Idag fick jag göra något som jag verkligen älskar; Föreläsa. Det får jag göra på mitt jobb också, och det finns något i att få förkovra sig i ett ämne, sätta sig in i det, tänka hur man vill presentera det och sen att faktiskt göra det. Kanske är det något av det bästa jag vet. Jag skriver kanske, för det verkar ju ändras en del med mig.
Något jag har funderat mycket kring är återhämtning. Ett begrepp som en gång i tiden kanske framförallt handlade om fysisk sådan. Att man helt enkelt vilade och fyllde på med käk efter att man gjort en ordentlig fysisk utmaning. För mig personligen var det nog att gå naturstigen när jag gick i Yttermalungs skola. Jag var alltid så fruktansvärt trött efter det, och det var så skönt att vila efteråt. Fast det var inte bara fysisk trötthet. Jag var livrädd för att vara så långt ut i skogen, och otrygg.
Karolinska institutet har definierat två sätt att bli trött till. Alltså inte bara den fysiska tröttheten utan också den mentala och den känslomässiga. Jag var nog både känslomässigt och fysiskt trött efter de där utflykterna med skolan. Det förstod jag förstås inte då.
Fast det är varken känslomässig eller fysisk trötthet som är den stora grejen när det kommer till trötthet i samhället. Trötthet bland de som har ADHD, eller trötthet bland de som stressar och kämpar på. Det är den mentala tröttheten som vi har fått problem med. Helt säkert så.
Vi blir inte bara överösta med information och rekommendationer, utan dagarna är fullproppade med intryck. Vi bor tätare, och vi har höjt tempot avsevärt i de flesta avseenden. Dessutom har vi höjt kunskapsnivån om så många saker. Vi vet hur smittor far fram, vi förstår vad vi borde göra för att vara bra föräldrar, vi förstår faror och vi är insatta i väldig många olika samhällsfrågor. Kanske miljö och andra politiska frågor. Utöver allt detta har vi dessutom en liten apparat i fickan, som blinkar och låter så snart som något förändras i vårt liv. Vi interagerar med mängder av människor hela tiden. Det är inte konstigt att vi är trötta. Det är verkligen inte det.
Så hur vilar vi från det? Hur hjälper vi våra barn att få vila sig från alla intryck? Skärmen har blivit en lösning på det. Det blir lugnare, och det känns skönt. Det är mysigt. Inget snack om den saken.
Fast skärmen ger inte den vila som vi behöver när det handlar om mental trötthet. Det är en av sakerna som jag pratade om idag på föreläsningen. Även om såklart skärmen kan vara olika saker, så är spelandet, surfandet på sociala medier, direkta motsatsen till att få mental vila. Det stressar oss ännu mer. Sen är det klurigt att sova. Det är många som har ångest, och som är både stressade och hela vägen till utbrända. Vi människor har verkligen inte förstått hur man vilar sitt sinne.
Eller är det så att vi har förstått det – men att det är så jävla gött att ta fram klösbrädan att vi förbiser det? Jag vet inte. Fast jag vet att vi måste göra något åt det. Framförallt för alla dessa individer som har ADHD, men även för alla andra. Vi vet att ADHD-symptom ökar hos dem som sitter mycket vid en skärm [LÄNK] Men det är dessa individer som får anpassade uppgifter i skolan som i hög utsträckning görs framföra en dator.
Sitt så mycket du vill vid skärmen – och låt dina barn sitta så mycket du vill. Det får ni bestämma själva och jag har verkligen ingen åsikt om var gränsen borde gå. Fast tro inte att det skapar vila. Det är bara en förklaringsmodell som vi har skapat för att rättfärdiga användandet i bästa fall. Det som vilar sinnen är kreativ verksamhet, att röra på kroppen, att befinna sig i naturen, att vara runt trygga vuxna och att ha meningsfulla relationer. Det finns så mycket forskning på det så jag tänker inte ens länka den. Du vet också att det är så.
Vi är den första föräldragenerationen som på riktigt fått det här problemet i knät. Vi måste reda upp det, så fort det bara går!
