Jag läser Virtanens ord om manlighet i Aftonbladet. Det är min goda vän Lisas fel, det var hon som länkade. När jag sen ska försöka att sluta mina ögon och ta de slutliga stegen mot John Blund, ja då kommer tankegången igen. Det är lika bra att ta tjuren vid hornen. Jag kommer att prata om manligt och kvinnligt. Inte som det borde vara, för det får gärna vara precis som det vill, men kanske som det klassiskt har varit. Vill du ta illa upp för det så kan du exempelvis skriva en bok.
Virtanen pratar om män som tappar mot kvinnorna. I feminismen och utbildningens tecken så slackar män efter. Kvinnor ser sig själva som karriärspersoner och män, dom ser sig själva som gamers eller idrottare först och främst. Jag förstår poängen som Virtanen vill göra, men jag tror inte det är så enkelt.
Idag finns det mer än en kategori män, och tack gode gud för det. Min far sa alltid till mig ”Du har väl aldrig jobbat” och refererade till att jag inte blev svettig som pedagog bland ungdomar. Han hade rätt om svetten, men inte om arbetet. Män kategoriserar sig som ”riktiga män” där spotta snus, bygga trappor och kunna skjuta en älg kan vara viktiga egenskaper, och motrörelsen mot detta är männen som blivit mer som den klassiska kvinnan. Notera nu att jag personligen inte lägger någon värdering i detta, bara konstaterar. Män som har ett större känslomässigt register än sina förfäder, män som kan sköta om sitt egna hem och som vet hur man både byter blöjor och initierar diskussioner med sina barn om blommor och bin. Men samtidigt behöver ringa hantverkaren nästan direkt som något behöver göras därhemma.
Moderna män och moderna kvinnor har utvecklats, det är fantastisk. Jag är så glad att jag kan möta min son i sina känslostormar eller att jag ömt kan hålla min dotter nära mig och säga till henne att jag älskar henne till månen och tillbaka, det kunde inte min far. Således är det en uppgradering, men samtidigt som den här uppgraderingen sker så finns det allt för många män som inte kan lösa problemet om glimtändaren inte går igång, spackla igen ett hål eller kanske på ett seriöst sätt montera en hatthylla på väggen. Som om vi föraktar de män som en gång fanns i vår värld, de som faktiskt kunde sköta om sysslor som är av vikt även i ett modernt samhälle. På samma sätt ser vi kvinnor som karriärsklättrar och utbildar sig, men fortfarande drabbas av familjeångest och som inte riktigt kan lämna över till sina män där hemma. Vi har tagit bort många av våra goda egenskaper i den här förvandlingen.
Visst finns där män som Virtanen säger sannerligen saknar utbildning och söker stöd i ett högerparti som ska ge tillbaka dem sin manlighet. Det är också sant. Men samtidigt finns det storstadsmän som inte behållit en endaste uns av den klassiska manligheten och istället via utbildning blivit skickliga ordvridare och pappersvikare. Deras imponerande projekt och arbeten är utan tvekan både attraktivt och angenämt, men i något slags manlighetsförakt har man också tappat bort viktiga delar av kanske sig själv, sitt arv eller sitt kön.
Manlighet har blivit synonymt med våld, självmordsattacker, fega kräk som skriver hatbrev och saker som sannerligen inte är något att vara stolt över.
Den klassiska kvinnligheten har också blivit synonymt med att vara ett offer, en stackars mamma som ”bara” tar hand om sina barn, eller kanske inte har någon karriär. Men det är så otroligt mycket mer dynamiskt än så.
Utbildning i all ära. Jag respekterar det oerhört högt. Men att tro att hela världen ska bli ingenjörer för att vi sen ska ha en manlighet som ser ut som din Virtanen, det tror jag är otroligt naivt. Manligheten är dynamisk och fantastisk. Jag är gamer, jag är en hemmappappa, jag kan bygga min egna trapp, jag är den som pratar samlevnad med barnen, och jag spottar snus. Jag skulle aldrig föreställa mig att du vill vara som jag, troligtvis skulle du inte klara av det heller, och jag skulle aldrig klara av att vara som du. Vi är alla olika, problemet är kanske delvis men långt ifrån helt och hållet utbildning. Problemet är att manlighet är i gungning. På den vägen har vi tyvärr fått både män som tror att deras hårdhet måste hållas till varje pris, men också män som mer eller mindre i klassisk bemärkelse inte är män.
Detsamma gäller kvinnor. Även om det är så att jag både skryter och imponeras över att min fru är älgjägare, att hon fixar bilen och är hård som en sten. Så är jag lika glad och varm över det faktum att hon gör en fantastisk köttfärslimpa eller att hon sörjer för barnen som en supermamma, eller att hon är vacker som en sommarvind.
Det här manliga föraktet, som nyttjas till att få klick i kvällstidningar eller samla billiga poäng börjar bli lite uttjatat. Det är hett att vara händig, det är grymt att kunna laga sin egna bil. Det är jävligt coolt att bygga sin egna trapp. Det har ingenting att göra med hur ballt det är att vara öm, varm och att klara av närhet. Ibland känns det som att folk missförstår detta, nästan på flit.
