Redan nu, och om ett par år blir det diabetes typ 2. Som ett brev på posten. Antalet diabetiker i Sverige är ca 3-4% av befolkningen, men antalet insulinresistenta beräknas till närmare 10%. Det är en på tio som är insulinresistenta, vilket kan ses som ett förstadie till diabetes. I andra länder är det ännu värre. Enligt Sarah är nästan hälften av alla vuxna människor i USA mer eller mindre insulinresistenta.
Vad är insulinresistens?
Kroppen behöver en mycket större mängd insulin för att göra samma jobb som en frisk kropp behöver. Det är egentligen inte så stor skillnad på det och Diabetes 2, förutom den viktiga detaljen att en person med insulinresistens fortsätter att klara av att hålla sitt blodsocker på en normal nivå. Detta genom att deras kroppar får producera överdrivna mängder insulin, för att kompensera för det problemet som deras celler har att nyttja insulinet. Många som sen insjuknar i Diabetes typ2 har haft en överdriven produktion av insulin sen innan. Varför gränsen blir nådd vet man inte riktigt men det går att göra något åt det.
Det är högst intressant att lyssna på den här föreläsningen av Sarah Hallberg
Hon är läkare som gjort ett eget projekt av det här med att hjälpa diabetes två patienter. Helt enkelt sätter hon dem på lågkolhydratkost, och har även gjort studier på detta. Det blir uppenbart att hon hjälper många fler, och att de som medicineras egentligen blir sämre hjälpta än hennes adepter. Vissa av hennes adepter behöver också ta medicin, men i mycket mindre omfattning när hon går in och ser till att de käkar lågkolhydratskost.
Sarah pratar om protein, fett och kolhydrater och konstaterar att vi människor är endast beroende av proteiner och fetter. Kolhydrater klarar vi oss utan, och hon uppmuntrar sina patienter att drastiskt minska intaget av kolhydrater. Hon är kritisk till att man rekommenderar en kost som innehåller hälften, inte sällan mer, energiprocent från kolhydrater när det faktiskt är kolhydrater som diabetiker är ”allergiska” mot.
Det jag tycker att är mest spännande med den här föreläsningen, den är kort btw så du orkar lyssna till den, är hennes beskrivning av hur vi människor blev att bli rädda för att äta fett. Hon kallar det för ett stort failat experient. Titta på filmen!
Problemet med Diabetes 2, är att det är bara namnet på en av våra folksjukdomar som jag är övertygad kommer av felaktig kosthållning. Många, även jag, men också många andra trampar runt i livet och tänker att allt är frid och fröjd. Man kanske lägger på sig något kilo (eller gör det inte, men enligt Sarah är nästan alla överviktiga insulinresistenta, om de inte har något annat fel) Men så länge som värdena hos läkaren ser bra ut så är vi nöjda och glada, eller hur? Det är väl inget konstigt med det, men en mycket mer intressant siffra än blodsockret är ju hur mycket insulin vi har i kroppen. Där kan vi se ett mycket tidigare stadie till Diabetes, och också få ett kvitto på hur vår kropp egentligen mår.
Insulinresistens gör alltså att vi skapar mer insulin i kroppen, insulin är ett hormon som gör oss mer hungriga och som dessutom hjälper oss att spara på fett. En kombination som förstås bara kan leda till en endaste sak; Viktuppgång. Viktuppgången leder i sin tur troligen till att vi blir ännu mer insulinresistenta och då behöver ännu mer insulin produceras, och vi blir mer hungriga/sugna och fettet lagras ytterligare en nivå.
Problemet med att medicinera diabetes 2 är att vi inte alls tittar på källan till problemet. Att lägga till mer insulin via en extern källa eller med tabletter stimulera den insulinproduktion vi har så har vi ju inte alls kommit åt grundproblemet. Visst kan det vara så att vi behöver insulin för att vår produktion helt enkelt är för låg, då är det ju fantatiskt med de mediciner som finns idag. Men om problemet ligger i att vi faktiskt har en kosthållning som gör oss sjuka, då känns det ju ännu mer fel att kompensera för det genom att tillföra mediciner.
Diabeteskunskapen i världen är säkert jättestor, men råden och tipsen för att leva med diabetes är extremt föråldrade. Det är fortfarande läkare som inte ens tar upp möjligheten att äta en kost med lite kolhydrater. Det finns fortfarande sköterskor som säger att vi inte kan leva utan kolhydrater. Det råder fortsatt tveksamheter kring blodfetter och att kolhydrater skulle vara ett bättre alternativ.
Samtidigt har vi träningsfreaks som endast pratar om kalorier, och då är ju kolhydrater en bättre källa än fett eftersom kolhydrater är hälften så energitäta som fett är. Men att fett knappt ens petar på insulinnivåerna, det tar dessa tränare inte ens hänsyn till.
Har du skyhöga insulinnivåer är det väldigt svårt att gå ner i vikt. Testa att ta ner dem nivåerna först, du kan göra det på experiment om du vill, och se vad som händer. Kanske slipper du ha problem med magen för att du äter metmorfin, eller slipper du ställa klockan för att du måste upp och äta frukost för att kompensera för att du tagit ett insulin till natten.
Eller så slipper du gå runt och vara sugen.
Det är lätt att avfärda den här kvinnan om man själv inte är drabbad av insulinresistens eller kanske inte ens är i farozonen. Jag vet själv nu när jag fått ordning på mina nivåer hur enkelt det är att skippa att äta något sött, eller hoppa över en glass om jag känner för det eller kanske inte ta den där extra mackan till natten. Det är superenkelt. Nu ja, men tidigare när jag var insulinresistent som fan, och troligen också hade min diabetesdiagnos, så kunde jag vara så sugen och så hungrig, att även fast jag är en envis gubbe så kunde jag inte låta bli vissa grejer. Det är enkelt att säga ”men låt bli att äta bara, så går du ner i vikt”
men det är förjävligt elakt sagt till någon som har den här typen av problematik. Jag gissar att flera kommer känna igen sig. Testa att äta mindre kolhydrater. Ditt liv kan få en redig vändning av det!
Lämna gärna en kommentar, eller skriv till mig direkt på kim@drayswe.se