Din väckarklocka ringer för tidigt varje morgon. Till en början kanske du vaknar i ren panik, men ganska snabbt kan du dra slutsatsen att larmet inte går när det ska. Du begriper på även någon lite undermedveten nivå att när larmet ringer så behöver du inte stressa upp dig. Det är alldeles för tidigt, och du kanske kan med hjälp av snooze-knappen sova en stund till, och vakna stressfri, både pigg och utvilad.
Vi förflyttar oss till något annat som också ringer och påkallar din uppmärksamhet; Ett brandlarm. På ditt arbete, en stor fabrik med en rad olika arbetsrum, har brandlarmet börja lösa ut i tid och otid. Även om det visserligen känns sjukt frustrerande att konstatera att det är flertalet felaktiga brandlarm innan tekniker kommit till platsen och reparerat det, så hanterar du larmet precis som du ska göra varje gång. Du blir inte riktigt lika stressad, det kan du villigt erkänna, men ändå följer du de anvisningar du har fått, och tar dig skyndsamt ut på uppsamlingsplatsen varje gång.
Även om båda signalerna när de upplevs första gången är stressande, och även om din stress minskar i bägge fallen, så kommer risken att försova sig vara mycket mindre allvarlig än risken att det faktiskt brinner. Så dina val är kloka.
Nu vill jag att du funderar kring hunger, och sötsug. Diabetikerns största fiende. Är de en väckarklocka eller ett brandlarm för dig? Känns det som att hela företaget skulle kunna brinna ner om du missade att äta, eller att du på sin höjd försov dig några timmar?
Behöver suget efter sötsaker och känslan av hunger ageras på om du får dem? I såna fall, på vilket sätt agerar du? Drar du ur sladden till brandlarmet eller ringer du en tekniker som får lösa problemet? För en diabetiker är varningssystemet för hunger trasigt. Det beror på att insulin är ett hormon som behöver fungera förtjänstfullt när man ska känna sig mätt. Det beror också på att ditt energisystem haltar, och istället för ett jämt flöde av energi ut till dina celler så hackar det lite. Larmet går. Kroppen säger att den är hungrig.
Även om man alltid ska ta brandlarm på allvar – skulle du säga att det är rimligt att du slår på sprinklersystemet varje gång larmet går? Det är klart att visst det kan teoretiskt sätt vara så att det brinner, och då kanske du tjänar någon sekund på att slå på det själv, men mest troligt är det ju för att larmet ännu inte är lagat. Det blir kostsamt dessutom, men larmet slutar att störa dig direkt.
Är du typ2-diabetiker har du ett trasigt larm. Du har säkert märkt det. Blir du sugen en-två timmar efter att du ätit? Kan du vakna på morgonen och må väldigt illa och inte vilja äta något? Tycker du att det är svårt att begränsa dig med mat och snacks? Får du ibland ovanligt lågt blodsocker efter att du ätit något lite mer onyttigt? Är ditt fasteväde högre än 5,5? Det är väldigt kvalificerade gissningar på att du har insulinresistens.
Så när ditt larm går – tänk på att det kan vara falsklarm. Har du fettmassa på kroppen? Då kan vi dessutom säkert säga att även om det vore ett äkta larm så kommer det inte att vara någon fara om du inte äter direkt. Det går dessutom att hålla efter larmsystemet, så det falsklarmar mindre. Ät inte för mycket mat, håll nere på kolhydrater, träna kondition och styrketräning. Sov ordentligt. Stressa inte sönder. På sikt kommer du att få ett bättre larmsystem.
Men om du äter varje gång det larmar, eller ofta när det larmar, så kommer du dels att göra systemet mindre effektivt, fast framförallt kommer du att lära din hjärna att det är en bra lösning på problemet. Öva på att stå ut ibland också. Låt känslan vara en stund. Den kan faktiskt också gå över.
