Ett livsverk som helt saknar motstycke

Klockan ringer 02.45. Det är ingen som är vaken på hotellet förutom vi.

En timme senare sitter jag i studion. Lamporna slås på rakt i mina ögon, och anteckningarna är färdiga. Man sätter på sig lurarna och hör ”2 minuter” när reklamfilmerna startar. Det är ytterligare en dag på jobbet, men det är definitivt inte bara det.

Några matcher känns fantastisk spännande, och några känns utomjordiskt. När dom svenska lagen entrar scenen är det omöjligt att pulsen inte går upp, stämningen tas in genom rutan. Det är hundratals, kanske tusentals mil bort som allting pågår men vibbarna dom känns hela vägen till den underjordiska studion i Segeltorp.

Det är inte allt eller inget, herregud. Men det är så det känns. 

Det är infernaliskt spännande att se dom svenska spelarna göra sitt yttersta för att behålla sin plats i turneringen. För att fortgå sin resa mot toppen i en av dom mest prestigefyllda tävlingar som en dotaspelare, eller en spelare överhuvudtaget i kan delta i. 

Det räcker att motståndarna får en kill, att motståndarna vinner en mindre skärmytsling, för att hopplösheten ska kännas i bröstet.
Motsatsen; en vunnen liten strid i början av matchen och värmen sprider sig i den människa man är.
Det är lönlöst att försöka stå emot, för det går inte. Det här kan vara magnum opus för spelarna, ett livsverk som helt saknar motstycke. Det kan också bli platt fall, en historia som försvinner, eller ett fiasko som aldrig ska glömmas av varken den som deltar eller tittar.

”Det här kan vara magnum opus för spelarna, ett livsverk som helt saknar motstycke”

Vi som sitter där och tittar förstår det och det spelar roll för oss också.

Dom svenska lagens prestationer föregår mycket i den svenska e-sporten. Utan vinnare med blågula hjärtan blir relevansen för svenska sändningar mindre. Utan förebilder blir underlaget med spelare mindre. För den som visionerar om att vara bäst behöver se människor av samma skrot och korn som lyckas.
Dessutom har vi sett dessa individer som går ut på scenen utvecklas från små knattar i en betydelselös bransch till giganter i en tung industri. Från solitära källargibbare till världsstjärnor av praktiskt taget gudomlig karaktär.

En gång i tiden har dessa personer också haft samtal med vuxna, som rekommenderat dom att lägga mindre tid, att satsa mindre, att tänka mer på framtiden. En gång i tiden har dom varit tillräckligt mycket rebeller, haft tillräckligt mycket självtro för att ändå gå sin egna väg.  Det är omöjligt att inte relatera och respektera det.

Så nu sitter vi där trots att solen ännu inte hunnit besegrat natten i den arla morgonen. Vi pratar om spelare, resultat och imponerande prestationer. Vi fortsätter med något, som du på utsidan kanske inte riktigt har förstått ännu.

Det är därför det är så enkelt att svara på frågan om hur mycket spel egentligen kan betyda.
För det kan betyda allt.

Jag och Truls i Esportstudion – Foto:Black Molly Entertainment