Det är blodsockret vi mäter hemma. Det är det som får styra oss i våra beslut och i vår behandling. Samtidigt som det ger en fin fingervisning till hur det går för oss i vår diabetes så är det dock bara ett symptom.
Det är insulinresistensen som är grunden till vår sjukdom. Alltså hur bra vi svarar på hormonet insulin. Dels är höga insulinnivåer i sig skadligt, men det är också så att om vi inte får ner insulinnivåerna så kommer vi successivt att bli sämre. Det som slutligen finns runt hörnet är betacellsdöd. Betacellerna skapar insulin, det är deras uppgift. Den som ständigt behöver mer insulin kommer få betaceller som är väldigt trötta. Därför är det viktigt att vi ser bortom blodsockret.
Hur ska vi kunna göra det då, när vi inte mäter insulinnivåerna? Ja, det är klurigt. Men man kan tänka sig att blodsockret kan hjälpa till lite här också, vi kan sikta på att ha lite lägre blodsocker än referensen. Exempelvis ska ju fastesockret hos en frisk person vara mellan 4 och 6 mmol. Den som har 5,8 har helt säkert mer insulinresistens än den som har under 5. Så det finns skillnader där också. Sen vet vi ju att ökad muskelmassa, minskad fettmängd och motion/sömn och annan träning ger oss bättre insulinsvar. Därför behöver vi fortsätta med det även om blodsockret blivit bättre, och då särskilt om det inte riktigt nått ordentliga nivåer.
Bilden nedanför beskriver hur missvisande blodsockret kan vara i tre olika situationer – och ett av dom är något som många reagerar på. Det är när vi äter väldigt dålig kost och det verkar vara bra för blodsockret. Då blir det väldigt tydligt att blodsockret ibland faktiskt är en otroligt dålig faktor för att mäta hur sjukdomen ligger till. Inte alltid då!
Blodsockret i alla tre exempel kan vi föreställa oss att ligger inom referens två timmar efter måltid. Diabetikern kanske har något förhöjt blodsocker, och diabetikern med hyper-reaktion har t.om lägre blodsocker. Men titta på den blåa stapeln, detta är vad som verkligen visar vem som är insulinresistent och vem som inte är det. Det går åt enormt mycket mer insulin för diabetikern, och diabetikern med hyper-reaktion (som kommer av att blodsockret blev för högt från början = dålig kost) uttömmer alla sina resurser för insulin. Kanske har även blodsockret kissats ut i viss utsträckning för att göra sänkningen.
Kurvorna varierar också i storlek, och med stor sannolikhet är den friska också mätt en längre period delvis på grund av att hen ”plattat ut kurvan”
Därför behöver vi troligtvis vara något mer noggranna än det blodsockret erbjuder oss att vara. När insulinsvaret normaliseras hos diabetikern blir den nämligen både friskare och piggare. Dessutom minskar risken för att man drabbas av enormt sug eller enorm hunger och såna saker. Så tänk lite längre än blodsockret, och ge det tid!
