Livet är bräckligt, obeständigt och helt jävla underbart.

Vad är det viktigaste du har lärt dig på vägen frågade någon, kanske i skolan. Det var i samband med att jag pratade om psykisk ohälsa och jag tyckte att frågan var så himla meningsfull. För det är ju, som bekant, så otroligt mycket saker varje människa behöver lära sig på vägen att det kan vara svårt att överhuvudtaget sätta fingret på vad som är mer eller mindre viktigt. Kanske är det en helhet egentligen, och även om några saker känns små, nästan obetydliga, så är det just precis den detaljer som gör att man vågar det där lilla extra, eller att man tar sig till nästa dag.

Ändå var jag fast övertygad om att det måste finnas saker som är mer viktiga än andra. Det ter sig inte så när jag föreläser dock, då bubblar det i hela mig oavsett vad ämnet är relaterat till personlig utveckling. Kanske för att jag vet att det finns många vägar för att nå nya perspektiv. Kanske för att jag har så dålig känslohantering att det inte går att göra på något annat sätt. Vad vet jag.

Fast jag fastnade ändå på sökandet efter något beständigt som nästan alla har. Som jag också haft nästan hela livet. En plattform som man vill utgå från. Bara jag blir färdig med utbildningen, bara jag går ner i vikt, bara jag hittar rätt ställe att bo på. Det är väl inte väldigt konstigt att det blir så. Det kan också vara att man tar spjärn tidsmässigt; bara det blir måndag så sätter jag igång, eller efter semestern kanske eller när ugnarna flyttat ut. Vi inväntar rätt stund. Sen ska vi leva våra liv på olika sätt.

Det första som händer med den typen av resonemang är att vi befinner oss i ett vacuum. Den som lever för att det ska bli helg går miste om hela veckan på något sätt, men även den som ska börja med något nytt först efter semestern. Ibland kan det givetvis vara nödvändigt, det kanske inte finns tillräckligt med pengar för det projektet då, eller att man inväntar någon leverans. Men ibland är det också som att vi bara inväntar att något ska förändras innan vi kan förändras.

Det är en sak att vi väntar, men sen är det så många som tror att saker och ting är beständiga när de väl infallit. Att lycka är som ett hus man flyttar in i, och om termiter eller eld inte drabbar det så kan man bo där tills döden kommer och hämtar. Många råkar se kärlek, arbetssituationer och annat på samma sätt. Som att man bara behöver komma fram till den stunden sen har man den. Gärna för evigt om det känns bra. Tänk om vi skulle ha samma resonemang om balans. Den som övat sig fram till att få balans på ett rep har skaffat sig en fantastisk egenskap; Den vet hur man balanserar på ett rep. Det betyder inte att den här personen har balans på det där snöret för evig tid. Bara att om den tappar den – så kan hen kanske gå upp på snöret igen och återerövra den.

Alltså fortsätter personen aktivt att försöka behålla sin balans – trots att den redan lärt sig att få balans – om den vill stanna kvar på repet. På samma sätt är givetvis lycka, kärlek, relationer och ja, allting annat här i livet. Det är fantastiskt om vi kan lära oss att uppnå lycka mellan varven, men i samma ögonblick som vi slutar att försöka med det så kommer den också att bli något mindre. Det är naturens gång. Ingenting är beständigt, allting förändras. Därför är det också otroligt onödigt att invänta en viss känsla, eller en viss upplevelse innan man börjar ta sig mot den riktningen man önskar att ha.

Kanske är det också därför som mål blir lite förrädiska. Om målet är att lära sig att balansera så är man ju på alla sätt och vis färdig så snart man själv upplever att man kan balansera. Om målet är att gå ner i vikt så är man också på alla sätt och vis färdig så snart man har gått ner ett par kilo i vikt. Fast många gånger är det helt andra saker som vi egentligen längtar efter. Kanske upplevelsen av att älska sin kropp som den är eller att vara vänlig och ge den hälsa. Det kan man hålla på med hela livet. Att gå ner i vikt kan vara klart på några månader.

Så jag kom fram till att vi behöver förstå att ingenting i livet är beständigt, och att den bästa stunden att göra något med sitt liv är nu.

neon light signage hanging on glass wall
Photo by Melike Benli on Pexels.com