Definera skärmtiden och reglera den därefter


Definera skärmtiden och reglera den därefter.

Det verkar ha blivit bättre det här med föräldrar och ungdomar som har stora diskussioner och bråk gällande skärmtid. Men det är långt ifrån bra. Jag tänkte med det här inlägget hjälpa er att göra definitioner på vad man faktiskt sysslar med vid skärmen och hur man kan resonera kring det. För det är faktiskt så att VAD man gör framför skärmen spelar roll för vilka regler och begränsningar man som förälder bör göra. Det finns både fördelar och nackdelar med alla moment, men dom ser olika ut, och dom behöver olika diskussioner i efterhand med vuxna. Som generell regel tycker jag man kan säga att det som skapar engagemang är positivt dock.
Men man ska också skilja på singelplayer och multiplayerspel. Det är som det låter en definition på hurvida man måste samarbeta eller inte för att spela spelet, och man kan säga generellt att multiplayerspel ger mer effekter på språkutveckling och sociala skills. Men man kan spela multiplayerspel själv också. Det blir som att gå ner på fotbollsplanen och spela med vem som helst. Vissa personer småpratar och diskuterar taktik då också, men man kan likaväl bara spela i tystnad och sen gå hem.

Tävlingsspelande
Competetive gaming, ranked, matchmaking, etc
Detta moment finns i många spel. Här spelar man om poäng i ett rankingsystem och målet är vinst. I dessa spelformat brukar man vara mer fokuserad än annars, och alla vinst/förlustkänslor blir aktiverade hos den som spelar. Vanligtvis regleras dessa matcher på ett sådant sätt så att om man lämnar matchen blir man bestraffad på något sätt, tex genom en kortare avstängning. Man förlorar ranking/poäng också.
Fördelar: Naturliga pauser och någorlunda begränsat i tid.
Utvecklar: Språk, kommunikation, social förmåga, taktik, strategi och utvecklar lösningsfokuserat tankesätt.
Risker: Dåligt språk, ilska och irritation, utanförskap.


Ensamspelande
Singelplayer
Denna spelform utförs själv. Spelen kan följa en storyline som en film, eller bygga på att man ska utveckla sin spelkaraktär på olika sätt.
Singelplayerspel kan pausas och återupptas man kan också ofta spara vart man är och stänga av apparaten för att sen återuppta spelandet vid ett annat tillfälle. Spelen kan vara väldigt olika i karaktär, allt från mysiga studsiga bollar som hoppar runt till rena skräckupplevelser.
Fördelar: Kan ge lugn och vila för sinnet, avkoppling
Utvecklar: Lösningsfokuserat tankesätt, till viss del språk.
Risker: Asocialt jämfört med att spela med kompisar, att man fastnar eftersom det inte är tidsbegräsnat.

Kreativt spelande
Detta finns i bland annat minecraft och fortnite, men i flera spel också. Speltillverkaren släpper ”reglerna” i spelet här och gör det möjligt för användaren att påverka saker som inte går att göra i tävlingsläget. Du kan jämföra med att ha full tillgång till fotbollsplanen och all utrustning. Här kan man testa att ställa målen bredvid varandra, eller göra andra saker som helt enkelt varken går eller är tillåtet på riktigt.
Fördelar: Ej tävlingsinriktat och därför mer ”för alla”
Utvecklar: Taktiskt och strategiskt tänkande. Kreativitet.
Risker: Ej tidsbegränsat så kan spelas för evigt. Man kan jävlas med varandra mycket och därför kan någon bli mer utsatt.

Titta på andra som spelar
Supervanligt bland barn och unga, nästan alla gör det. Detta är ett ypperligt sätt att utveckla sina färdigheter och lära sig tips och trix för sitt eget spelande (jämför att få gå och titta på andra som tränar) Man kan också interagera med andra tittare och chatta.
Fördelar: Avslappnande.
Utvecklar: Språk och spelförståelse, taktik och strategi
Risker: Den man tittar på kan vara en dålig förebild gällande allt, chatten kan bestå av dåliga personer. Det kan bli oengagerat och passivt, man ”gör” ingenting, tiden passerar väldigt snabbt.

Socialt nyttjande av skärmar
Här finns snapchat, discord, facebook, instagram. Socialt nyttjande av appar helt enkelt. Det man kan vara lite pass på med dessa appar är att tiden bara rinner iväg och man kan faktiskt vara väldigt asocial på dessa appar också. Men att kommunicera med vänner online eller skolkamrater kan vara nödvändigt för att passa in i den sociala normen

Födelar: Ett sätt att hänga med i det som händer både lokalt och globalt.
Utvecklar: All typ av kommunikativ förmåga.
Risker: Det tar aldrig slut på hur mycket man kan skrolla. Mobbing förekommer givetvis också online.


Skärmtid är så otroligt varierande
Det är därför man inte bara kan säga ”sitt x timmar vid skärmen och gå sen ut” för jag skulle vilja påstå att det beror helt och hållet på vad man gör vid skärmen. Att nyttja skärmen för att undvika livet, t.ex spela subway surf på mobiltelefonen för att undvika en social situation kan vara väldigt negativt. Men för ett annat barn kan det vara nödvändigt för att klara sig i vissa situationer. Därför måste föräldrar förstå både barnet och spelens värld. Vi har helt olika speltid och olika vad barnen ”får” spela här hemma. Den som lätt blir helt asocial och stänger av vid datorn kanske behöver det ett par halvtimmar per dag, men får sen välja mellan socialt spelande (multiplayer) eller att göra något annat. Det barnet blir inåtvänt och får mest negativa effekter av att vara passiv vid datorn. Något annat barn kanske behöver en stund av inaktivitet för att må bra. Det varierar alltså.

Men det som gäller alla
Det finns saker som gäller alla, oavsett vem man är. Det blåa ljuset från datorskärmar behöver regleras ner, det finns program som löser det här problemet. Men det starkaste skyddet man kan få mot blått ljus är att vara ute i solen på dagen. Då klarar ögonen av blått ljus bättre hela dagen. Riskerna med blått ljus är att sömnen blir kraftigt försämrad.
Sen vet vi att stillasittande är farligt. Det är bra att lära barnen tidigt att man behöver ta pauser, kanske sticka och hämta ett glas vatten i alla fall, eller resa sig och göra något annat under en paus som man själv initierar eller som naturligt kommer i multiplayermatcher.
Men kom ihåg att skärmen är oslagbar när det gäller uppmärksamhet, spelen och programmen är gjorda så att man aldrig ska vilja lägga ifrån sig dem, och det klarar verkligen inte barn av att stå emot. Därför måste vi lära dom det. Har man dessutom något slags problem i NPF-spektrat så är det omöjligt att välja mellan att gå på fotbollsträning och skärm, eller läxläsning och skärm.

Tjata inte hela tiden
Det största felet som vuxna gör är att ständigt tjata om skärm och speltid. Det beror oftast på att den vuxne inte är nöjd med hur situationen ser ut, och därför måste man skapa kontroll. Det är mycket bättre att den tiden som barnet / den unge får vid datorn är helhjärtad och tillåtande och att sen man begränsar det så att man inte behöver tjata. Det är verkligen ingen idé. Tjat kommer aldrig besegra den digitala godispåse som datorn är, utan det behöver vara antingen ja eller nej. Något som jag tycker är rimligt är att sätta utetid mot datortid, och förklara de fysisologiska anledningarna (stillasittande, blått ljus) med att ha den typen av regelverk hemma.

Kom ihåg att vissa barn behöver mer eller mindre av olika slags skärmtid, och det är du som förälder som måste förstå skillnaderna. Men man behöver inte krångla till det särskilt mycket heller, titta hur ditt barn beter sig, skapar spelen eller skärmen postiva kortsiktiga och långsiktiga effekter kanske det är ett ickeproblem.

woman in black and blue dress sitting on chair
Photo by cottonbro on Pexels.com