Föreställ dig att du eldar i öppna spisen. Du har haft en skön eld en bra stund, men det börjar bli dags att lägga på mer vedträn. I ditt sällskap är ett barn som vill göra jobbet, och du låter det här barnet under uppsikt göra det. Den unge lägger på mer ved, och mer ved och mer ved och tillslut behöver du stoppa personen. Elden håller på att slockna. Du förklarar att det behövs både värme och syre för att en eld ska ta sig, och när det finns för mycket bränsle så kan det plocka bort syret från elden, och dessutom hinner bränslet inte bli varmt tillräckligt fort. Barnet backar undan och blåser på elden en stund. Efter ett tag brinner den helt normalt igen.
Det här vet vi, det här känner vi till. Barnets resonemang är förstås inte särskilt konstigt, om elden håller på att ta slut så måste man ju fylla på med vedträn. Det är inte så enkelt att veta att det inte får bli för mycket.
Typ-2 diabetes kan tänkas fungera på precis samma sätt. Vi kan föreställa oss att värmen från elden är vår energinivå, syret är vårt insulin och vedträna är vårt matintag. När vi är trötta och känner oss i behov av att äta så beror det väldigt ofta på att det redan ligger för mycket mat och väntar på att bli förbränt. För att energinivåerna ska gå upp behöver du syre (insulin) och tid. Elden kommer inte att brinna bättre bara för att du lägger på mer vedträn. Det kan visserligen tillfälligt bli varmare om du slänger på några tidningspapper men det spelar ingen roll i det stora hela. Du behöver låta bränslet förbrännas först.
Diabetikern har inte gjort det, och inte gjort det på väldigt lång tid. Det ligger en massa halvbrända vedträd runt eldens kärna och det är svårt att ens blåsa hela vägen in dit för att hjälpa den på traven (insulinresistens)
När elden inte riktigt förbränns så blir det tjock rök, den är skadlig, och det är det höga blodsockret.
Det går självklart inte att helt sluta att äta resten av livet. För vi behöver protein och fett tillfört med jämna mellanrum. Däremot behöver vi inte fylla på med en massa energi, vi kan hålla igen rätt friskt på den så att det som finns runt kärnan (magen) får hinna förbrännas bort. Det saknas en hel del andra delar i den här liknelsen men det är ändå en bra påminnelse. Det kan hända att när du är trött och känner dig hungrig så skulle du både känna dig mer tillfreds, och piggare av en promenad mycket mer än att fylla på med mer bränsle.
