Det kanske är för att det är sommartider. Eller för att jag läste den där tweeten om att någon bodde på fel ställe för hans kärlek bodde inte där. Eller för att jag varit nära att gå ner mig helt och hållet i både mental och fysisk sjukdom. Jag vet inte. Men det måste ändå sägas att livet är alldeles för kort.
Det ligger en strävan på oss redan från den dagen vi börjar skolan, egentligen innan. Må den vara från våra föräldrar eller samhället i övrigt, hur en borde vara lixom. Klara av småskolan utan att det spårar ur för mycket, vara hyfsad i räkning, skriva sina bokstäver jämt och fint (eller ännu värre med skrivstil som vi tvingades i skolan)
Det är sånt som är viktigt och kunna.
Visst är det troligen mycket enklare att följa de rekommendationerna man får på sig, faktiskt. Jag menar inte att vi ska slå totalt bakut och bli dumma i huvudet, men jag menar att den här likriktningen, den är farlig. Kanske inte där och då, men i förlängningen.
Den gör att människor blir kära i andras drömpartners.
Den gör att människor går till andra människors jobb.
Den gör att människor lever andra människors liv. Det blir så snurrigt. Visionen av vad som är ett lyckat liv, den har vi tagit av någon annan. Kanske vår vänskapskrets eller några andra än längre ifrån oss, individer. Idén om vad för saker som vi kan låta styra våra beslut måste väl ändå få komma från oss själva.
Istället för att fundera vad vi vill göra. Fan, om tjejen du vill ha bor för långt borta fucking flytta, du är inget träd. Drömmer du om ett singelliv med katter i Askersund, börja kolla på bostäder. Men glöm inte att en dröm kan vara helt vanlig också, för i friheten att vara vilka individer vi vill så väljer vi istället att bli ingenting alls.
En dröm kan vara ett hus på landet med en kärnfamilj också. Det kan vara att inte skaffa sig karriär och spendera sina dagar, och år med sin familj. Det kan vara att flytta till Rio.
På något sätt har karriär blivit det som alla förstår om folk väljer. Att vidareutbilda sig eller att ta det där jobbet på andra sidan jorden. Då finns det förståelse för att testa gränserna. Men om någon åker över halva jordklotet för att det bultar i bröstet, då är det väl ändå lite galenskap, är det inte?
Det är mycket som går att hämta från nätet. Men drömmarna, de är bäst om vi laddar ner dem från våra egna sinnen. Det kanske vi innerst inne gör, men de allra flesta väljer ändå att leva andras liv, och gå till andras jobb. Det är fegt, och det är förjävla tråkigt.
”Ibland måste man göra saker man inte vågar, annars är man ingen människa utan bara en liten lort.” – Astrid Lindgren