Alla är unika

Det är väl mantrat som vi ska nyttja. Vi är olika, vi har olika preferenser och vi har till viss del olika typer av kropper. Därför blir det meningsfullt att förstå att människor gör olika val utifrån sina sjukdomar och sina symptom.  Det är jätteviktigt. Men det verkar också vara så att vi glömmer bort att människokroppar också är väldigt lika på flera sätt. Några saker som vi inte kommer ifrån behöver vi nog ändå prata om.

Diabetes typ 2 är en sjukdom som står på två ben. Det ena är bukspottskörtelns förmåga att producera insulin, och det andra är kroppens förmåga att ta emot det insulinet. När kroppen blir sämre på att ta emot sitt egna eller yttre insulin så kallas det för insulinresistens. Det är sällan utrett till vilken grad endera av dessa ben är problemet, men har du en c-peptid, dvs en insulinproduktion, som är normal eller hög så är det rimligt att tro att du lider av en viss del insulinresistens. Det är sanningen för mer än 80% av alla typ 2 diabetiker, och närmare 1 miljon svenskar idag.

Insulinresistens blir diabetes när den blir för stor, när du når en nivå av resistens till ditt egna insulin som är så stor att bukspottskörteln inte längre kan, inte ens med överdrivna mängder insulin producerat, hålla nere nivåerna av socker i blodet. Du är då typ2 diabetiker. Diskussionen hurvida man kan bli frisk från detta eller inte är en sidodiskussion, men jag tycker det är intressant att tänka sig ett scenario där bukspottkörteln faktiskt levererar både normala och extra höga nivåer av insulin, men ens egna resistens blir problemet. För resistensen kan man nämligen ”bota” så till vida att man kan göra den bättre. Eller t.om helt bra.

Typ2 diabetiker blir i regel inte behandlade med insulin, i såna fall i korta episoder. Fokus ligger nästan alltid på metformin, som är ett läkemedel som hjälper kroppen att hantera sin insulinresistens. Att tillföra extra insulin är alltså inget läkarna tycker att är effektivt, och det borde vi patienter också förstå. Vi borde se till att våra kroppar inte behöver producera en massa insulin av flera skäl; Dels kommer troligen inte blodsockret svara särskilt bra på det hormonet på grund av att vi är resistenta, och dels kommer det hormonet att fortsätta göra vissa av oss överviktiga och sugna på mer mat. Ett moment 22 helt enkelt.

Typ2 diabetes kan alltså bero på att bukspottskörteln är dålig också, det går inte att sticka under stolen. Men efter som det troligen är en skada som inte går att vända, bör vi, precis som metformin gör, fokusera på att göra vår kropp mer tillgänglig för insulin samtidigt som vi ser till att kroppen inte behöver överdrivna mängder insulin eftersom det hormonet gör oss överviktiga och påverkar annat i kroppen som inte är önskvärt (när det sker i överdrivna mängder)

Insulinresistens kan alla personer i världen påverka i sin kropp. Med undantag för de som är extremt vältränade och redan rör sig väldigt mycket, och dessutom har en hälsosam livsstil. Dessa finns också, men ska vi vara ärliga så är det inte merparten av Typ2:or som vi hittar i den kategorin.

– Minska bukfettet
– Öka muskelmassan
– Motionera mera
-Minska stress

Dessa fyra saker är grunden och allt för att kroppen ska svara bättre på det insulin du redan har. Det intressanta med detta är att det går hand i hand med insulinproduktionen i kroppen. Har du en överdriven insulinproduktion kommer du att få svårare att gå ner i vikt, därför bör du se över detta också. Hur mycket produktion av insulin som din kropp behöver kan du också påverka. Det handlar om mängden kolhydrater du stoppar i dig. Vill du minska din kropps behov av insulin, så stoppar du i dig mindre kolhydrater. Snabba eller långsamma är förvisso viktigt, men totalen är alltid mest relevant.

Intressant är också att stress och rörelse också arbetar tillsammans. Kan du prioritera träning och rörelse kommer du per automatik att stressa ner, det hänger ihop alltsammans.

Om vi sammanfattar:

insulinsad

Alltså, oavsett om vår bukspottkörtel är trasig eller inte, så behöver vi fokusera på att minska behovet av insulin, och att samtidigt ta hand om våra kroppar. Det är alltså ingenting som bara 1 av 10 typ 2or behöver tänka på, utan samtliga människor som finns på jorden. Inga konstigheter.  Hur man sen väljer att göra detta är ju upp till var och en och väldigt unikt för varje individ, men kom inte och påstå att ni man kan säga att det är viktigare att man äter massvis med socker för att må bra, än det är att lära sig att hitta ett system där man äter mindre. För även om du tillför insulin så blodsockret kanske ligger bra slutligen, så kan din resistens öka, och din kropp må dåligt trots t.om bra blodsockernivåer.

Ta hand om er!

Kommentarer är stängda.