2016 – En riktig comeback

Hej!

Jag stod nere i källaren och plockade lite i arbetsrummet när jag insåg att jag inte sammanfattat året. Kan tyckas löjligt kanske, men ibland tror jag det är bra. Att lixom titta tillbaka och fundera över hurvida man kommit någon vart, eller backat, eller kanske gått framåt. Jag tänkte låta er vara med i resonemanget här.

Hälsan har varit en stor grej för mig under detta året – ni kan omöjligt ha missat det. Jag fick min diagnos Diabetes i April i år, men redan innan hade jag förstås problem av det. Minns mycket väl hur ont i kroppen jag har haft, främst i fötterna och benen. Ja, redan när Alliance vann starladder i början på året, så hade jag ont. Men det stoppade inte mig från att göra min mest populära video på youtube hittills. Minns ni?

 

Haha, galet. Mila tyckte jag var pinsam och fick mig att lova att ”ingen skulle se mig” det kanske inte riktigt blev så. Men man måste hålla sitt ord, det är viktigt. Hehe.

Utifrån streamen var starten på året fantastisk, det var ju först och främst Shanghai som vi åkte till. Riktigt stor grej, och det var ju NI som såg till att det var möjligt. Kina var dock ett fruktansvärt event. Alltså, resultaten för svenska lagen var sisådär, men framförallt kan ni ju inte ha missat hur dåligt internet det var. Alltså, jag har nog aldrig i mitt liv varit med om sämre förutsättningar. Eller nog, jag är helt säker på att jag inte varit det. Vi hade inget nät, vi fick inte utrustningen som var lovat och det var totalt kaos. Till råga på allt kände jag en enorm skuld mot er, och mot de personer som följde med (Haren och Fnas) som fick slita arslet av sig för nästna ingenting. Men eventet gav oss flera goda minnen också, det är ju en ynnest att få resa på grund av spel, egentligen en dröm. Dessutom ärade bulldog mig med att göra den första Svenska intervjun som jag känner till. Bullen är en trevlig prick.

 

Värt att notera för det här eventet är GG-bar och PXL som verkligen gjorde sitt yttersta finansiellt också för att vi skulle kunna åka. Utan dessa företag och ni fantastiska följare hade det inte blivit något. Så supertack

Ett återkommande tema under året har ju alltid varit mitt brinnande intresse för att prata jämställdhet inom gamingvärlden. Jag har setts som en cuckold, jag har ifrågasatts för att jag bara gör det av vinstintresse, och jag har retat upp många. Jag vet det. Men jag tror det är en fråga som kommer att återkomma mera gånger, jag drömmer om en värld där inte ”boobs” är det första någon – inte alla – säger när min fru kommer in i streamen. Eller en värld där män inte ger sig på kvinnor för att de råkar ha större bröst än genomsnittet, och att kvinnor döms på samma sätt som män gör. Det blir tjatigt, jag vet. Men av nån anledning, kanske på grund av min mor som var en fantastisk kvinna, eller på grund av min fru, eller min dotter, eller min syster. Eller bara på grund av att jag intresserat mig för det, och jobbat med liknande frågor i föräldrautbildningar, så är det ett ämne som stannar nära mitt hjärta.

Såhär babblade jag om det på tuben, tror det är på engelska?

 

Skolarbetet fortsatte också under året, men med ett mycket lägre tempo. Jag och Mats samarbetar ju och Mats har tagit över undervisningsdelen till 98% eller något sånt. Det hade förstås att göra med min hälsa också, jag höll på att gå sönder i början av året för jag hade för mycket att göra, men troligen mest av allt för att jag var sjuk. Trött och sliten är bara förnamnet när man pratar om min diabetes och hur jag mådde i början av året. Även i slutet på förra året. Jag tror flera beslut och saker som hänt i mitt liv har berott på min sjukdom, det är inget snack om den saken. Detta beslut med att ta in Mats dock var ett bra sådant. Jag har saknat Mats till och från under året, han var ju som bekant med till USA 2015 men syntes inte till varken i Shanghai eller i Manila. Han hade sina anledningar förstås, och det respekterar jag. Men han var inbjuden, och det var ledsamt att han inte kunde följa med.
Archipelago däremot blev en nyvunnen vän på nätet och IRL. Spännande människa som egentligen på många sätt är tvärtom mot hur jag är. Introvert och skägglös. Skämt åsido så är han en människa som jag fått mycket utbyte av under året, varm och intelligent och jag är väldigt glad att han följde med till Manila. Minns ni Manila?

Roligt event men det började bli tydligt att Alliance tappat sitt sting, i alla fall mer eller mindre. Från att vara direkt inbjudna till att hamna i lowerbracket direkt, slå ut Mineski och sen falla mot Navi med 2:1 i nästa match. Upplevelsen av att se dom slå mineski var dock helt fantastisk. En särskilt rolig historia som ägde rum då vill jag gärna dela med mig av. Vi hade ju oerhört hög säkerhet när vi var i Manila. Risken för människorov var tydligen hög, och många kallade staden för ”den farligaste staden som man fortfarande besöker”
argumentet var typ att Mosel är nog farligare men dit åker inte folk lixom. Hur som helst så hade vi säkerhetsvakter vart vi än var, och det hade lagen också. Efter att Alliance slagit Mineski så gav jag mig iväg bakom kulisserna för att leta reda på någon från Alliance för att få en intervju. Jag träffade först Kelly, som var både upprörd och överlycklig. Hon hade glädjetårar och var ganska högljudd och säkerhetsvakterna hade svårt att bedöma situationen. Det verkade som att hon var upprörd på mig. Samtidigt kände dom väl igen mig, och jobbade ju även ”åt mig” så det blev en väldigt absurd situation där dom försökte på ett fint sätt få bort mig från henne. Som tur var redde det ut sig snabbt, och jag fick tag på Akke för en intervju. Det var väldigt trevligt, och i efterhand väldigt roligt. Manila som event var välgjort, det var Valve framförallt som stod för fiolerna. Troligtvis gjorde dom det för att på något sätt räta upp det misstag som Shanghai faktiskt var. Tyvärr verkar det som att detta var det sista eventet vi var på – i alla fall på det sättet.

Stormedia, huh, vet inte vad jag ska kalla det för, men vanlig media började ju uppmärksamma E-sport på ett ordentligt sätt här i slutet på sommaren. Mycket handlade om Heatons deltagande i mästarnas mästare. Diskussionen om hurvida esport är en sport eller inte satte fart, en diskussion som jag är så trött på att jag skulle kunna lägga mig på golvet och grina förvisso – men här gällde det att smida medan järnet var varmt. Jag deltog i flera radiointervjuer och gjorde mitt yttersta för att försöka förklara att esporten är på gång, esporten är fantastisk, och esporten är utan tvekan en sport. Såhär såg mitt inlägg på tuben ut

 

Det fick STORT genomslag, och en av dom roligaste sakerna med inlägget var ju att Tommy Söderström, som på ett sätt hade blivit ansiktet utåt för ifrågasättandet av esport som sport, kontaktade mig personligen.
Han mailade mig och lämnade sitt nummer, så vi hade en konversation som kändes givande, han förtjänade naturligtvis inte det hat som han blivit utsatt för på grund av detta, och hans argument var egentligen inte konstiga. Vi esportare eller gamers måste ju också acceptera att människor är tröga och det tar en tid innan man begriper hela konceptet. Tommy verkade inte stängd, han var öppen för att försöka förstå. Det gillade jag med honom.

Alliance kan vi komma tillbaka till här, för efter flera olika stora misslyckanden så splittrades dom och det var dags att ställa sig frågan om det var över – alltså, den frågan har väl legat latent hos flera av alliance fans, men till min glädje så visade det sig inte vara slut, utan snarare ett till försök att återbygga. Jag kan i skrivandets stund inte påstå att Alliance nått den potential som jag vill att dom ska nå – men å andra sidan är det snart ett alldeles nytt år. Såhär pratade jag om laget när dom väl annonserade det:

 

Tidsmässigt nu 2016 så börjar vi närma oss september och snart oktober, och nu hade vi både hittat vårat hus och köpt det. Här blev det rätt stressigt för mig. Som streamer så finns det massor med fördelar, som egen företagare ännu fler, men kort och gott kan man säga att streamar man inte så försvinne subs väldigt snabbt, och subs är ju som bekant det jag lever på. Så att börja fundera över huset blev en stor grej, för jag visste inte riktigt hur jag skulle få ihop det. Det ledde till att jag blev tvungen att sluta med subcups (dom börjar dock igen 8:e) och helt enkelt streama när jag byggde istället. Många av er uppskattade det, och det var mysigt på flera sätt. Jobbigt också. Stackars ungar som fick lov att vara med oss fram till midnatt för att vi skulle hinna klart vissa kvällar. Ibland somnade dom
på golvet, och ibland tror jag nästna att jag själv gjorde det. Torra fnasiga händer som sprack och mina knogar blödde varenda dag.  Men det var oerhört tillfredsställande att få  bestämma sig för att göra en våning klart och att lyckas med det. Jag sitter i köket nu och skriver och när jag tittar på listerna eller panelen så sprider sig en skön känsla i kroppen. Jag vet inte varför, men det känns verkligen helt fantastiskt att man kunnat gjort det utan proffshjälp så att säga.

Vi blev klara rätt snabbt trots allt, och jag fick tillfälligt flytta in i källaren. Något som faktiskt var riktigt jobbigt mentalt. Dels är där ensamt, det är varmt men det är kargt och inte särskilt underbart att sitta där nere. I väntan på snickaren som ska göra övervåningen får det dock fungera, och nu är det nära slutet. Snickaren kommer snart att sätta igång. Det är jag väldigt glad för.

Jag har haft stunder när jag känt mig riktigt stressad dom senaste månaderna, men nu börjar det lägga sig. ALltså det kostar ju skjortan att renovera, och att köpa hus, samtidigt som förståeligt har mina intäkter minskat då ni inte fått det ni vill ha, subcupper och ordentligt med spelande och kommentering. Men nu känns det skönt, jag är tillbaka i ”det vanliga” och har också ökat andelen sk. noobgames. Jag inbillar mig att ni gillar det. Sen känns balansen mellan CS och DOTA fantastisk nu, jag är peppad för att spela båda spelen, och det betyder mycket för mig. Det är trots allt mitt jobb vi pratar om. Min arbetsmiljö.

Julen kom och det blev himla mysigt ju. Ni har hängt med på bak och gett mig fantastiska julklappar. Min dotalampa är ju helt galen, och donationer, proppar, allt möjligt som jag verkligen verkligen har uppskattat. Ni visar mig varför jag kan hålla på med detta.
Lite diskussioner om varför jag inte vill ha feedback på mitt spelande på streamen har det dock varit, en legit diskussion förstås, men jag vill återigen förklara att det tar energi från mig, och det är därför jag valt bort det. När vi träffades i Göteborg på GG-bar och vi fyller stället till bredden så vet jag att det är rätt val. Grundsyftet får vi inte glömma, min vision är fortfarande det som får mig mest motiverad. Att vi ska skapa en fysisk mötesplats för oss gamers, att vi ska hitta nya vänner, kanske partners, kanske supports till lineupen eller en schysst awpare till ert lag. Det handlar om att bygga broar, att skapa relationer mellan människor. För låt oss vara ärliga för en stund, spelvärlden kan vara osocial om vi låter den bli det, det kan vara svårt att hitta nya vänner att spela med eller att hänga med.
Det är kallt nog endå här i Sverige. Jag vill skapa värme, och det är faktiskt på riktigt det som motiverar mig mest, och vet ni, vi har fucking lyckats jättebra. Jag är så glad över alla som funnit en ny vän, eller som hittat ett mod i sig själva, eller som utvecklats och rankat upp i spelet. Det är ju så mysigt.
De senaste dagarna har jag spelat en hel del normal games, och får spela med er som jag inte spelat med så mycket på senaste, eller alls, och det är så ballt. Vi hade aldrig spelat ihop om det inte var för kanalen. Det låter kanske flummigt, men det är tamejfan fantastiskt.

Minns ni min hemmasnickrade juldikt?

 

Vi gjorde ju den, eller jag skrev den på grund av vad vi gjorde skulle jag säga. Musikhjälpen fick vi ihop mer än 20 000 kronor till, och jag är SÅ STOLT över oss. Till nästa år tänkte jag att vi ska vara med på den resan lite tidigare, och göra det ännu bättre. Hoppas ni är peppade för det. Jag fick ju inte komma till den officiella buren detta året, men målsättningen måste ju vara att vi får komma dit nästa år. Tycker jag känns realistiskt, jag var dock i Falun och pratade i deras lokala bur. Det var mysigt. Det är en underbar känsla när man går samman och jobbar mot samma mål.

Slutligen måste jag berätta om mitt senaste experiment, jag käkade en pizza. Vilket tidigare under året har resulterat i skyhögt blodsocker som inte går tillbaka av sig själv, jag måste träna för att få bort det. Igår när jag käkade den och mätte två timmar efteråt så var mitt blodsocker tillbaka till normalt igen. En riktig jävla comeback känns det som.
Jag är sjukt lycklig över det, och jag hoppas inte ni tycker att jag tjatat för mycket under streamens gång. Det har varit viktigt för mig att ha er att dela med mig av resultaten med, för min egen motivations skull, och för den sortens feedbacks skull.

Nu laddar jag för ett nytt år, subcupperna sätter vi igång igen om sagt, och då också med ett helt nytt twitchbaserat system, vi har en bot som kommer sköta det åt oss. Ballt va?
Sen ska vi ladda upp för twitchflyttningsfesten, kommer ha en tillställning här i Enviken som dom som har tur (eller otur) blir bjudna på. Sen streamar vi det.
Mera subträffar är en självklarhet. Mer spel är en självklarhet. Förhoppningsvis fortsätter vi att växa tillsammans, men jag hoppas att vi gör det i samma takt som nu, vi vill inte växa ifrån de ack så viktiga grundvärderingarna som vi ändå lyckats bibehålla mer eller mindre under den här perioden.

Tack till er som tittar på mig, det är så stort att ni vill göra det. Tack till er som följer och tack till er som subscribar och ger mig möjligheten att göra detta på heltid. Jag hoppas att subcuper och träffar och spel med mig kan motsvara det som ni faktiskt ger till mig.
Tack för era donationer, och erat stöd. Ni är fundamenet i den här gemenskapen.

Särskilt tack till alla mods och kanalprofiler också som gör så mycket för att saker och ting ska fortsätta vara grymt. Tack till co-casters och sponsorer. Jag älskar er allesammas.

Avslutningsvis kommer en bild på mitt arbetsrum, om ett par månader ska datorn flyttas två våningar upp. Då blir det andra bullar.

15824591_10153990377151721_2037460507_o

 

Gott nytt år!!!

About the author: Kim Larsson