Ta fram en jordglob eller en karta över världen. Sen vill jag att du visar mig dina drömmar resmål. Fast du får inte peka, helst ska du inte heller förklara i vilket land det ligger, gärna också berätta att det finns andra länder som också är bra. Tycker du det låter svårt? Det är svårt, kanske omöjligt om du inte får peka.
Pekpinnar har ett syfte, det är därför som nästan varje klassrum har en sådan. De finns även i formen laser. För att kunna peka ut är av största vikt för den som vill påvisa något. För den som vill visa en riktning.
Det är klart att det blir besvärligt att få höra att sättet som man äter mat eller snacks på är dåligt. Vem vill höra det? I vissa fall är det önskvärt att bara få förståelse och stöttning, det förstår jag också. Jag är utbildad terapeut och jobbar med motivation hos människor hela dagarna på olika sätt. Förståelsen är fundamentet till en förändring. Fast du kan inte räkna med att alla människor förstår din kamp, det är orealistiskt. De flesta människor förstår knappt sig själva. Dessutom kan vi inte låta förståelsen överträffa sanningen. Vi kan inte börja påstå att saker är okej eller bra som inte är det. Det vore verkligen oetiskt, och farligt dessutom.
Om du inte vill bli bedömd så behöver du inte bli det – men du kan inte heller ställa dig på en scen och visa vad du håller på med och räkna med att ingen ska ha en åsikt om det. Ett inlägg i en facebookgrupp är att ställa sig inför tusentals människor – i vår grupp tiotusentals människor – dessa kommer att ha åsikter. Det är ingen mänsklig rättighet att få berätta för människor om sitt liv utan att bli ifrågasatt. Tvärtom är det en mänsklig rättighet att få ifrågasätta, i alla fall i vårt fantastiska demokratiska land. Det ska givetvis göras på ett respektfullt sätt och det misslyckas människor med ibland, då behöver administratörer agera. Precis som polisen behöver agera ute i samhället.
Alla har inte samma förutsättningar proklamerar ni som reagerar på rådgivning eller det ni nedlåtande kallar pekpinnar. Det stämmer förstås att vi alla är unika och alla har olika möjligheter att hantera de problem som finns framför oss. Något annat säger nog ingen. Fast tanken att alla människor ska tas hänsyn till alltid är inte bara naiv – den är också orättvis. Tror du miljökämparna tänker på människor som bara kan åka bil till sitt arbete när de försöker få igenom förslag där bränslekostnaderna ökar? Kanske, men ändå kommer sådana förslag kännas jobbigt för den som är beroende av bilen.
Det värsta som kan hända med kost, motion och träning är att människor inte blir friskare. De fåtalet undantag som behöver akta sig för att motionera eller träna, eller verkligen inte kan det, förstår nog det själva. Kanske kan dessa individer istället skriva inlägg och inspirera människor att ta hand om sig själv trots att det inte går att röra på sig? Varför ska det ansvaret ligga på någon annan?
Avslutningsvis tåls det att sägas att det nästan inte existerar människor som inte kan förändra sin kost och motion. Däremot kan det vara extremt mycket jobbigare för vissa, och det får man ha respekt för.
