ACT-terapin baseras på sex delar som syftar till att hjälpa människor att bli mer psykologiskt flexibla. Alltså att klara av mer variationer av känslor och tankar utan att livskvalitén blir överdrivet påverkad. En frihet att kunna välja hur man vill bete sig i olika situationer skulle man kanske kunna sammanfatta det som.
En av dessa delar kallas för perspektivtagande jag-upplevelse och det har vi jobbat lite med i skolan den här veckan. För att förklara det väldigt enkelt så bygger det på att förstå att alla våra ”inre röster” eller ”inre tankar” inte alltid är en representation av oss själva.
Alltså, en person som tänker ”jävla gubbjävel” när hon tröttnar på att vänta i kön behöver inte identifiera sig med den tanken. Att vara otålig för en äldre människa som försöker betala är inte särskilt klädsamt, så det är kanske inte alltid så roligt att tänka så. Genom att jobba med perspektivtagande så lär man sig att tankar som uppstår inte nödvändigtvis är en representation av oss själva. Alternativt att de bara är en representation av vår nuvarande sinnesstämning och fokus. Eller bara en tanke. Den som har ADHD kan ha enorm nytta av det exempelvis eftersom många av oss har hjärnor som genererar vad som tycks vara slumpmässiga tankar hela tiden.
Om du precis har träffat en äldre släkting som du känner stor värme och kärlek till och hamnar i kön kanske inte farbrorn gör dig särskilt irriterad. Om du istället haft en stressig eftermiddag och dessutom retat dig på hur gubbar tycks göra som de vill så blir det en helt annan femma. Hänger du med? Bra!
Risken är annars att du i bilen på vägen hem tänker något negativt om dig själv. ”Gud, vad är det för människa jag är som är arg på farbröder” eller kanske ”Tänk om jag blivit så arg så att jag slog till honom”. Tankar som inte är särskilt gynnsamma för den som vill ha ett optimistiskt förhållningssätt.
Ett sätt att öva på det här är att namnge den här inre kritikern. Jag brukar kalla min för ”40-talisten”. Det är den där rösten som verkligen är konservativ, den som är skeptisk till det mesta från start. Den som inte gillar förändring. Jag är säker på att de flesta har en liknande syn på tillvaron ibland.
Eftersom jag namnger den så blir det också lättare att förstå att det som ”den” tänker inte nödvändigtvis måste vara samma sak som ”jag” tänker, eller påverka det jag faktiskt gör av tankarna eller känslorna som reagerar. Hade jag haft en irriterad känsla för samma farbror som i exemplet ovanför, så kunde jag i bilen ha tänkt ”Min 40-talist gillade verkligen inte den där farbrorn idag” och plötsligt är det inte JAG som hatar farbröder, utan en del av mig som blev irriterad.
På samma sätt kan man också jobba med ”ADHD” eller andra begrepp, för att inte identifiera sig för hårt med dem om detta ger en negativ påverkan på ditt liv. Den som har ADHD och inte har någon ordning alls på sina saker kanske egentligen ändå tycker att det vore skönt att ha ordning. Det blir en konstig konflikt att säga att man inte orkar fixa ordning men man vill ha det. Liknande konflikter känner många med ADHD igen. ”Min ADHD orkar inte fixa ordning alls, men jag vill ändå ge det ett försök” skulle man kunna säga.
Genom att lyssna och karaktärisera dessa ”röster” eller ”tankar” beroende på vilket ord du föredrar blir det inte bara lättare att avidentifiera sig från negativa tankemönster, utan det kan också göra att man lättare kan förstå vad man själv vill i olika situationer.
För det är inte tankarna som gör dig till en dålig eller bra människa. Det är dina handlingar.
