Att börja en ny vana, eller att sluta med en är en smärtsam historia. Det är ingenting som kommer av sig själv, utan det kräver riktade, återkommande insatser under en längre period. Vissa saker kanske inte behöver år för att förändras, men några gör det. Det är smärtsamt att göra förändringar, och den som påstår något annat ljuger.
Ja visst gör det ont när knoppar brister. Varför skulle annars våren tveka?
Det är precis det Karin skrev om i sin fantastiska dikt ”Ja visst gör det ont” också. Hon beskriver förändringen som plågsam, och som smärtsam både för den som växer och den som stänger, alltså både för den som gör positiva förändringar och den som gör sitt yttersta för att hålla kvar vid gamla vanor. Det är smärtsamt för endera.
Det här går att hantera på olika sätt, några rycker av plåstret och tar en stor smäll så kort tid som möjligt. Den som har den här metoden och slutar snusa kommer gå från full dos den ena dagen till ingenting den andra dagen. Det kommer vara hiskeligt plågsamt men trösten som den här metoden erbjuder är att tiden som det kommer vara plågsamt är kort, i alla fall relativt till andra sätt att göra det på. Några andra minskar sakta ner på dosen nikotin, och efter tillräckligt lång tid har dagen kommit när det är dags att inte längre ha någon prilla under läppen. Dessa dagar har varit mycket lättare än för personen som tvärslutade, men det har i gengäld varit en mycket större mängd dagar.
Då, när det är värst och inget hjälper, Brister som i jubel trädets knoppar.
Det här är en otroligt vacker del av dikten, som så väl beskriver hur ångest fungerar i olika sammanhang. Det är precis i den stunden när det känns omöjligt att stå ut längre, just när det kan konstateras att nu står jag inte längre ut, som ångesten vänder om och lugnar ner sig. Det är då knopparna brister och trädet får jubla. Den som lider av ångest och inte har behandlat den ordentligt kommer inte känna igen det här. För det är i dessa lägen som dom personerna själva flyr, tar sig till trygghet. Den som lider av problem med sin livsstil och inte riktigt har behandlat den ordentligt gör det inte heller. För kanske när suget är för påtagligt, eller hungern känns för stor, eller upplevelsen av att tillvaron är tom och meningslös blir för stark, så flyr också dessa individer och återgår till det som är tryggt. Sen börjar allting om igen.
Det finns både läkare och personliga tränare som kommer att hävda att livskvalitet trumfar hårda träningsscheman och dieter, och det kan vara sant om man använder den kunskapen för att inte göra förändringen för snabbt. För att personen som håller på med förändringen passar mycket bättre att trappa ner dosen, och ta det steg för steg. Det är dock ett värdelöst råd om det innebär att förändringen stannar upp eller kanske till och med avslutas.
Men jag vill uppmuntra dig att hålla ut. Jag vill uppmuntra dig att inte föreställa dig att förändring, även om den är positiv och toppen för din hälsa känns bra. Det kan den göra, ibland i perioder och ibland kan det kännas riktigt bra hela tiden, men det är sällsynt. Det är jobbigt att förändras, och vi behöver hjälpa varandra att stå ut. Så att vi får nå den där punkten när trädets knoppar brister ut i jubel.
För visst gör det ont när knoppar brister, varför skulle annars våren tveka?
