Ytterligare ett år till samlingen. Nu är det det åttonde året som jag haft diagnosen diabetes. Det börjar närma sig ett decennium. Jag har inte haft ett Hba1c över 34 sen sex veckor efter diagnosen. Så jag fortsätter att hålla mig ganska frisk. Däremot har jag haft andra utmaningar under det här året. Förstadium till cancer gjorde att jag fick göra om en månad av min semester till sjukskrivning. Ingen rolig behandling. Bortsett från det har det mesta rullat på skulle jag säga. Jag har verkligen insett styrkan med att inte äta en massa kolhydrater på kvällen, och det är något jag pratat med många om också. Det finns en ohyggligt stor effekt av att inte gå och lägga sig med ett blodsocker som behöver hanteras. Dels tycks kroppen återhämta sig bättre (infektioner, inflammationer) och dels blir insulinresistensen mindre hela dagen av det.
Jag tog mina ”årsprover” precis i samband med min behandling, vilket innebar att jag kunde se effekterna på insulinnivåerna av att jag dels inte sov särskilt mycket, och dels åt en del sena nattmål. En viktig erfarenhet som jag tar med mig in i 2024. Jag kommer inte att aldrig äta sent på kvällen, men vardagarna så skippar jag brödet helt efter 18.00. Det är perfekt! Det hade dessutom effekt på vikten min trots att jag inte upplevde att jag ”åt mindre” på något sätt.
Det har blivit störst andel gymträning men inte så långt efter kommer fotbollsträningen heller. Jag har fått ihop 240 träningspass i år. Då räknar jag inte promenader om de inte är längre än 30-40 minuter och verkligen har haft som syfte att motionera. Skulle jag ta med promenader hade siffran nog blivit i alla fall 100 träningspass till.
Det låter extremt eller hur? Det är nästan 1 träningspass per dag. Det motsvarar 4,2% av min tid. Plockar jag bort promenaderna pratar vi 2,7% av min tid. Den som vill hävda att endast vaken tid bör räknas kan göra det, då hamnar man på 5-6% av tiden som jag är vaken som spenderas på träning. Inte särskilt extremt om man tittar på det på det sättet.
Jag varierar träningstyp och styr alltid efter hur kroppen känns, att exempelvis träna fotboll flera dagar i rad är inte rimligt för mig, då skulle jag skada mig, detsamma gäller muskelgrupper på gymmet. En vecka kan se ut såhär:
måndag gymträning (baksida ben, axlar, rygg och biceps)
tisdag gymträning (framsida ben, bröst och triceps)
onsdag fotboll
torsdag gymträning (baksida ben, axlar, rygg och biceps)
fredag ingen träning
lördag gymträning (framsida ben, bröst och triceps)
söndag fotboll
Sen försöker jag minska stillasittandet genom att ha en klocka på mig. Den säger till om jag sitter för länge, och den lilla påminnelsen känns inte särskilt stressande för mig. Då tar jag mig upp ur stolen och rör lite på mig och sätter mig igenom om jag behöver det.
Naturligtvis fortsätter jag att välja så mycket riktig mat som möjligt och det känns inte alls längre som en ”anpassning” eller jobbigt på något sätt. För mig är det självklart därför som ohälsan ökar så mycket som den gör, och väldigt ofta därför som människor får diabetes. Det betyder att jag alltid prioriterar grönsaker och protein i varje måltid. Det borde alla människor göra, men diabetiker borde verkligen göra det. Jag förstår inte hur vården fortfarande pratar om flingor, müsli, makaroner och bröd. Det är liksom produkter som företag har skapat, att det skulle vara en del av en normal kost känns främmande. Är människor väldigt aktiva och mår bra i övrigt är det säkert ingen stor fara om man äter det dock – men vi med diabetesgenen borde verkligen inte vara särskilt mycket där i vårt ätande.
Dessutom lärde jag mig i december att man kan koka ägg i airfryern. Jag kör 135 grader i 11 minuter. Så enkelt!
Ja, sen har jag ju skrivit klart min bok också, och den släpps 26 januari. Det känns förstås väldigt spännande, men min diabetesbok är ännu inte färdig 🙂
Går att förbeställa här för den intresserade.
