Igår åt jag en kraftig middag efter fotbollsträningen. Jag var otroligt hungrig och det var dagens tredje måltid. Av intresse (för att jag såg att det lär ska dra iväg) så lade jag in maten i ett program och räknade ut kalorierna. Det blev nära 1900 kcal för en måltid och det är mycket. Jag kollar mest sockret slentrianmässigt men den här gången blev jag nyfiken. Resultatet blev 4.2 vilket förstås är fantastiskt bra. (2h efter måltid)
Men det är inte hela sanningen, och det här märker jag att vi glömmer. Som att man tycker att sötare mat gör en lägre – det är en gummibandseffekt av att blodsockret stiger snabbt, kroppen svarar med insulin (i oklar mängd) och den akuta ökningen av insulinet blir för hög och resultatet är att vi sjunker snabbt och längre än vi behöver.
Det man bör tänka på i dessa fall är:
Söta saker kräver mer insulin. Typ2 diabetiker har redan överdriven produktion och det kan försämra resistensen (mer insulin mer resistens)
Det kan också verka utslitande för bukspottskörteln att tvingas producera för mycket insulin över för lång tid
En kraftig sänkning av sockret kan göra oss mer sugna på saker – vilket leder till att vi äter mer.
Lågkänningar ger oss upplevelse av mindre energi
Det är dock inte möjligt att ha en c-peptidmätare hemma så det är svårt att säga varken bu eller bä om detta. Insulinnivåer mäts med ett prov som heter c-peptid. Dessutom ska vi vara glada och nöjda om vårt blodsocker svarar bra. Men det kan ändå vara värt att ha det i åtanke. Här finns också en del mediciner som ”boostar” produktioner av insulin. Nästan alla dessa mediciner ges med vetskapen om att om ett visst antal år kommer insulin behöva ges till patienten. Kanske för att man vet att överdriven produktion över lång tid slutligen får bukspottskörteln att duka under.
Gissningsvis kan man dock säga att sänks blodsockret snabbt och ordentligt så är insulinkänsligheten nog bra där och då. I alla fall duglig. Men att gissa vilka nivåer insulin man har är svårt – ett bra sätt att veta att de håller sig låga är förstås genom att undvika eller minimera livsmedel som är väldigt insulinkrävande…
Dagens inlägg skrivs från bilen. Tesen om att bukspottskörteln ”jobbar sönder sig” är bara en tes. Det finns inga studier som helt bevisar detta utan är mitt egna resonemang (och många andras)
Därför blir det källöst idag. Läs kritiskt. Se det som en diskussion.