Bakgrund
Det är väldigt många som fortfarande tror att ADHD exempelvis beror på dålig uppfostran. Föräldrar som varit för mycket slentrian och inte tagit tag i bekymren som finns i familjen. Kanske att ungarna fått sitta för mycket vid en skärm, eller vad det nu må vara. Det stämmer givetvis inte. Det handlar ju om genetiska faktorer som gör att barnen har dessa problem.
Därför måste kunniga, organisationer, regionen, läkare och annan vårdpersonal vara en motpol. Förklara att dessa diagnoser inte alls kommer från sättet man lever, eller dåligt föräldraskap. Dessutom behöver man förklara att det är fysiologiskt, det är liksom något som är annorlunda i hjärnan. Det kommer inte att försvinna. Det är viktigt att förstå det så att inte patienter, eller patienters föräldrar försöker förändra något som kanske inte går. Det är också en väldigt viktig insats för att minska skuldkänslorna både för patienten själv och dennes föräldrar.
Det här är i sig inga konstigheter – och det är absolut inte fel. Fast det blir väldigt lätt tolkat på ett sätt som är väldigt ofördelaktigt för den som har diagnosen. Den som har en genetisk oföränderlig åkomma kan ju per definition inte göra något åt den. Det är statiskt, eller hur? Jag möter många unga människor som ser sin diagnos på det sättet också. ”Jag kan inte…” ”Det går inte eftersom jag har ..” är vanliga meningar, och det är givetvis mest rimligt att lyssna på personen. Den vet ju vad som stämmer för hon eller han. Fast dessa negativa affirmationer stoppar också all potentiell utveckling. Dessutom är det många som lärt sig för många år sedan vad de inte kan, och vad de ska undvika – det kanske måste revideras.
Även om diagnoser är svart eller vitt, det vill säga antingen har du diagnosen eller inte, så är symptomen alltid gråskala. Det spelar ingen roll vad det är för sjukdomar. Den som är nedstämd har bättre och sämre dagar, den som har ont också, och den som har problem med magen.
Återgår vi till ADHD och försöker förklara hur det blir på ett möte för en medarbetare med diagnosen, så kan det se ut såhär:
Medarbetaren har svårt med fokus och det resulterar i att hen missar viktig information på mötet.
En bra arbetsgivare hjälper personen genom anpassning för att göra det enklare för den som har ADHD. Den insatsen hjälper medarbetaren.
Det här kan skolan också erbjuda. Det kanske handlar om att få informationen i textform också, eller att man tar pauser, något som helt enkelt gör att personen med ADHD kan klara av mötet och således vara en bättre medarbetare, och även bli mer nöjd med sig själv. Toppen! Det är i regel så att ansvaret ligger på arbetsgivaren eller skolan, och medans det är fantastiskt bra så att alla människor kan ta del av skolan, så gör det också oss lite mindre ansvariga för oss själva, särskilt när vi blir äldre.
För ibland räcker inte anpassningen till, eller så görs ingen anpassning. Det kanske är så att personen som har diagnosen försöker att göra en anpassning själv – genom olika strategier och metoder, men att det inte är tillräckligt. Vad kan man göra i det här läget? De flesta tänker att man nog är rätt körd då. Det kanske stämmer för just det mötet, men för framtiden då, finns det något vi kan förändra? Trots att vi har en genetisk åkomma? Ja, det gör det. Det kan dessutom vara så att dessa förändringar har ännu större effekt än anpassningarna. Häng med!
Det är ju så att svårt med fokus är en komponent i ADHD som du alltid kommer att ha med dig om du har den diagnosen, och den ”komponenten” går inte att påverka. Därför är det klokt att fokusera på de komponenter som faktiskt går att påverka, och som inte går under ”anpassningar”. Se bild
Dessa faktorer påverkar ju även människor utan ADHD diagnos. Jag gissar att man skulle kunna ta en till tre av dessa faktorer och skruvar man upp(eller ner) dessa ordentligt så kommer vem som helst som annars har perfekt fokus att helt enkelt förlora sitt. Konstigare än så är det inte.
Fast du har lärt dig att ADHD är genetiskt och något som inte försvinner, så kan du förbättra ditt fokus. Du kan lära dig strategier, ta hand om din livsstil på ett sätt så att dina symptom blir väldigt mycket bättre. Flera av dessa moment är förstås klurigare att få till eftersom ADHD också gör oss rätt dåliga på att ta hand om oss själva – men det gör det absolut inte mindre sant.
Det blir givetvis väldigt jobbigt att hålla på så här med allting som man ska företa sig – och då är det väl tur att det finns anpassningar och medicin. Fast det är många saker som bidrar till flera faktorer av ADHD diagnosen. Därför behöver du inte ”börja om” ifall du ska lösa dina problem kopplat till någon annan situation.
– Träna regelbundet, och låt en del av träningen vara med hög intensitet (Ganska stark vetenskaplig grund) (Källa)
– Försök att ha en regelbunden kost från riktig mat. Ät inte för mycket socker och stärkelse. (Det behövs mer forskning) (Källa, Källa)
– Undvik att vara för mycket på mobilen, särskilt när du inte borde vara det. (Vetenskapen pekar både på nyttan och onyttan) (Källa)
Sen finns det givetvis en rad andra saker du kan göra för att förbättra dina utsikter, men börja med träning och kost. Det kan hjälpa dig och ha goda följdeffekter. Sömnen måste också infalla sig – men att börja med att fokusera på den är nog väldigt svårt om man inte har träning och kost på hyfsad nivå exempelvis. Det går också att öva på stresshantering, och det kan ha rätt bra resultat. Framförallt är det nog meningsfull att inte bara säga ”Jag kan inte” – även om det kanske är svårt att peka på i vetenskapen så är det väl sällan som det gör någon nytta att tänka sig att man inte förmår en rad olika saker. Det brukar bli sant då.