Varför har du högt blodsocker? Är du typ2 diabetiker är det med stor sannolikhet, väldigt stor sannolikhet att du har insulinresistens.
Det finns egentligen bara två sätt man kan ha diabetes på (även om det finns en rad variationer och diagnoser) och det är att antingen
- Du har inte tillräcklig mängd insulin
- Din kropp svarar inte tillräckligt bra på insulin.
Båda dessa saker spelar roll för alla diabetiker. Det är dock bara en av sakerna vi förstått att går att påverka. Det är kroppens svar på insulin. Alltså hur bra dina celler är på att ta emot insulinet som kroppen producerar. Det är meningsfull att påverka för både typ 1 och typ 2 diabetiker eftersom det gör att det krävs mindre insulin. Dessutom är mycket insulin kopplat till en rad sjukdomar, som både är väldigt jobbiga (kognitiva problem, hudproblem) och väldigt farliga (cancer, hjärt och kärlsjukdom)
När du pratar om ditt blodsocker – så pratar du om att produktionen och svaret i kombination varit tillräcklig för att ditt blodsocker ska vara bra. Det är positivt. Ingen tvekan om saken, men eftersom du inte riktigt vet hur mycket insulin det faktiskt krävdes, så är det bara en del av förklaringen.
Säg att en vän till dig berättar att hen har grävt upp hela sin gård. Vilken fantastisk insats din vän har gjort! Men om du nu får reda på att det var en grävfirma som gjorde det medans din vän var på semester, då är det ju inte riktigt samma sak. Eller hur? Det är ungefär på det sättet som det blir när vi pratar om vårt blodsocker – det säger att gården är uppgrävd, men inte vilka insatser som krävdes.
Eftersom både insulin och blodsocker är ohälsosamt för kroppen i för stora mängder, och livsnödvändigt i lagom mängd, så skulle båda faktorerna behöva kontrolleras oftare. För det innebär att en person skulle kunna ha 6 i blodsocker, samtidigt som bukspottskörteln jobbat tredubbelt så mycket som en annan person med samma blodsocker. Då tycker man ju att om bägge personerna har 6 i blodsocker så borde de vara lika ”duktiga” men faktum är att den som har haft tre gånger så mycket insulin, riskerar en rad andra sjukdomar.
Vården kontrollerar inte detta eftersom det blir för kostsamt. Det är kanske inte heller nödvändigt för oss att kontrollera det hela tiden heller, eftersom det rör sig mycket också dagligen beroende på dagsform utifrån en rad faktorer (som stress, rörelse, sömn osv)
Däremot kan vi fortsätta att komma åt det som skapar insulinresistens – och det finns tre faktorer som står ut enormt mycket i jämförelse med andra saker. Nikotin, övervikt och muskelmassa. Vi vill inte använda nikotin alls (15% av det dåliga insulinsvaret går att koppla till det i snitt) när det gäller muskelmassa så har man sett att 1% ökad muskelmassa ger 1% minskad insulinresistens. Otroliga siffror! Gällande bukfetma så är det så välkänt att det nästan är löjligt. Fett på magen är ohälsosamt, det vet vi sen innan, men vi är också rätt väl införstådda med att det dessutom ökar insulinresistensen.
Det tar femton år att få diabetes – Forskare kan faktiskt se tendenser till diabetes redan 19 år innan diagnos. Så det är ingenting som händer för att du haft en hemsk semester, eller ett hemskt år. Däremot kanske det är då du märker att du har fått det. Det innebär i alla fall att det torde ta ganska lång tid att helt och hållet bli av med den också. Så du behöver fortsätta att ta väl hand om dig. Ligger dina värden hela tiden på gränsen kanske du borde vara lite mer noga. Prioritera din hälsa lite mer. Titta mer på orsaken än på symptomet. Det är också på grund av detta som jag tror att många människor inte kan se sjukdomen som annat än kronisk. Har du under två decennier levt ”lite sämre” så är det otroligt svårt att helt och hållet bryta det, och att stå ut med det nya sättet att leva så länge att du faktiskt lyckas vända det, och dessutom hålla dig där så länge så att det blir permanent.
Blodsockret är bara ditt symptom – Det kan inte sägas tillräckligt många gånger.
