Insulin är ett fantastiskt läkemedel som räknas som ett av de viktigaste läkemedel som upptäckts. Insulin botar inte diabetes men är fortfarande med däruppe och tampas. Och på senare år har insulinproduktion blivit mer och mer diskuterat på grund av LCHF och andra lågkolhydratskoster. Jag hade gärna velat gräva lite mer i det här ämnet, för det tycks råda en hel del missförstånd när det diskuteras.
Insulin är ett livsnödvändigt ämne , och det är inte så att du kan klara dig utan det. Inte alls över huvudtaget kan du klara dig utan det. Det betyder att har du det inte i din kropp behöver du tillföra det.
Insulin gör dig fet, är något annat som sägs angående ämnet och där behöver man verkligen vara försiktig med vad man menar, och hur det fungerar. Höga nivåer av insulin om man ätit en massa gottigt gör dig inte fet, men maten kan göra det. Däremot har typ2 och prediabetiker ett annat problem; insulinresistens. Det betyder att din kropp inte svarar lika bra på insulin som den gjort, och eftersom insulin har mer jobb än att ta upp energin från maten så blir det här särskilt problematiskt. För det andra jobbet insulin har är att se till att cellerna (i levern) inte släpper för mycket energi. För det är då vi får högt blodsocker och då blir det genast svårare att hålla en normal vikt. Insulinets jobb är alltså också att hindra levern från att släppa ifrån sig energi. Vid höga nivåer av insulin så kan vi bli insulinresistenta, och då kommer processen inte att fungera. Dels får vi inte ut sockret från blodet, men framförallt så släpper levern på energi vind för våg, och blodsockret höjs.
Kolhydrater är det som behöver insulin, är också felaktigt alltså. Visst behöver kolhydraterna insulin för att inte blodsockret ska bli för högt, men protein, fett, och bara en kropp som står på tomgång behöver också insulin för att inte blodsockret ska bli för högt. Anledningen bakom att man kan minska ner på kolhydraterna är för att hjälpa kroppen att backa sin insulinresistens. För ju mer insulin du behöver i kroppen ju mer resistent blir du – sjukligt resistent blir bara diabetiker dock, det är ju det som är sjukdomen.
Insulin gör dig hungrig är delvis sant. Om du är resistent mot insulinet så kommer du bli mer hungrig av påslaget, eller snarare; du kommer inte att bli mindre hungrig som är det som bör hända när insulinet slås på. Men vid resistens får du inte den signalen på samma sätt som en frisk person får och vips så står du hungrig trots att du ätit. Kom ihåg att resistens framförallt uppstår vid höga nivåer av insulin i kroppen, det betyder alltså att du själv oavsett om du är typ 1 eller typ 2 kan idrotta eller välja en kost som kräver mindre insulin för att kringgå detta.
Insulinet kan alltså ses som en del av problemet till övervikt, men det är snarare just det att det inte fungerar som det ska som är problemet. Att det inte fungerar som det ska kan kopplas till din kost och din livsstil oavsett vilken typ av diabetsdiagnos du har. Olika mycket förstås.
Så vad kan vi då dra för slutsats av detta? Det blir lätt snurrigt. För när jag nu ändå säger att det är bra att leta efter mat som inte kräver så mycket insulin, så kan man ju tänka sig att insulinet är problemet i trots allt. Syftet med rådet är också att minska produktionen eller insättningen av insulin också, MEN det är för att den insulin som vi har eller tillför ska fungera som den ska. Det är alltså ett sätt att minska ner på resistensen, och det är det ända vapen vi har för att kunna ta emot insulin på ett så bra sätt som möjligt.
Det finns förstås flera sätt att bli mindre resistens mot insulinet, idrott är ett fantastiskt verktyg, muskelbyggnad ett annat, att inte stressa för mycket tycks också vara ett dugligt argument. Så vi kommer tillbaka till grunden. Men insulin är absolut inte farligt. Det är dock väldigt jobbigt att bli resistent mot det.
