Det är svårt med förändringar, herregud. Det räcker att man ska byta sort på skärpet så känns det som att saker blir annorlunda. Människor älskar sina vanor. Jag älskar mina vanor, så att ändra dem är hysteriskt svårt. Ibland tvingas vi, på jobbet eller kanske privat att göra förändringar ändå. Det är ofta som det blir lättare när man byter ut något program på datorn, för tekniken går framåt och även om det var värdelöst i övergångsperioden så är det nya kanske mer praktiskt, kanske går snabbare.
Så då orkar man. Fast när det gäller förändringar i sin kosthållning, eller sättet man rör sig på är det ännu svårare. För nu kanske det inte alltid är uppenbart bättre. Visst, bättre blodsockervärden kan man mäta fast känslan då. Den är lite klurigare och även om stolthet och känslan av att lyckas är stark, så är också livskvalité något väldigt godtyckligt. Upplevelsebaserat, och det är klart att om vi tar bort något som gett oss det så kommer det finnas motstånd. Även om det är ett klokare val, för dessa jävla val ger inte ens effekt direkt. Om vi hade i samma stund som vi åt lagt på oss ett halvkilo kanske det hade varit lättare. Fast så är det tyvärr inte.
Så när vi gör förändringar med oss själva måste också skallen vara med. Vi måste hjälpa skallen att förstå vissa effekter, och vi måste påminna oss. Ibland går det bättre, och ibland går det sämre. Då hamnar vi i att fokusera på det där problemet. Det där vi saknar. Vi kommer inte äta mer pasta och ris exempelvis. Det är en rätt jobbig tanke. Vad ska man göra istället? Den som påstår att låtsasnudlar är lika gott ljuger, i ärlighetens namn. Det finns inga ersättningsprodukter som är likvärdiga. Det är inte lika gott.
Därför måste vi lyfta blicken. Vi kan inte bara titta på den faktorn som vi aldrig kommer att lyckas komma tillbaka till. Vi kan inte heller efter att vi blivit dumpade försöka träffa en tjej som nästan är som den tjejen som dumpade oss. Vi kommer aldrig hitta samma igen. Vi kommer aldrig nå upp och det fokuset blir inte så bra. Istället kommer vi upptäcka, i varje jämförelse, att det blir aldrig samma igen.
Smärtan kommer finnas där. Herregud. Du har blivit dumpad av ris och potatislandet. Det smärtar, inte bara för att det är väldigt gott utan det är också väldigt praktiskt. Maten blir inte ens gammal. Du kan ha den i ditt skåp och bara tillsätta kokande vatten sen har du en god och lustfylld måltid med ett fåtal ingredienser till. Herregud, man behöver inte ens kunna laga mat för att laga den maten. Så det är sant. Det är lättare om du kan fortsätta ät den, men det är inte riktigt något alternativ, eller hur? För de allra flesta inte ens lite grand.
Så vad händer när du lyfter blicken. Kanske ser du allt annat som finns med i bilden först då.
Du behöver hjälpa dig själv att se allting annat också. För sanningen är den att du har rätt. Det blir aldrig samma sak med ersättningsprodukterna. Men om du tittar på vilka andra saker som ditt nya sätt att äta medför så kanske du istället kan tycka att det är lite konstigt att du ens saknar riset. Inte är det viktigare än din hälsa heller.
Fast med det sagt är det fullt rimligt att göra det, man får ha svackor och man får sakna även det som kanske inte är så bra. Jag säger bara att gör det inte för länge. Lyft blicken. Fokusera på det som du vill att ska växa. För det du fokuserar på, det växer. Det är sen gammalt