Det är många gånger jag läser diverse olika inspel om människor som till sin stora glädje har kunnat äta väldigt ”dåligt” och blodsockret har inte stuckit iväg. Det är förstås goda nyheter, eftersom det innebär att man blivit mer känslig för insulin. Resistensen har minskat på något sätt. Men det är väldigt viktigt att vi kommer ihåg att blodsockret är ett symptom, sjukdomen är insulinresistens.
Även om högt blodsocker är skadligt, och det är viktigt att följa dessa värden så att det inte blir dåligt för kroppen, så ligger insulinresistensen där under och ställer till en rad olika problem den också. Listan kan göras väldigt lång på de sjukdomar som triggas och försämras av insulinresistens, och det måste vi komma ihåg.
Det är också därför som jag tycker att man bör satsa på lägre värden än de referenser som vården ger. Det är förstås annorlunda för den som behandlar på ett sätt som gör det riskfyllt, men för oss andra. För vi vet att blodsockret följer insulinnivåerna, så det är en bra fingervisning vart insulinnivåerna ligger också, det är det. Men även den som har ett normalt blodsocker kan ha höga insulinnivåer, så därför ska vi inte bara titta på det. Nu är det som bekant klurigt att få vården att följa upp detta, men det kanske inte är på det sättet det behöver göras. Istället kan vi fortsätta sörja för bra, oraffinerad mat som är ordentligt tillagad trots att vårt blodsocker är bra. Då slipper vi förhoppningsvis alla eller några av de följdsjukdomar som annars kommer med insulinresistensen.
