Jag fattar inte grejen med att nyttja sin rätt till att tycka och tänka vad man vill, och sen välja ut något som man inte vet särskilt mycket om alls. Vad handlar det om egentligen. Förstår det sannerligen inte.
”Det här med dataspel är ju inte så bra” säger någon som inte ens startat en runda harpan på sin laptop, men ändå så är den här personen berättigat till sin åsikt. Förstås. Inte nog med det så verkar de allra mest okunniga personerna de som håller fast vid sin åsikt allra hårdast.
Hur många gånger per dag får man prata med någon som säger att alla terrorister är muslimer t.ex. Men dom räknar inte Breivik till en kristen terrorist, eftersom det inte var ett kristet dåd. Som om att köra över folk med lastbilar vore ett muslimskt dåd. HUR kan det vara så trångt i skallen så att människor inte förstår att det blir så långsökt att man svimmar.
Det allra största problemet är ju att sociala medier ger alla människor möjligheten att basunera ut vilket jävla skitsnack som helst, och sen allierar sig människorna i trådarna under för att tävla om vem som är allra mest inavlad i den här tråden. En man som sagt åt sin svenska dotter att hon inte får klä sig sexigt här hon går ut, tycker det är ”Problematisk” att ”muslimska män styr sina döttrar, och kvinnor” Men ser inte sin del i problematiken ens litegrand. Inte ens lite lite lite. Nej.
Sen rullar just den där frågeställningen fram i alla lägen när det pratas invandring. ”Kvinnorna mår inte bra, vi kan inte ha det såhär” – inte för att männen plötsligt brytt sig om kvinnorna i sig. De skiter högaktningsfullt i dessa. Det handlar bara om att hitta ett argument för att få stänga gränserna ännu hårdare. Inte släppa in någon. Eller i alla fall inte någon med fel färg.
Sen att man känner till Tommy som super alldeles för och är elak mot sina barn, eller Uffe som både en och två gånger spöat kärringen. Men ingen pratar om det. Det är ingen som är tillräckligt mycket man, eller tillräckligt modig för att ta upp en sån diskussion. Istället väntar man till kvällen, när mörkret lägger sig och sen smyger en sig in på lite sociala medier och forum, kanske dricker en pilsner, och sen är en modig för hela jävla veckan. Då känns det gött igen. Då orkar man en vecka till.
Men att på riktigt göra något för att förbättra tillvaron för människor, det finns det inget intresse för hos dessa människor. Det handlar inte om det. Det handlar bara om att sicksacka mellan krönikor och nyhetsartiklar, välja ut rätt textrader och helt enkelt hitta en väg som passar den rädsla man en gång skaffade sig. Så en kan bibehålla den åsikten som man en gång skaffade sig. Slippa tänka till eller slippa bredda sig. Slippa se nyanser. Slippa utvecklas.
Jag vet det, ni vet det. Karin Boye skrev om det. Det gör ont när knoppar brister. Men det krävs för att trädet ska slå ordentligt i blom. Att sitta halvnykter på ett friatiderforum eller en diskussion med likartade ryggradslösa ickehumanister kommer inte att leda till någon blomning av er själva, men det var väl inte riktigt det som ni var ute efter trots allt va?