Det här med jul är som många andra högtider tight sammankopplat med mat och ätande. Det är inget ovanligt. Nästan alla har en relation till vad de ska äta, och nästan alla har något de ser fram emot att äta. Fast några har också en oro. Inte minst bland diabetiker. Hur ska vi klara julen? Ska vi unna oss? Hur kan jag äta och må bra, eller slippa dåligt samvete? Ja, det är många saker som går att klura kring. Jag förstår verkligen det.
Samtidigt överöses vi av goda råd när det gäller vad vi ska äta. Är det bättre att sikta på mindre kolhydrater? Ska vi passa oss för någon fettbomb? Gör det något om man fuskar ett par dagar? Gör det något om man skippar att äta onyttigt ett par dagar? Ja det finns förstås en väldigt stor mängd frågor som vi gärna vill bespara.
Det finns inget rätt eller fel – vid det här laget har du säkert kommit fram till det eller hur? Det finns de som lyckas hålla ordning på sina blodsockervärden trots att de äter väldigt dåligt, och de finns de som har fruktansvärda värden fastän de äter relativt hälsosamt. Det går att resonera att tiden mellan jul och nyår är kort, resten av året är långt. Det går att resonera att det aldrig är värt att göra saker som är dåligt för kroppen.
Därför kanske det är dags att du tänker efter. Blir maten ett stort fokus för dig på högtider, och kanske annars också? När du står över kakor är det något som kräver väldigt stor energi från dig? När du ska planera hur du ska äta, gör du det mer än många andra i din närhet tror du? För jag tror att väldigt många har alldeles för stort fokus på mat. Det låter ju motsägelsefullt när maten är det viktigaste i diabetesbehandlingen? Visst är den det, men sättet vi tänker på maten är också väldigt avgörande. Gör du ett avkall men längtar egentligen bara efter annan mat, och väntar på stunden du får äta annan mat? Gör du ett avkall och vågar inte ens tänka på eller titta på alternativen för att du är rädd att du ska tappa kontrollen?
För när du tänker på, pratar om, planerar, ignorerar, undviker eller tillreder mat så är det maten som blir ditt fokus. Det innebär att du fokuserar på något som du egentligen inte kan uppleva på det sättet som du har upplevt det. Det som har gjort dig sjuk är ju sättet du ätit. Att dina tankar är fokuserade på mat nu kommer inte att hjälpa dig särskilt mycket. Kanske är det bra att tänka till just när du ska äta, så att du får i dig rätt saker, men om du fokuserar på maträtter du inte kan äta, eller försöker att undvika att tänka på dem, så är det maten som styr dig trots allt. Du kanske ska tänka på andra saker? För det går inte att få bort tankar från huvudet genom att tvinga bort dem, så fyll upp sinnet med andra fina saker istället. Blanda ut tankarna om mat.
Hur vill du vara mot dina barn eller barnbarn under jul? Vilka känslor önskar du att du kan ha när julen kommer, kan du redan idag bidra till dessa känslor? Kan du hitta ett ”vill ta hand om mig själv” som du styrs av, istället för ett ”man måste väl låta bli” så kommer det bli långt långt mycket lättare att göra rätt val. Du kanske kan fundera kring kläder, eller vilka servetter du ska ha på bordet. Eller fundera kring hur du ska kunna vara så närvarande som möjligt för att verkligen få uppleva julen.
Jag förstår verkligen att det kan kännas sorgligt att du inte kan äta vad som helst längre om det är så. Jag förstår VERKLIGEN det. Jag har stor ödmjukhet inför det. Jag kan också känna att den tanken dyker upp om jag vill köpa godis mitt i veckan, men det betyder inte att jag måste följa den tanken, eller att den tanken ens är sann. Fan, du har blivit medveten om sätt du kan ta hand om dig själv på. Du kan göra dig själv piggare, friskare, gladare, mer engagerad. Du får med stor sannolikhet leva många fler år för att du hanterar ditt sätt att äta. Det gäller att ”hoppa på” rätt slags tankar här. De destruktiva, negativa, de som gör att maten är en sorg, eller de positiva, optimistiska, de som berättar om att du faktiskt tar hand om dig själv, och respekterar din kropp. Det är ett svårt val. Men det går faktiskt att välja.
