Detta är ett mer eller mindre filosofiskt inlägg, jag tycker det är dags att prata om friskhetstermen. Igen.
Flera som känner till min resa vet att jag fått diagnosen typ2 diabetes, och att diabetes är en kronisk livslång sjukdom som man inte kan bli frisk från. Det är vetenskapligt bevisat att det är så, även om i vissa fall så stryks diagnosen efter en gastric operation, så är det fortsatt vedertaget att man inte blir frisk från diabetes.
Jag vill gärna förändra den tanken lite. Framförallt för att kroniska diagnoser inte uppmuntrar människor till förändring. Snarare tvärtom, men också genom att vi ska tillsammans fundera över vad som är friskt.
Det kan t.ex sägas då, att en person som jag, om jag går upp i vikt igen så blir jag säkerligen sjuk igen. Detta argumentet andvänds som ett motargument för att jag kan bli frisk. Jag håller med om att min sjukdom garanterat kommer tillbaka om jag blir överviktig igen, men har man tänkt på alla andra människor på denna jord som kommer att bli sjuka av övervikt, kanske inte diabetes, men mycket andra sjukdomar är starkt kopplat med just övervikt. Är dem bara friska för att de inte nått sjukdomen ännu?
Samma kan också sägas om träning, några patienter kanske behöver träna flera gånger i veckan för att bibehålla sin hälsa. Men om de slutar träna, då kanske sjukdomen kommer tillbaka. Ja, kanske gör den det. På samma sätt som alla friska individer som utsätter sig själv och sina kroppar för oerhörd risk genom att vara inaktiva och stillasittande.
Det är en oerhörd fokus på diagnosen. Men faktum är att sjukdomen manifesterar sig långt innan, särskilt när den är kopplad till övervikt. Kanske flera år innan börjar bukspottskörteln att överproducera insulin för att kompensera för den rådande insulinresistensen som finns i kroppen. Men dessa människor är enligt sjukvården friskare än mig, för de har aldrig nått gränsen för diabetes. Diabetesgränsen är ju strikt blodsocker – dvs når du en viss gräns på blodsockret så är du diabetiker. Men detta blodsocker har inte studsat upp över en natt, det har successivt blivit högre och högre under en lång tid. Trots det ser man en kraftigt överviktig person som är inaktiv som frisk, medan en person som mig som är motsatsen och haft diagnosen, men inte har några symptom som sjuk.
All diabetes är inte kopplad till övervikt, och alla symptomen är inte heller kopplade till insulinresistens. Det kan finnas flera faktorer, och det är nog utan tvekan av värde att inte se sig själv som sjukdomsbefriad i första taget. Troligen behöver vi med den här typen av problematik, och ni med andra typer av problem, hela tiden anpassa vår kost och får rörelse så vi håller oss friska och starka.
Men det är just det som är så konstigt. Att vi ser friskhet som ”att inte behöva bry sig om att ta hand om sin kropp, och den fungerar som den ska ändå” typ. Lite slarvigt uttryckt men det är ofta det vi kommer tillbaka till. En frisk människa behöver inte ta hänsyn till varken kost eller diet. Men en frisk människa borde göra det.
Det är bara en tidsfråga innan du, som diabetiker, eller som frisk och stark, kommer bli sjuk om du inte tänker på vad du stoppar i dig, och tänker på att våra kroppar är anpassade efter rörelse och inte stillasittande. Vissa av oss klarar oss hela livet utan att bli sjuka, medan några av oss insjuknar tidigare. Men gemensamt är att vi förstör vår hälsa med dålig kost och genom att inte röra på oss.
Diagnosen i sig är inte särskilt viktig.
Här finns lite snabbgenomgång för nyblivna diabetiker
Några vanliga frågor besvarar jag om diabetes här