Jag tittar aldrig på melodifestivalen. Eller jag väljer i alla fall inte att titta på det. Det är inte riktigt den typen av tävling, eller kanske musik heller för den delen, som tilltalar mig. Men jag får fortfarande ta del av nyhetsflödet kring det. Det är väl oundvikligt om något.
Så jag läste en artikel om Fröken snusk, och hennes utbrott på scenen. Hon skrek ”hora” och slog sig själv i ansiktet, och slog på hästen som hon satt på. Vad jag förstår har hennes texter också kanske inte riktigt innehåll som känns otroligt fräscht. Det går att förstå att hon skapar rubriker, såklart.
Trådarna på Facebook handlar om att fröken snusk är en dålig förebild. ”Jag kommer inte ens titta på programmet” säger någon. Någon annan tycker att det är uselt att hon får vara med. En tredje tycker att det gått alldeles för långt.
Det är klart att skrika hora är olämpligt, men hon skrek det till sig själv. Det är också olämpligt att slå sig själv och att tappa humöret på det sättet. Fast hur många ungdomar idag tror ni gör det för att de sett förebilder göra samma sak? Jämfört med hur många som gör det för att de har orimliga krav på sig själva och för att deras impuls och känslokontroll är minst sagt medioker? Jag skulle gissa på att det är allt fler som gör det av den andra orsaken.
Jag vet ingenting om fröken snusk, men hon kanske har ADHD? Hon kanske har ett så högt tryck på sig själv att det helt enkelt vällde över? Det handlar ju väldigt mycket om medias roll i det här också. Det har hänt saker förr under genrep. Har du aldrig försökt att göra något och brustit ut i svordomar för att känslorna väller över?
Jag har sett anledning att bojkotta melodifestivalen länge, för det handlar bara om yta, och om prestation. Jag kan gilla det också, men det ger unga människor en idé om att de inte är så perfekta som TV-personligheterna är. Det är lika med youtube och tiktok också. Det kanske ser oförargligt ut när utomjordiskt vackra människor tipsar om smink, men det om något skapar väldigt läskiga förebilder för barn. Något som de inte kan nå upp till någonsin. Det går sällan att bli så vacker, i alla fall när man är tonåring och tittar sig själv i spegeln.
När en kvinna häver ur sig ett fult ord, och ber om ursäkt efteråt så är hon mänsklig. Ska det vara grogrunden för en bojkott så får man i sådana fall först vara överens med sig själv om att det är det omänskliga som man lockas av när det gäller melodifestivalen.
För första gången på länge har jag lust att titta.