morgonen. Det var framförallt typ1-diabetiker som blev att fundera kring varför de – som inte ätit plötsligt fick ett högre blodsocker. Då de saknar egen insulinproduktion resulterade blodsockret också ofta i för höga fastevärden.
Men nu börjar man använda beskrivningen för blodsockervärden som är patologiska hos typ2-diabetiker, och det är felaktigt.
Gryningseffekten finns beskriven på många andra sidor mer noga – men kortfattat så behöver kroppen väckas framåt småtimmarna. Det är en process som frigör stresshormonet kortisol och detta påverkar sen kroppen till att få ett lite högre blodsocker. I det normala fallet kanske det handlar om att en person som har 4,4 i blodsocker får 4,7 – Den responsen är helt normal.
Men tänk nu på att diabetes sätts som diagnos på just ett fastande socker. Alltså på ett socker där alla människor som tar det har drabbats av gryningseffekten redan. Referensen har det med i sin beräkning. Så du kan inte säga att ditt för höga socker på morgonen beror på gryningseffekten. Det stämmer att du haft lägre utan gryningseffekt – men då hade du inte heller vaknat.
Men blodsockret rör sig jämt. Om du lägger dig med ett blodsocker på ett visst värde kommer du inte att ha samma värde när du vaknar oavsett gryningseffekt eller inte. Under natten så reglerar kroppen en stor del av glukosen och sen framåt småtimmarna släpper din kropp lite mer socker än innan för att du ska vakna. Det förklarar varför ditt blodsocker (om du har sensor) går upp 0,1-0,3 enheter. Men det förklarar inte varför ditt blodsocker är högt. Det beror på insulinresistens eller insulinbrist.
