Jag ser att många människor lider av olika ångestrelaterade problem, så jag tänkte dela med mig av min erfarenhet och kunskap om det här problemet. Kanske kan det hjälpa någon?
Nu har jag jobbat med ångest ett bra tag faktiskt. Många som känner igen mig från twitch tror att jag inte har en särskilt seriös bakgrund, eller att jag inte gör något annat än spelar. Men jag har faktiskt lång erfarenhet av att jobba med människor. Dels har jag själv haft stora problem med panikångest. Det tog säkert bort tre år av mitt liv som ung, men efter det har det påverkat mitt liv ända tills dagen jag blev 34 år.
Arbetslivserfarenheter innefattar att jobba på boenden för psykiskt sjuka, skolvärlden i många år, jobbat med samtalsgrupper och ensamkommande flyktingbarn, även jobbat på behandlingshem, och senaste åren har vi varit familjehem.
Något jag väldigt tidigt lärde mig gällande både OCD, PTSD och ångest, eller ja egentligen alla typer av svårigheter med psyket är att människor runt omkring vill göra sitt yttersta för att hjälpa personen som lider. Det är jättefint. Men det sunda förnuftet gör inte sällan situationerna sämre än vad dom varit om man haft oengagerade människor runt omkring. Jag ska försöka att förklara varför. Detta är också applicerbart på de allra flesta problem. Även om det låter tufft, så är det faktiskt det.
I den akuta fasen av ångest kan man behöva ta ett steg tillbaka och bara hämta andan. Det är fullt normalt. Ångest är otroligt handikappande och kan ta över hela ens tillvaro till att börja med. Det innebär att man kan behöva skippa flygresan man är rädd för, eller be någon annan att ta samtalet över telefon som man inte klarar av. Det ska dock kommas ihåg att det förutsätter att andningen är svår att få till, att du är helt förstörd av ångest. Då kan man ta en kort break för att återkomma senare. Men kom ihåg att detta endast gäller det akuta läget. Vi vill inte vara kvar i den här strategin för den hjälper ingenting. Den tar bort ångesten snabbast av alla, men ångest är ingenting som försvinner bara för att symptomen försvinner, ångesten försvinner först när du lärt dig att hantera den.
Tänk dig att du ska ha en muntlig redovisning i skolan. Inför denna börjar du bli svettig och yrslig och känna att du inte kommer att klara av det. Genom att ställa in redovisningen försvinner symptomen, men du behöver fortfarande göra redovisningen, så problemet försvinner inte. Viktigt att skilja på detta.
I den läkande fasen av ångest måste man därför tillbaka upp på hästen. Det är också därför som det är bäst att den akuta undvikande fasen varit så kort som möjlig, för ju mer saker du har skippat, ju jobbigare blir det att återgå i den här delen av problemet. Men nu är det inte bara dags att göra det som du vet ger dig ångest, du får gärna provocera fram den också. Det låter rätt sjukt va? Men det är för att skapa så många erfarenheter som möjligt av att du besegrar ångesten. Det är medicinen mot ångest. Ingenting hjälper mer än detta. Har man OCD t.ex så kanske det genererar ångest att man inte har tvättat sina händer ordentligt. Här kommer den oinsatte patienten att tvätta sina händer i all evighet, men för att bryta trenden behöver man helt enkelt sluta när man fortfarande inte är nöjd. Sen låta ångesten komma, och besegra den. När detta gjorts tillräckligt många gånger försvinner ångesten. För vissa personer stannar ”uppstarten” av ångest kvar, men istället för att triggas igång rejält så klingar den av snabbt.
Det känns för många som att man inte orkar stå emot, och det är logiskt. Ångest tar ju inte sällan upp hela ens liv som jag skrev tidigare, men det är förrädiskt att komma in i ett undvikande beteende. Ångesten blir starkare och tar inte sällan uttryck i andra saker istället.
Problemet är när dåliga saker ger ångest, hur ska man göra då? T.ex kanske koffein gör att ångesten triggas, och koffein är ju faktiskt inte särskilt nyttigt. I såna här lägen får man vara lite snusförnuftig. Det kanske är värt att i ett akut skede minska ner på intaget av koffein men det är samtidigt väldigt dumt att undvika det av rädsla för hur man ska må. Försök att undvika att undvika som generell regel.
Fortsätt leva ditt liv! Jag har hört så många gånger hos unga människor att dom strävar efter att sjukskriva sig från jobb eller skola. Sluta med sport eller sociala situationer för att man helt enkelt mår för dåligt. Människor runt dessa ungdomar gör oftast (som jag skrev innan) allt för att dessa människor ska slippa ångest. För att visa deras kärlek och stöd. Det är en fin handling, men otvivelaktigt en björntjänst. Ångesten måste personen själv igenom, dock gärna med god stöttning av sin närhet förstås. Men en bra tumregel är att man är ensam med sin ångest, och därför är det bättre att människor runt omkring klappar en på axeln, lyssnar på ens berättelser och liknande. Dessa personer ska dock INTE göra det enklare för dig att vidhålla ett undvikande beteende. Det är ett jättemisstag och kommer att göra dig mycket sjukare än du behöver bli. Därför ska du inte sjukskriva dig alls helst, men om du behöver göra det ett par dagar för att ta dig ur det värsta kan du göra det. Annars handlar det mycket om att vidhålla normalitet i livet, lev vidare! Jag har haft hand om ungdomar vars föräldrar dött dagen innan, men där man peppar att ta sig iväg till skolan, att gå på träning och att läsa sina läxor ändå. Det är lätt att tänka ”stanna hemma”. ”Vila upp dig” och uppmana människor med ångest till det. Sluta med det! Det blir lättare att komma tillbaka, och dessa känslor tar över mycket mindre om man fortsätter att leva sitt liv så vanligt som möjligt.
Slutligen vill jag påminna om god hälsa överlag. Att äta ordentlig mat som en människa tillagar (undvik mat från fabriker), att träna regelbundet och att motionera ännu mer regelbundet. Prata om dina känslor! Prioritera sömn och på normala tider. Drick helst ingen alkohol alls. Dessa saker kan påverka ångesten mycket mer än du kan ana.
Lycka till!
