Kan skärmtiden vara allvarligare än vi tror?

Jag har som bekant varit en storanvändare av skärm. Det har varit på det sättet sen jag fick mitt första spel – när jag var liten. Fast på något sätt har jag ändå lyckats att ta mig fram i tillvaron ändå. Jag har sett enorma fördelar med skärmar – skapandet av sammanhang som annars aldrig hade funnits, relationer som går över kontinenter och språkutveckling för att nämna några. Fast jag har också sett baksidan med tillgången till underhållning dygnet runt.

Det är förstås riskabelt att skriva eller prata om det här, eftersom det finns människor som varken tror på att människor mår dåligt eller att det är något annat problem i mänskligheten än skärmar. Fast jag tar ändå den risken i det här läget. Jag misstänker nämligen att det tillsynes ofarliga redskapet kan skapa långt större konsekvenser än vi föreställer oss.

1. Genom att tillfredsställa oss i den grad som skärmen gör blir vanliga saker tråkigare.
Det verkar inte som att vi riktigt förstår till vilken grad som sociala medier och olika spel påverkar vårt belöningssystem. För det är ganska rejält. Kanske inte riktigt lika mycket som alkohol, men mer än både mat och sex. Alla dessa sakerna går att missbruka – även spelandet sen ett par år tillbaka. Det är en sak att man kan missbruka det – men i relation till det roliga vid skärmen så blir vanliga saker som kanske inte är så roliga ännu tråkigare. Att hela tiden ha så roligt som skärmarna erbjuder kan helt enkelt göra det meningslöst att exempelvis gå till skolan eller städa ihop på sitt rum.

2. Skärmen överstimulerar våra hjärnor
Givetvis tål vi det också i stunder. Fast när dosen blir högre så blir vi väldigt stressade av att ständigt bli stimulerade på det sättet – och i regel är det många andra saker som stimulerar oss som världen ser ut. Att vara ständigt uppkopplad är också en sådan sak. Notiser om allt möjligt, och sociala medier som kräver att man loggar in regelbundet för att behålla relationer. Det blir en stress som inte syns. Stressen hoppas jag att alla förstår att är negativ för sömn, för hälsa i övrigt, för fokus, för en massa saker som man behöver inte minst när man är ung.

3. Skärmen bidrar till stillasittande
Det finns vissa undantag, men generellt gör skärmen oss mer stillasittande. Det är vi redan i allt för hög utsträckning – och även om det såklart också finns tid för att sitta stilla måste man komma ihåg att den bidrar till det. Hade vi suttit still någonstans utan en skärm hade tillslut klådan i kroppen gjort att vi hittat på något annat – men då vi blir stimulerade och därmed ”nöjda” så blir vi också stilla i mycket längre perioder.

4. Sociala medier bidrar till ett jämförande som verkligen inte är hälsosamt för någon
När vi ser människor som är snyggare, rikare, bättre än oss så kommer det ge oss en känsla av att vi är lite sämre. Det är väl belagt i forskningen också. Eftersom vi har tillgång till hela världens folk i våra telefoner och på våra datorer så kommer det alltid finnas de som är bättre, och den typen av jämförelse uppstår även om personen inte tror att den uppstår. Vi har varit duktiga på att peka ut media som boven när det gäller exempelvis kvinnors kroppar. Fast sociala medier är väldigt mycket värre – och det finns hur många personer som helst att jämföra sig med – dessutom hela tiden.

5. Skärmanvändning försämrar ADHD-symptom
Det har vetenskapen nu bevisat, men det går att leka med tanken att det gäller fler NPF-diagnoser. Vi ser ju en rejäl ökning av dessa diagnoser, och det beror förstås inte på skärmar primärt. Snarare att vi blir bättre på att upptäcka det och att vi förstår mer – fast det är klart att om vi vet att skärmanvändning förvärra sådana symptom så kan vi ju också säga med säkerhet att det påverkar människor med dessa problem. Dessa individer har i regel tillräckligt med utmaningar ändå.


Jag är helt övertygad om att vi inte vet vad vi håller på med när det gäller skärmanvändning. Det är inte meningen att människor ska sitta så mycket vid skärmar – skriver jag från en skärm. Jag förstår att jag är en del av problemet också. Samtidigt som jag klarar av min tillvaro, inte är någon hemmasittare eller blir utkastad från jobbet (ännu i alla fall!) Därför kanske jag också kan välja i större utsträckning hur mycket jag kan eller vill använda skärmar. Jag tänker nog mer på de som är unga, för de har inte en chans i det här fallet. Särskilt inte om de redan har problem med problematisk skolfrånvaro eller jobbiga NPF-diagnoser.

På 1800-talet drack vi ungefär dubbelt så mycket sprit per person som vi gör nu. Vi fixade inte den friheten. ”Fördelen” med alkohol är att problemen som detta ger syns direkt – det är också förstås den stora nackdelen. Överdrivet användande av skärm kan vara svårare att riktigt sätta fingret på när hela landet, eh, hela världen har samma problem.

Men vi är generationen som ska lösa detta. Gissningsvis måste vi hjälpas åt.


pexels-photo-699122.jpeg
Photo by Tyler Lastovich on Pexels.com