Jag vill prata om de diabetiker som äter som de gjorde innan. Syftet med den här texten är att belysa svårigheten med den här typen av uttalande och försöka att ge mitt perspektiv till varför jag tycker så. Förhoppningsvis hjälper det att förtydliga problemet med uttalandet i sig, men också problemet med att faktiskt göra det.
Den orörlige som blir rörlig:
Variationerna mellan olika diabetiker är enorma, så det går att föreställa sig att någon haft en rätt okej kost, men av olika anledningar rört på sig extremt lite. Kanske har den här personen dessutom varit väldigt stressad, sovit dåligt, och jobbat alldeles för mycket. I det fallet skulle man kunna föreställa sig att problemet i livsstilen nästan till 100% berott på annat än mat. Det finns sådana exempel, men dessa är väldigt ovanliga. Dels äter Svensken generellt väldigt dåligt, och dels är ju en av symptomen på sjukdomen att man blir mer hungrig och sugen, och därför också lockas att äta mer skräpmat av den anledningen. Men om den här personen börjar att röra på sig i sin vardag, kanske byter arbete och dessutom får ordning på sin nattsömn så kanske kosten skulle kunna vara helt identisk, i alla fall i teorin.
Den som gått ner i vikt
Om du äter exakt samma sak som du äter idag, men avsevärt minskar mängden av det du äter så kommer din kropp att hamna i underskott. När den hamnar i underskott så ökar förmågan att ta upp blodsockret från blodbanan. Går du ner ytterligare i vikt så blir kroppen ännu bättre på att ta upp blodsockret. Som bekant kan den vara helt återställd efter 15 kg viktnedgång eller mer,. Då är det lätt att tänka sig att man inte behöver ändra något på kosten, eftersom du har ätit samma sak. Men det har du inte. Du har ätit samma sak i en väldigt mycket mindre mängd, och som du säkert förstår nu, så ändras förutsättningarna väldigt mycket då. När du når kaloribalans, alltså när din kroppsvikt blivit så pass mycket lägre och därmed din kropps energibehov också lägre, och den maten du äter inte längre leder till underskott utan balans, då kommer också blodsockret att ändras. Förhoppningsvis är du vid det laget så pass fri från bukfett att du klarar det!
Den som har låga målsättningar
Eftersom vi får väldigt varierande information från diabetesvården i Sverige, så får också människor helt olika målvärden från den. Det kan också vara så att patienten själv har bestämt sig för ett annat målvärde än exempelvis du som läser hans berättelse har. Under 6 så har man friska värden, under 7 så har man bara prediabetiska värden. Det är väl fullt rimligt att en person tycker att ett fastevärde på 6,9 är helt okej med tanke på att de tidigare haft 10 i blodsocker på morgonen. Dessa personer kan också sen säga att man inte förstår varför man skulle ändra något när blodsockret redan är utanför diabetesgränsen. Då kanske bara en medicin räcker för att klara dessa målsättningar
De som svarar väldigt bra på mediciner, eller har insulin som behandling
Det finns förstås de som också har en medicinsk behandling som fungerar väldigt bra på dem, men min uppfattning är att det är ganska ovanligt. Alltså inte att medicinerna fungerar, men att mediciner som inte alls påverkar intaget av mat ger den effekten. De mest populära medicinerna är ju kopplade till intaget på något sätt, sprutor som gör oss mindre hungriga, tabletter som gör att vi kissar ut energi etc, men det finns de som svarar väldigt bra på exempelvis metformin och då minskar blodsockret tillräckligt. Har man sortens diabetes som ger insulinbrist så kommer insulin vara ett mirakelmedel, då kan man också fortsätta äta.
De som inte mäter sitt blodsocker
Det finns väldigt många inom denna kategorin tyvärr. De har blivit informerade om att man inte behöver mäta sitt blodsocker så ofta, och lever i ovisshet egentligen.
Den omedvetne
Vi får inte glömma att människor, även du och jag, är extremt dåliga på att uppskatta hur de äter. Ibland kan en diabetesdiagnos komma som en stor chock, och bara vetskapen om att sjukdomen finns där gör att personen äter på ett annat sätt, fast omedvetet. Kanske var det en oro att sjukdomen skulle göra att den här personen behövde leva på ett helt annat sätt, och därför skyddar den sig med att hävda att hen äter på samma sätt. Kanske försöker man göra en poäng med att ”bevisa” att det var inte så fel som jag åt innan, för att man inte vill se ens egna del i sjukdomen. Kanske har man bara plockat bort något lite, och förstår inte att man faktiskt gjort en stor förändring. Men utan att säga att person x är omedveten, så vill jag påpeka att människor är väldigt dåliga på att faktiskt förstå en sån sak.
Men min stora fråga är varför? Det känns som den viktiga frågan att ställa sig själv. För alla vet att den som har livsstilsorienterad diabetes, alltså diabetes som kommer av sättet vi lever, vilket är ungefär 90% av alla som har diabetes, nästan alltid har en dålig kost. Vi vet ju att de flesta Svenskarna generellt har en dålig kost. Vi vet att diabetes och sjukdomar relaterat till hur vi äter ökar bland människor. Varför skulle det finnas något positivt med att du äter som du gjorde förut? För det är känslan jag får när människor säger det. Att de vill stolt förkunna att de inte gjort några förändringar.
Vi vet också att diabetes är en sjukdom där högt blodsocker är symptomet, men orsaken till sjukdomen är att din kropp har insulinresistens. Den överproducerar insulin för att hålla nere ditt blodsocker. Diagnosen diabetes fick du för att din kropp kommit till en punkt när den inte kunde göra ytterligare en ökning av produktionen. Då blev ditt blodsocker högt. Det är många faktorer i livsstilen som kan påverka det, men jag kan nästan garantera att maten har varit en av dessa. Mängden och sorten.
Handlar det om att du vill framförallt berätta att du varit stillasittande innan, och att du vill slå ett slag för rörelsens stora effekter så är väl det fantastiskt. Men handlar det om att du vill bevisa att man inte behöver göra förändringar så är det inte riktigt lika trevligt. För vi alla måste göra förändringar i vårt sätt att leva. Den som inte gör det kommer att drabbas av följdsjukdomar och problem med sin sjukdom i mycket högre grad än den som inte gör det. Insulinet är också skadligt för kärl, för hjärta och är också en anledning till att människor får cancer och andra tråkiga sjukdomar.
Jag skulle vilja hävda att väldigt få människor kan säga att deras sätt att äta och leva aldrig behöver ändras, men bland diabetiker finns det ingen människa som faktiskt kan säga så. Om det verkligen är så att du kan fortsätta precis som innan och ändå vara vid god hälsa och klara dig. Härligt för dig! Men att uppmuntra andra till det är nog inte klokt, för skulle det vara så att det stämmer för dig att din hälsa är perfekt trots att du äter precis som förut så tillhör du ett extremt undantag, det är onödigt att få andra människor att tro att de också gör det, tänker jag.
