För ett par veckor sedan så skrev slop3 till mig att min twitch-kanal inte längre var registrerad som partnered. Jag hade förlorat den statusen – och det var väl inte särskilt konstigt eftersom jag inte varit live på väldigt länge. Fast det kändes inte så mycket som jag nog hade tyckt att det borde ha gjort. Det har varit en sån otroligt central del av mitt liv, och jag har fått så mycket fantastiskt av det. Ändå kändes det ingenting speciellt.
Det är förstås inte helt orimligt att förstå, eftersom jag tappat intresset sen länge. Det är nog många anledningar som ligger bakom det, men ingen av dem är mina tittare eller mina möjligheter att leva mitt liv på det sättet. Det har varit lyxigt, mysigt, helt fantastiskt. Jag kommer alltid få säga att jag pratade svenska på twitch innan det var coolt. En sån sak vill man ju gärna ha i livet.
Det var så många som tyckte att vi skulle sluta skämma ut oss och börja prata Engelska istället, men vi stod på oss. Jag säger oss, för jag har alltid känt det som att det funnits ett oss när det gäller den kanalen och allt det som varit kring det. Att ge sig in på att nämna namn vågar jag inte – jag har alldeles för mycket ADHD och alldeles för lite tålamod för att tänka efter – men jag är ändå helt säker på att ni vet vilket oss som jag pratar om. Visst gör ni?
Med tiden har saker stört, men också perspektiv ändrats. Det har inte bara varit hälsosamt för mig att vara streamer – och jag ser att många andra streamers möter liknande öden. Det blir svårare att vara normalfungerande känslomässigt med det höga tempot, och att ständigt flyga mellan otroliga upplevelser framför en skärm. För det har varit, minst sagt, otroliga upplevelser. Dessutom tar kroppen stryk av det – det är klart att träning och motion kan hjälpa mycket på vägen men att sitta stilla alldeles för länge är inte bra. Det är inte det.
Men mest har jag längtat efter att vara lite närmare människor. Jag är helt säker på att kanalen, gemenskapen och allt det där har varit väldigt bra för många. Det är flera förhållanden, barn och annat som kommit från möten i kanalen. Hur magiskt är inte det? Fast det är ändå ensamt att sitta där vid skärmen – i alla fall har det varit det för mig. Jag tror många andra kan uppleva samma sak som fortfarande håller på, så glöm inte bort att sträcka ut riktiga händer till de personerna. Det är lätt att tro att den som får allas ögon, allas kärlek därmed också känner sig som en av alla, men det blir inte riktigt så. Nu har jag haft en fantastisk familj och vänner så det här har inte varit något större, eller djupare problem. Fast det skulle kunna ha varit det.
Så härmed förklarar jag mitt streamande avslutat. Det blir nästan lite larvigt att komma med en sån sak när det i sak varit avslutat väldigt länge – men jag tycker att det förtjänas en förklaring mestadels till er. Det är också nyttigt för mig att göra det avtrampet ordentligt.
Jag vill verkligen tacka alla som varit med och gjort det möjligt. Det har öppnat ofantligt mycket dörrar, och det är ju såklart tack vare er. Alla kan streama, men inte alla får såna fina tittare som jag hade. Det är ni som gjort att jag hamnat på det jobbet som jag har nu, det är också ni som gett mig alla dessa år med en väldigt alternativ livsstil och att få göra något som inte så många har gjort. Det har alltid lockat mig att testa – och ni gjorde det möjligt. Från botten av mitt hjärta så vill jag tacka er! Tack! Tack! TAACK!
Framtiden är oviss och för första gången i mitt liv kanske, så är det en bra sak. Jag behöver inte bestämma något. Kanske tycker jag det passar sig att vara på något event i anslutning till detta lite längre fram – kanske inte. Det jag vet är att jag kommer vara där människor är som behöver komma framåt med sina liv. Det är min främsta drivkraft nu, och den har alltid funnits där. Jag har bara inte alltid hittat uttryck för den.
Jag utbildade mig till ACT-terapeut, så jag tar emot lite klienter. Jobbar vidare på min skola som just nu är mitt drömjobb. Där får jag både jobba med samtal och vara lärare. Just nu har jag mycket ansvar över en kurs i personlig utveckling. Fokus på att hitta det varje människa vill göra med sitt liv och kanske verktyg för att klara av att göra det.
Jag skriver också en del. Kanske vore det precis det jag ska satsa på? Jag menar bokvärlden verkar mycket krångligare än streamingvärlden på alla sätt – så det vore ju en utmaning om inte annat. Nejdå. Jag är inte så sökande efter utmaningar som jag varit. Även om det förstås är en stor del av mig så försöker jag nog att vara lite mer i lugnet. Vi får väl se som jag står ut i det.
Återigen, stort tack för allting.
Nu är det ström-löst i Enviken. På obestämd framtid.
