Jag ser många som säger att deras motivation är slut, och att det är så svårt att hitta lusten till att träna eller hålla i en schysst diet. Många som påpekar samma sak till mig också, ”Ja hade man haft din motivation så hade det varit lugnt”
Därför tänkte jag att vi skulle prata om det här med motivation, vad är det egentligen?
För med vissa saker tycks motivation vara ett ord som är passande att nyttja medan med andra saker inte så mycket. Ta ett arbete t.ex – inte fan pratar vi om motivation då. ”Jag var så omotiverad idag, så skippade, får ta tag i det imårrn”
”Jag ska börja jobba, tänkte att i April blir nog nice” – näe. Det fungerar ju inte riktigt eller hur.
Tillåter vi motivation att vara en faktor så måste vi ta hand om den faktorn. Vi kan inte säga att vi behöver vara motiverade och sen inte vara det. För då blir det omöjligt. Vi lägger kanske motivationen i andra människors händer. Plötsligt är vår hälsa i kompisens grepp, istället för att den ligger där den hör hemma – hos mig. Men visst kan man också jobba med motivation, som en faktor. Det är inte fel, bara vi tar hand om den som jag säger. Vi får helt enkelt se till att förse oss med de verktyg som krävs för att vara motiverade, så att vi får det jobbet gjort som vi vill. Då är motivation ett jättebra verktyg. Att ta sig till gymmet peppad och köra.
Men annars tycker jag vi ska stryka motivation, jag brukar säga att motivation är bara för den som inte bestämt sig, och jag vidhåller det. Jag är inte alls alltid motiverad att träna – tvärtom tror jag att om jag känner efter så är det oftast skönast att inte göra det. Men det är också för att vi ständigt söker de korta responserna. Det är skönt i tretton minuter att skippa ett träningspass, men känslan av att ha genomfört ett träningspass sitter kvar i en dag, kanske flera. Jag vet om det, så jag väljer att träna.
Samtidigt vet jag vad träningen gör för kroppen, hur den påverkar mina sinnen, och hur den ständigt ställer sig i kamp mot den sjukdom som jag bär på. Jag vet om det, så jag väljer att träna.
Det handlar nog mycket om att sluta vara barnslig och se dom korta fördelarna, och titta på saker och ting mer långsiktigt. Frågar du en unge om han vill ha en karamell nu på direkten eller 5 om 10 minuter, så kommer en unge välja en karamell nu. Ju äldre dem blir så förstår dem vinsten i att vänta 10 minuter. Karameller kanske är en haltande jämförelse när man pratar kost och träning, men det är det resonemanget vi måste ha.
Att skippa passet nu, kommer kännas supergött ett tag. Men att köra det kommer vara och kännas supergött längre.
Avslutningsvis vill jag vara lite hårdare i tonen och påstå att det är ett sätt att skita i sin hälsa man sysslar med när man väntar på lust eller motivation. Det är bara en förklaringsmodell för att slippa erkänna att man bara inte vill. ”Jag hittar verkligen inte motivationen” är bullcrap. Leta bättre eller sluta leta, så ses vi på gymmet!
