Endast blodsockret blir inte hela sanningen

Året är 2003. En samling av väldigt kompetenta människor träffas för att följa upp och revidera riktlinjer för diabetes i världen. Bland deltagarna i den här kommittén hittar vi epidemiologer, kardiologer, endokrinologer, experter på metabola syndromet och många flera. Tillsammans skulle man komma fram till vilka diagnoskriterier diabetes och prediabetes skulle ha. Efter att man jobbat med detta togs publikationer fram för att hjälpa läkare världen över. På det här mötet beslutade man att 5,6 mmol bör vara gränsen för prediabetes.

Världshälsoorganisationen (WHO) ville att deras gränsvärde skulle gälla för hela jordens befolkning och tog hänsyn till att man i låginkomstländer inte skulle kunna behandla alla dessa patienter – för det skulle bli väldigt många. Därför lät man istället gränsen vara 6,1 för prediabetes. Sverige följde efter. Jag har ställt frågan till socialstyrelsen och de erkänner att det handlar om resurser.

Gränsen för diabetes är världen alltså överens om – det är 7,0 i blodsocker. Vi är bara olika duktiga på att fånga patienter i tid. Det är en av de starkaste argumenten till varför man bör ha en mer strikt syn på blodsocker. Vi vet att risken ökar markant långt innan 6,0 för att få diabetes. Vi vet det, men vi har inte råd att göra något åt det.

Men, blodsockret är bara ett symptom på en obalans i kroppen. Obalansen kommer av att vi inte längre svarar ordentligt på insulin. Det medför att kroppen skapar större mängder insulin än hos normala människor. Det medför inte först och främst högt blodsocker – det kommer senare. För i första läget ökar kroppen bara på med insulinproduktion och blodsockret kommer fortsätta ligga normalt. För att jämföra detta med något som är lättare att förstå – ta en tonåring och deras städning av sitt rum. Låt oss för enkelhetens skull säga att rummet är precis lika väl städat när tonåringen är 13 som när den är 17. Du får tjata enormt mycket mer över tid men din partner är oförstående eftersom rummet ju är precis lika städat. Städningen av rummet – det vill säga om det skett eller inte – kan vara ditt blodsocker i det här fallet. Energin som det krävt av dig för att du ska lyckas få din tonåring att faktiskt städa är din insulinresistens. Precis som tjat så fungerar inte insulinet tillräckligt längre, och det är skadligt för dig och din tonåring i längden att ständigt tjata och tjafsa med varandra och en vacker dag kommer ungen inte längre bry sig om ditt tjat.

Vid något tillfälle kanske städningen blir otillräcklig, och nu reagerar din partner och konstaterar att det nog blivit ett problem nu. Men det var ju inget innan eftersom rummet var städat. Eller? Vi tittar på blodsockret för endimensionellt. Problemet är något helt annat, ett systemfel, men vi tittar bara på resultatet.

Höga insulinnivåer är farligt – det vet vi. Nu hittar man patienter med neuropati innan de ens fått diabetesnivåer eftersom insulinet i höga doser är ohälsosamt. För att jämföra med rumsstädningen – det är dåligt för relationen mellan förälder och tonåring långt innan rummet blir ostädat eftersom tjat och konflikter är dåligt även om golvet är skinande rent efteråt. Andra sjukdomar som är kopplat till insulinresistens är cancer av olika slag, hjärtsjukdomar, inflammation och infektioner, svampinfektioner, högt blodtryck, höga blodfetter, sexuella biverkningar (torra slemhinnor och erektionsproblem) depression, ångest och en rad andra sjukdomar.

Utan att vara för kritisk till Sverige så måste vi komma ihåg att vårdapparaten inte är intresserad av att sätta diagnoser eftersom det medför enorma kostnader för regionerna. Vi har dessutom årsbudget, så det är bättre att pengarna faller på ett annat år eller ett annat styre. Det är tyvärr sanningen. Men för dig som individ är det bättre att du tar tag i problemet direkt. Därför bör du med god marginal ha ett bra blodsocker och egentligen också kontrollera dina insulinnivåer löpande. Det är svårare att få genomföra dock.

• 

• 

•