Jag har skött om mig själv i två års tid nu. Ett aktivt val varje dag för att jag ska må bra, men en sak från starten, en skada som jag fick indirekt på grund av högt socker och allmän ohälsa, den blir jag inte helt av med.
När jag var i USA för mer än två år sedan drog jag på mig rosfeber. En sjukdom en frisk ung människa inte ens ska kunna dra på sig, men som sagt, jag var i riktigt dålig form. Fick den sjukdomen, behandlades akut på sjukhus där och drog i mig MÄNGDER med penicillin. Två lika sorter i hög dos. När jag väl kom hem till Sverige sen oroade sig min Svenska läkare för att jag inte riktigt ätit rätt sort penicillin trots allt, så jag fick äta ännu en dos. Det slog ut min mage totalt, och resultatet av det blev en superliten spricka i ändtarmen. Vi pratar 4-6mm på grund av allt toaspringande.
Ovetandes av min diabetes då kan nämnas, men sårläkningen är dålig även om man inte har diabetes, och sårfanskapet läkte inte. Vilket resulterade i krampartad smärta.
Jag opererades för detta, och lade det bakom mig. Men i Fredags gjorde alltså denna skit sig påmind igen. Ett helt vanligt toabesök, och sen känner jag hur krampen börjar komma. Är mitt i en jättebra period med min stream, jobbet är skitkul, jag älskar mina tittare, så jag försökte tänka att det nog ger sig. Men det blev värre och värre, och vid halv åtta var det outhärdligt. Så hamnade på akuten. Morfin hjälper knappt. Men den här gången fick jag stesolid mot krampen och det hjälpte. Nu har jag legat på sängen hela jävla helgen och tittat på serier, så pass länge att ryggen känns sne. Jag är så sjukt frustrerad. Frustrerad över att jag slitit som ett djur för att hålla min sjukdom under kontroll men ändå får jag tillbaka det här, som en påminnelse om att jag inte skötte mig då. Frustrerad över att jag vill jobba, vara med mina tittare och fortsätta att bygga på streamen. Frustrerad över att jag inte kan träna, och att jag är irriterad och grinig.
Men krampen har lagt sig, och jag har inte längre dödsont. Smärtan är inte påverkad av rörelse så jag kommer kunna träna igen imorgon. Hoppas jag. Medicinerar jag kan jag inte träna, så vill sluta med det så snart som det bara går. Blandningen av stesolid och morfin är liksom ingenting man leker med.
Mitt blodsocker är trots allt under kontroll vilket är jävligt bra. Jag är imponerad över det. Har t.om ätit lite godis, som gammalt tröstbeteende. Men med en topp på 7.4 (1 timme efter) och nere igen under 6 (1.5efter) så är allting så bra som det kan vara.
Detta var ett gnällinlägg. Men också en önskan till er som följer mig och som supportar min kanal och det jag gör, att ni förstår mig. Jag har inte valt detta.
Whatever, hoppas vi ses imårrn.
