Det är klart att flera undrar, och undrat, Hur har du gjort egentligen. Vad äter du? Äter du ingenting människa?
Kort genomgång för den som inte vet; Jag fick Diabetes typ2 diagnosen April 2016. Jag åt då en rätt strikt LCHF diet fram till December 2016 när jag kände att vikten rasade för fort. Hade då tappat 25kg. Fortsatte dock att äta LCHF men började träna också. Först hemma, sen på gymmet. Ungefär när sommaren kom så lade jag till lite mer proteiner och lite mer kolhydrater. Tittar man på ”olika dieter” för att ta reda på hur jag äter, så hamnar man på något som skulle kunna kallas för kolhydratsreducerad kost. Ingenting annat.
Jag tänkte ta er igenom hur jag har resonerat, och hur det har fungerat, lite mer i detalj i det här inlägget. Jag har upptäckt att många människor känner sig inspirerade av det jag har gjort, och det är fantastiskt kul, men då känns det också ännu mer viktigt att man ordentligt informerar om hur man tänkt, och vad man gjort, så att det inte blir missförstånd. Vissa slutsatser har jag dragit i efterhand. Detta är en anekdot, inte alls säkert att en läkare skulle hålla med om min analys.
April 2016 P-Glukos 14. Normalvärde är mellan 5-7. Diabetiker. Med så pass högt värde är det Insulin som gäller vad jag förstår. Fick det utskrivet och vägrade ta det. Mina c-peptider var också höjda, det betyder att jag har en högre insulinproduktion än vad som är normalt, och detta är särskilt intressant. För det betyder att det inte är några större fel på själva produktionen av insulin, utan att det snarare är mina celler som blivit resistenta mot sitt egna insulin. Så jag började äta LCHF, ganska strikt. Min ända målsättning var att jag skulle får ner blodsockret, och detta snabbt, gärna inom sex veckor, men gav mig själv 12 veckor. Det har att göra med att ett test på sjukhuset som man gör för långtidsblodsocker (Kallat HbA1C) slår på ungefär den perioden. Jag fick snabbt kontroll över sockret, och troligtvis berodde det på att jag inte behövde samma mängder insulin längre, dvs jag åt en kost som inte alls hade samma krav på insulin för att fungera i kroppen. Då började jag att tappa vikt också. Insulin hämmar fettförbränningen, och gör dig hungrig. Det är dens jobb att göra det. Vid minskning av det hormonet så rasade vikten. Den fortsatte att rasa, och jag hade endast som målsättning att hålla mitt blodsocker stabilt.Det började påverka min upplevelse av mig själv i December. Detta är kanske inte så lätt att förstå för någon annan, men jag ger mig på ett försök. Det är alltså så att jag alltid varit stor, i sinnet om inte annat, och nu började jag bli för liten enligt mig själv, jag tappade bort mig. Så jag lade till träning, men gjorde inga förändringar i kosten. Det gjorde faktiskt att min viktnedgång minskade.
Detta var December 2016. Då hade jag tappat drygt 25kg. När träningen började så kanske jag åt mer på grund av hunger, det vet jag inte, men jag tränade på i alla fall. Min läkare sa att det fortsatt finns möjlighet att få en fetmaoperation eller testa något typ av läkemedel, så jag testade ett läkemedel som heter Victoza. Det är hyfsat nytt, och stimulerar tarmen på något sätt, så att maten tar längre tid på sig och dessutom blir du mindre hungrig.
Det var en spruta man tog i magen, och jag vet inte egentligen varför jag provade den. Kanske för att jag inte riktigt litade på processen som jag var i, eller av något annat skäl, men det hela gjorde att jag blev sjukt illamående första veckan, sen gav det sig, men jag hade ingen som helst matlust på morgonen, och var lika hungrig (eller mer) på kvällen när medicinen uppenbarligen släppt. Så jag gav mig med det, och Mars 2016 hade jag ändå tappat ca 8kg till. Så totalt 33kg tror jag. Vikten ”rann” inte alls av mig längre, och träning/ löpning gjorde att jag istället fick lite mer tydliga muskler och annat.
Nu började träningen utgöra en mer central del av mitt liv, dels kände jag att jag behöver det för att jag sitter still så mycket när jag jobbar, och dels kände jag att det gjorde mitt blodsocker ännu mer stabilt, inte bara det, om jag gör ett avsteg så tycks inte sjukdomen diabetes längre finnas i min kropp. Visst jag tar inte hektovis med vitt socker och testar, men pizza, glass, annat som man kanske vill äta en gång ibland, jag testade och mätte, och det finns inte ens tendenser till det. Det kändes väldigt värt det.
Eftersom jag ökade på träningen på gymmet, och inte bara körde cardio så upplevde jag också att det blev mycket mer slitsamt. Alltså att springa fungerade finfint, lira fotboll helt okej, men så snart som jag skulle kruta i på gymmet så blev det en helt annan femma. Jag orkade dåligt. Visserligen hade jag inte varit på gymmet på typ säg massor med år, men min upplevelse var ändå det jag litade på. Pratade med några goda vänner som tipsade mig på olika sätt om vad man kunde addera till kosten eller eventuellt ta bort.
Jag blev rekommenderad att äta ett tillskott efter träningen som innehåller dextrosol (blixtsnabbt socker) med argumentet att i fönstret efter träning så kommer ändå bara musklerna att fyllas, och det kommer t.om ge dig en bättre stabilitet, och ett mindre sug.
Jag testade i ett par veckor, och det stämde. Jag tog upp det här med LCHF-are som förstås både idiotförklarade mig en och två gånger, det var ingen som ens ville ha dialogen, och å förstod jag att detta är något jag får ha en dialog med mig själv om. Så jag fortsatte inte just med tillskottet, men äter mer kolhydrater totalt numera.
Så hur kan en matdag se ut? Det är ändå rätt varierande fortfarande, beroende på hur mycket jag sovit, hur mycket jag tränat och andra faktorer som när man haft tid att äta osv. Men här kommer en dag :
Frukost, 3st ägg kokta. 2 frökäckeskivor med ost och kaviar. Mjölk eller vatten. Kaffe. Proteintillskott
Lunch: 2 st stekta korvar med hög kötthalt. Vitkål/blomkål/tomater stekt i smör. Kanske en sås. Dricker vatten eller mjölk.
Träning
Proteintillskott typ WHEY 80 med 0.5-1dl grädde, och resten vatten.
Middag: Korvstroganoff med broccoli.
Kvällsmat: 1 Låda markill, Fröknäcke och mjölk.
Jag brukar försöka att ta vatten och mjölk om vartannat, men jag gillar mjölk. Innan skippade jag mjölken helt för vatten istället, och fröknäcket var ett ordentligt fröknäcke. Nu äter jag ett gjort på havre som fortfarande innehåller 30% kolhydrater eller nått.
Så skillnaden är inte jättestor.
Ris, Pasta och potatis har jag helt ersatt. Det är faktiskt många som tycker att det låter hysteriskt, och det köper jag. Det är ju sånt alla äter. Men stärkelsen i de här matvarorna går väldigt snabbt ut i kroppen som socker, och även om jag tål det nu för tiden så upplever jag att jag inte blir lika stabilt mätt, men framförallt att jag blir mer sugen om jag äter det.
Jag ersätter med grönsaker av olika slag. Vitkål, blomkål. broccoli, tomater, salladshuvud, spenat, blandningar av dessa eler enskilt, äter det stekt eller kokt eller rått. Det beror på tycke och smak och ork. Det är dyrare än pasta, ingen diskussion, men det är också mycket nyttigare både för mig som diabetiker och mig som människa. Så valet känns ändå enkelt.
Bröd klassiskt vetebröd är long gone, och det kommer jag inte att ta tillbaka heller. Det är inte särskilt näringsrikt, och även om man väljer ”fiberrikt” bröd eller ”nyckelhålsmärkt” bröd så finns där extrema mängder kolhydrater, och det finns ingen nytta för så mycket kolhydrater för mig, troligtvis inte för många andra heller.
Det är väl det jag lärt mig mest av den här resan, och kopplat till kosten. Vi äter alldeles för mycket kolhydrater i västvärlden, och ofta så väljer vi sk. lättprodukter, eller margariner för att vi tänker att det är ju bra att skippa att stoppa i oss en massa fett. Fett är smutkastat och smutskastat igen, men kikar vi på forskningen relaterat till det är det sannerligen oklart om det verkligen är så farligt. Troligtvis inte.
Fett är också mycket mer kalorier i än i kolhydrater, och det är en annan anledning till varför många skippar det. Men känner man till hur kroppen reagerar av kolhydrater och hur insulinet, hormonet vi pratade om innan, påverkar både förbränning och sug så tror jag att många skulle tänka annorlunda.
Blodosckerkontroll är ju högst relevant för en diabetiker, men det är är lika relevant för en frisk person också. En frisk person kan ta in hur mycket socker som helst, men det produceras mängder av insulin som kommer göra det kämpigare att t.ex tappa vikt, eller stå emot det där sötbegäret.
Så allting är inte solklart på ett sätt. Vill också passa på att säga det om kolhydrater, det är inte livsfarligt att äta kolhydrater. Inte alls. Det är säkerligen finfint att äta stärkelserik mat om man är en frisk individ också, men det kanske går att justera det lite för en bättre hälsa. Om du skopar på lite mindre ris nästa gång, och kompenserar med lite mer go sås och grönsaker, skulle det vara hela världen om det dessutom ger dig en bättre blodsockerkontroll. Troligen inte.
Men där har jag hamnat nu. Jag äter för mycket kolhydrater för att LCHF ska godkänna mig, och vissa matvaror som jag äter är inte godkända heller. Men jag håller mig till lågkolhydrat oavsett, det är utan tvekan där jag behöver vara för att kunna säga att jag tar hand om mig själv
