Har tittat på programmet ”Personlighet” med Anders Hansen på SVT. Det var del 1 så det kommer mera. Hansen har ju gjort en hel del för att göra psykologi mer lättillgängligt för människor, och både utifrån skärmhjärnor och motion faktiskt kunnat pekat ut saker man kan göra relativt enkelt för att förbättra sitt liv. Toppen! Det är flera som sett programmet och tänkt på det här med hur ens barn blir som de blir. Slutsatsen många dragit är att 50% av ens barns personlighet är genetik, och 50% slump. Ungefär.
Det kommer som sagt flera program, så det är kanske helt idiotiskt att ens ge sig in på att diskutera innehållet i det här programmet nu. Inte minst eftersom det är en serie program, och inte minst eftersom idén att genetik och slump styr rubbet kommer skapa diskussion, och därmed öka intresset för programmet. Men jag vill ändå ge mig in och resonera kring det. För skulle det vara så att jag fick acceptera att det stämde, att allting är slump och genetik, så skulle man kunna tänka sig att det var lite skitsamma hur man gör med sina ungar också. Om inte annat en väldigt tråkig tanke.
Det första som jag tycker man missar helt i det här programmet är att man varit i samma mage. Det finns en rad studier som visar att ”miljön” i magen kan vara avgörande. Kopplingar mellan psykisk ohälsa och stress exempelvis. Det är ju också en extrem tillväxtperiod som sker i magen – vilket innebär att många saker skulle kunna ”sätta” sig redan då.
En annan sak är uppväxtmiljön – (när man jämför separerade enäggstvillingar) man erkänner att det endast gäller om alla får en ”normal” uppväxt, vid extremer så påverkas man mycket mer. Det är förstås väldigt godtyckligt, dels hur man kan presentera sig som förälder, men också hur väl som den som undersöker uppväxtmiljön gör sitt jobb. Exempelvis blev jag och frun nekade att vara familjehem för 13 år sedan, men med beröm godkända den här gången. Jag säger inte att det var fel i någon av bedömningarna, men det är människor som ska bedöma vad som är normalt och inte. Det kommer finnas felmarginal där.
Hur stor skillnad är det egentligen mellan två olika typer av religiösa uppväxter? Det går att leka med tanken att många kärnvärden finns oavsett vilken hittepå-gubbe man nu tror på.
Programmet pekar på att i vissa situationer så varierar personligheten – och detta tycker jag är intressant. För dessa tester görs i hemmets lugna vrå, och man kanske är väldigt lik den som har samma genetik då. Men när vi befinner oss i verkliga livet så kan personligheten variera mer. Det är ju i verkliga livet som personligheten ska vara. Jag tycker man borde pratat mer om det här än man gjorde i programmet. Jag kanske är en väldigt samvetsgrann person när allt är lugnt, men i kaos och stress så kanske inte. Vad är avgörande för hur jag upplevs av andra? Dessutom; Hur många är det inte som ”vill vara” på ett visst sätt men i praktiken blir det annorlunda?
Personlighetsdragen tycks följa genetiken – med undantag för samvetsgrannhet. Just detta drag karaktäriseras av hög nivå av organisation, ansvarskänsla, effektivitet och noggrannhet. Personer som får högt på samvetsgrannhet tenderar att vara ordentliga, pålitliga och målinriktade.
Inuti denna delen av personligheten (som påverkas minst av genetiken enligt programmet) så hittar vi arbetsmoral, självdisciplin, försiktighet, ansvarskänsla, organisation. Varför känns det som att dessa saker också är det vi faktiskt ”bedömer” väldigt högt när vi pratar om ”väluppfostrade” eller ”ouppfostrade” ungar. Gissningsvis för att det är precis vad vi tittar på. Det är möjligt att det finns föräldrar som skulle vara besvikna över att deras barn är introvert, eller att det är väldigt orolig för att bli smittade av magsjuka, men om det barnet samtidigt har arbetsmoral och självdisciplin så tror jag att det är lugnt. Eller hur?
Sen betyder slump inte alltid slump heller i forskning. Det är helt enkelt något som inte går att hitta korrelation eller kausalitet med. Kanske beror det på att vi ser det på fel sätt – eller att vi inte förstår beteende ordentligt? Eller så är det så stor variation i vad vi behöver och när vi behöver det så att det inte går att hitta ett mönster på det. Det är ju inte helt omöjligt att tänka sig att ett barn vid ett tillfälle behöver en väldigt fast hand, med tydliga regler utan undantag och vid ett senare tillfälle bara behöver få undantag och inga regler alls. Jag tänker att alla föräldrar kan skriva under på att det varierar?
Jag ska kolla vidare på programmet. Jag gillar Hansen, och jag tycker programmet var bra. Men det är en för snäv slutsats att dra, om du tänker att det bara är genetik och slump. Inte minst eftersom en av de viktigaste personlighetsdragen för att faktiskt ”lyckas” (hatar det ordet) här i livet också är den som minst påverkas av genetik.
Programmet: Din personlighet | SVT Play