Kolhydratsrädslan – och vad som gör att du inte går ner i vikt

Är den nya fetträdslan, och det är skrämmande att följa utvecklingen i vissa diskussioner.

”Rödbetor är inte LCHF, det ger viktuppgång” kan det låta. Vi måste ta ett par djupa andetag här, och verkligen fundera över om detta är rätt sätt att möta en kost på.

Jag har nyttjat LCHF med enormt fina resultat, och även om jag inte följer dieten helt och hållet längre, så är jag rätt insatt i hur den fungerar. Jag är också insatt i hur kroppen fungerar i alla fall utifrån ett blodsocker och insulinpåslagsfokus, då jag är typ2 diabetiker och fullständigt reverserat mina symptom med LCHF initialt, och med träning och lågkolhydratkost efter det.

Anledningen till att vi vill hålla nere på kolhydraterna är för att få ett balanserat blodsocker, att insulinpåslaget ska bli mindre, och för att många av oss tycker att et är lättare att slippa sug och känna sig mer i energibalans när vi gör det. Att en rödbeta, eller två, eller tre skulle ställa till det är helt orimligt. Det skulle kunna vara så om vi bara åt rödbetor och ingenting annat, men äter vi kött, fisk, sås, eller vad det nu är till, så kommer energibalansen vara helt okej ändå, trots att vi äter rödbetor.

Notera att jag inte säger att vi ska smocka i oss kolhydrater för det. Men många verkar tro att ju mindre kolhydrater vi äter, ju mindre insulin och ju mer viktnedgång. Det är många som faktiskt vittnar om motsatsen, och jag är en av dem. Jag kunde se på mina blodprov när jag ökade kolhydratsintaget att min insulinresistens minskade och jag fick ett lägre långtidssocker (hba1c). Jag var också i tankarna att ju striktare ju bättre, men det visade sig alltså att det inte var så. Jag förespråkar inte att du varken ska äta strikt eller liberalt, gör hur du vill, men om du bortsett från potatis då, tror att moder jords grejer som växer under jord är problemet för din viktuppgång så är du ute å cyklar. Ledsen, men det är egentligen den krassa verkligheten. Det skulle möjligen kunna vara så om du är kraftigt insulinresistent, alltså värre än vad jag var (jag var ungefär 250% mer resistent än en frisk person) så skulle det kunna stämma för dig, men knappt ens då.

Samtidigt har vi lärt oss att fett, naturligt fett, inte är farligt, och att fett är något vi inte behöver vara rädd för. Det håller jag med om till hundra procent. Men fett är ett väldigt kaloririkt livsmedel, så vi kan inte äta hur mycket som helst av det. Då går vi upp i vikt, tyvärr har vissa genomgångar och enskilda experiment, och även personer som farit med osanningar gjort att flera personer tror att fett inte kan leda till viktuppgång. Men det är givetvis helt felaktigt. Viktuppgång i grund och botten är ett fantastiskt system som vi människor har där vi kan härbergera energi till ett senare tillfälle. Det är nödvändigt för vår överlevnad. Vi härstammar inte från gator med nattöppna kiosker, utan vi är ett folk som inte alltid haft mat. Att kunna spara på energi (gå upp i fettvikt) har varit våran räddning många gånger. Det gäller vad man än äter för käk. Hurvida det är lättare att gå upp i vikt med socker än fett dock, det är en annan femma. Men vi behöver inte trycka i oss fett. Det kommer inte att gynna oss på något sätt.

Kan vi inte begränsa detta med mättnad, så behöver vi ta hjälp av strategier utanför våra kroppar. Några tycker att handmodellen är superbra, jag har aldrig testat. Jag brukar istället mellan varven räkna kalorier, för att se att jag är på rätt spår. Ingen metod är bättre än den andra.

Folk vill gärna komma med tips, och säga att det ena eller det andra leder till viktuppgång. Sluta med det, sluta med det, och tillslut är det inte så mycket kvar att äta av. Jag å andra sidan tycker att man ska äta det som finns, och som bjuds av naturen, med vissa inskränkningar då t.ex potatis.
Men vill du förbättra din kost, göra den lite mer exklusiv, så satsa på närproducerade ekologiska matvaror. Satsa på saker som ser ut som moder jord en gång gjort dem. Det kanske inte du kände till men kroppen har t.ex mycket lättare att ta upp ett mandelmjöl än att ta upp hela mandlar som du tuggar. Raffineringen gör att matvaror blir mer energirika. Eller, det är inte helt sant, matvaran blir ju inte mer energirik, men kroppen kan tillgodose sig mer av energin.

Bilden beskriver mandlar, samma mängd, inget tillsatt, bara framtaget på olika sätt.
Bilden är lånad av Tyngre.se 
tyngre

Det är också varför en smoothie gjord på bär och någon mjölkprodukt blir mer energirik än exakt samma råvaror i en skål. Det är detaljer, och hårklyveri, men ett dugligt argument för varför vi ska äta saker i sin naturliga form.

Att dricka energi är dock en dålig idé säger ju forskningen också överhuvudtaget. Fettkaffe eller smoothies är inget jag skulle syssla med. Det är på tok för enkelt att få i sig. Det är också bevisat gång på gång att vi människor inte kompenserar för den druckna energimängden, utan äter typ lika mycket ändå. Så ät med sked, gaffel eller händerna 😉

Allting är inte maten

Det är nog ändå det allra viktigaste vi måste ha med oss. Viktnedgång handlar ju om maten helt och hållet å ena sidan, men å andra sidan kan inte allting lösas med mer eller annan kost. Ett exempel är att man kan känna sig hungrig. Vi lär oss i LCHF att vi ska slippa känna oss hungriga och ändå kunna gå ner i vikt. Det är delvis sant bara skulle jag vilja säga, en lyckad viktnedgång ger en viss hunger, kanske också ett visst sug. Att stabilisera det med citronvatten eller fett kan fungera, men sanningen är den att i slutändan har vi stoppat i oss mindre energi vi gjort av med, och kroppen SKA svara med att bli lite extra hungrig. Det kanske man måste leva med

Dessutom kanske det är så att vi ska, utan att svälta oss, utan att vara hungriga jämt, låta hungern vara en liten del av livet. Det är inte farligt att vara hungrig. Hunger behöver inte nödvändigtvis leda till överätning. Släng på lite kognitiv terapi på det hela, och se istället en viss hunger som att du faktiskt ligger på ett bra underskott av energi som är en förutsättning för att gå ner i vikt. Det är mycket som sitter i skallen.

Det här med att unna sig

Det är tyvärr vrickat hos många av oss som lagt på oss för mycket runt magen. Vi kan bara se det som att vi unnar oss olika typer av desserter eller måltider. Att unna sig bör vara bredare och mycket mer. Att unna sig tid för sina barn, ett bad, att sitta under en filt med tända ljus, att ligga med sin partner eller med sig själv, listan kan förstås göras hur lång som helst. Men är termen ”unna sig” bara att äta mat eller godis eller desserter för dig, så behöver du säkert också på sikt ändra det.

23423389_10154791465651721_206400904_o

Träning och vågen

Det är intressant att vi pratar SÅ MYCKET om INSULINPÅSLAG men sällan pratar om träning. Träning är en av de sakerna som ger oss allra bäst effekt på hur mycket insulin som vi behöver. Styrketräning är fantastiskt, alltså, verkligen. Bygg upp en ordentlig bålstabilitet med säte och benmuskler, det är guld värt.
Rör på dig, spring om du orkar, eller promenera. Promenera långt. Men förvänta dig inte att vågen ska kasta ner dig i kilo för det. Vågen är ett uselt verktyg för att se hur din kropp mår och om du inte är helt säker på att du kan förstå dig på hur den både kan gå upp och ner, och att du trots det gör rätt, så släng ut den.

Mät kroppen, ta fotografier, jämför hur mycket du orkar röra på dig. Det är riktigt meningsfulla saker att mäta utveckling med, vågen kan vara bra, särskilt om du går ner i kilovikt och blir peppad av det. Men du kan likaväl stå helt still i vikt också. Det har jag gjort under många längre perioder, men kroppen har förändrats massor ändå. Det är inte värt att stånga sig blodig för att få kiloresultat. Varesig det är för hälsan eller för spegeln du vill gå ner i vikt så är det fettvikten du vill bli av med. Men beroende på vätskemängd i kroppen, tarminnehåll, muskelmassa, så kommer vågen röra sig olika mycket, ibland både stå still och öka också.

Samma kroppsvikt.
Samma kroppsvikt.