Det drar ihop sig till höst och även om solen gassar riktigt skönt idag så är den alldeles runt hörnet. När sommarn är slut blir det lite mindre lust och lite mindre ork. Det blir lite mörkare. Kanske blir det lite godare med fika och snacks och kanske blir det lite mer TV eller streamtittande.
Tiden för att vara snygg på stranden är över och man får vara ifred lite. Troligen nyttosamt för flera av oss att lugna ner attityden till sin egen kropp, men det finns något där på andra sidan också. Idag är det flera som pratar om sockerberoende även om det inte är en accepterad diagnos, och därtill har vi övervikt och fetmarelaterade sjukdomar i överskott. Vi har förlorat kampen mot maten, snacksen, och ätandet.
Experter förklarar detta utifrån sin egna profession – du äter för att du är deprimerad säger terapeuten. Du äter för mycket mot hur du rör på dig säger PTn. Du äter för att du blir sjuk av kolhydrater säger LCHFaren. Du äter för mycket kalorier. För lite osv. Ni har hört det här förr. Allt kan vara sant och allt kan vara falskt. I viss mån kan sjukvården hjälpa oss – vi ser att blodsockret är för högt och kan påverka det. Vi kan operera magar i värsta fall men i slutändan och långa loppet handlar det om oss själva. Hur ser vår relation ut till mat?
Jag läser i en LCHF-grupp för 10.000e gången ”Tänkte börja på måndag men nu behöver jag massor med tips på vilka snacks jag kan äta”
Eller hur man i träningsgrupper pratar om vikten av att kunna unna sig.
Sen tittar jag på mina katter. Deras regler för mat är rätt simpla – de äter när det finns mat och det äter sig mätta. Eftersom de får röra sig fritt så har de slanka starka kroppar. De unnar sig inte – eller så unnar de sig jämt beroende på hur man ser det. Men deras relation till mat är utan dubier och helt naturlig. De drabbas inte av panik för att de inte ätit på en dag. Det är deras natur.
Samtidigt läser jag om någon som äter en viss diet och ska på en flygresa och oroar sig för maten där. För det är det centrala. ”Vad ska jag äta då?” När jag ska på fest, på fikarummet, till grannen. Alternativet att inte äta alls verkar vara främmande. Nästan exotiskt. Vi måste kalla det för fasta för att få hoppa över måltider. Kalla det för det då, och testa. Det är inte bara den fysiologiska hälsan som tackar dig. Kanske kan du också omforma de tankemönster som gör att det första du tänker på i många sammanhang – är just mat.
Visst kan hösten få vara mysig och varm och TV-tittande också – det är ingen skuld i det. Men att sätta sig efter att man fyllt lungorna med frisk höstluft och låtit hjärtat slå lite extra är nästan dubbelt så underbart. Dessutom, väldigt hälsosamt.
Jag tror i alla fall att problemet överätande (och alla följdproblem) är väldigt individuellt och att vi omöjligt kan hitta svaren på alla individers problem. Det kommer finnas 1000-tals förklaringar. Nån av dem stämmer på dig.
Men att ändra synen på mat – från grunden – och samtidigt röra på sig är ingenting någon kan påstå är fel väg att börja. Så skippa höst och tröstandet, och må bra istället.
