Men du kanske blir alltmer informerad om läget, och därför tror det.
Alltså något som jag utmattas av i sinnet är dessa uttalanden om att ”det blir värre och värre” eller ”Nu är Sverige såhär”. Det finns säkerligen saker som blir sämre, jag ska inte prata om hela världen samtidigt. Men det finns också mekanismer som ni behöver lära er att förstå innan ni drar för snabba slutsatser.
Jag tänker just nu på dessa bygrupper på facebook, där man konstaterar att världen och ungdomar och barn bara blir sämre och sämre. Men det är alltså inte alls sant.
Det första vi måste förstå gällande den mänskliga hjärnan är att den skapar referenspunkter baserat på det som den ser. På 1980-talet eller 1990-talet för den delen också, hade du bara haft upplevelsen av hemska saker som händer om du själv sett det, eller om grannen berättar om det. Det betyder att du inte alls hade haft samma tillgång till informationen. Så jävlas ungar på byn så kanske du inte får reda på det, och då tänker du inte att det sker. Tyvärr är hjärnan så simpel. Dessutom aktiveras den av worst-case-scenarios, alltså den ser inte halvsituationerna som varit rätt okej, utan tänker på det som varit värst.
Så du förstår säkert att i en Facebookgrupp du deltar i, kommer du få alldeles för mycket information om allt från små till stora saker och därför tänker du dig att världen är på det här sättet – men faktum är att det inte ens är representativt.
Den andra delen som jag gärna hade velat att folk skulle förstå är att när vi skriver om saker, så skapar vi rädsla och irritation i samhället. Detta kan i förlängningen förstärka eventuellt dåligt beteende bland ungdomar och barn. Låter det orimligt? Häng med på resonemanget, för det är inte orimligt. Om du föreställer dig att barn och ungdomar ska vara olydiga kommer dels den perceptionen att aktiveras i din skalle. På samma sätt som du kanske har tänkt att ”oj nu är alla gravida” när du själv eller en nära vän är gravid, eller upptäcker alla som har just det bilmärket du precis köpt, så kommer din skalle att söka efter problem och fel och hitta dem. Men inte nog med det, de personerna som du förväntar dig att ska bete sig illa kommer att känna av din misstro och det är inte alls orimligt att om man är 13 bast och ändå ingen tror att man ska sköta sig – likaväl kan missköta sig så att alla får rätt.
Men framförallt verkar det ju som att vuxna människor, om några, har blivit sämre. Föreställ er att året är 1986 och en av dom vuxna i byn skulle tycka att en unge beter sig fel på byn, istället för att säga det till barnet eller gå till föräldrarna, så tar sig personen hem, tar fram spritpennan och börjar dikta ihop ett inlägg för att hänga på byns anslagstavla. Givetvis skulle den här personen idiotförklaras. Men år 2021 är det många som gör precis så. Barn och ungdomar behöver en hel by för att dom ska bli bra människor, så gör någon en tabbe, stanna till, men var inte fientlig. Var inte elak eller tråkig i tonen, för ingen blir bättre av det. Berätta sen vad du tyckte var fel, hör av dig till ungens förälder på ett trevligt sätt.
Jag lovar att, även om det inte kommer fungera i 100% av alla fall så kommer det fungera bättre än att kasta sig ut i bygrupperna och klaga.
Nu ska vi göra ett litet jobb här i sommar, en veckas kollo för att jobba med attityder och skapa broar mellan olika åldrar i byn. Det kanske ger en liten del, vi hoppas det. Men kan vi inte alla tillsammans bestämma att göra vårt bästa för att bidra till god stämning samtidigt då. Barnen kommer inte förändras om inte vi vuxna visar vägen, gör på rätt sätt.
Allt gott!
