Sockerberoende är ingen ”riktig” diagnos, betyder det att människor inte lider av det problemet? Verkligen inte. Jag minns väldigt väl särskilt veckorna och månaderna innan jag fick min diabetesdiagnos att jag hade vad som skulle kunna liknas vid ett beroende av socker. Ibland kändes det som att jag behövde dricka en halvliter läsk för att inte dö typ. Hemskt egentligen. Jag tänkte att man kunde titta på sockerberoende hur flera perspektiv för att försöka förklara – och förstå – vad det finns för möjliga mekanismer bakom. Eftersom vi befinner oss utanför vad som skulle kunna kallas konsensus – alltså det som vetenskapen är överens om, blir detta inlägg mer av ett försök till förklaring utifrån mina egna tankar.
Kroppen
Den som har bekymmer med regleringen av glukos i sin kropp (oavsett om det är insulinresistens, prediabetes eller diabetes) kommer att få ett blodsocker som rör sig upp och ner. När sockret rör sig snabbt om man har dessa problem kan det leda till ökad hunger och ökat sug. Det är egentligen inte ens något ”fel” att kroppen känner så – eftersom den reagerar på att energin håller på att ta slut. Problemet är att den inte ser helheten utan snarare tänker överlevnad ”här och nu” och då blir det tokigt. Det blir dessutom energibrist i vissa delar av systemet om man får insulinresistens, så man kan ha tillgång till massvis med energi i blodomloppet som kroppen inte tar upp – och den andra delen av systemet kan ändå skrika ”det finns ingen energi, fyll på med energi!” Min gissning är att 70-90% av alla med upplevt beroende av socker skulle bli hjälpta av att få ordning på detta.
Sinnet
Mentalt kan vi se både fysiska (biologiska) anledningar och mer anledningar kopplat till beteende. Godis, glass, snacks och sötsaker, även bröd, gör kroppen glad genom att fylla på med ”må bra hormoner” på olika sätt. Allt beroende vi har är kopplat till dessa hormoner. Det är också viljan att ha sex, eller att göra spännande saker. Det finns en rad andra saker som påverkar det här systemet, men ingenting är så enkelt som mat.
Tröst och känslokontroll kan vara en annan mental anledning. Det är vida känt att många kontrollerar sina känslor med mat (också på grund av må bra hormonerna) och då behöver man förstås andra verktyg istället om man ska klara av dessa känslor framöver.
Synsättet på mat är också en stor del. Hur pratar vi om mat? Hur pratar vi om beroende? Den som säger att den inte klarar sig utan att äta goda saker, eller som ständigt berättar för sig själv och andra om sitt beroende kommer förstås att förstärka det.
Hetsätningsstörning är en diagnos som inte många får men den är också kopplad till människor med metabola sjukdomar.
En helhetssyn är gynnsamt oavsett hur ditt problem ser ut. Det är många som identifierar sig med att vara sockerberoende och det behöver inte vara fel om man förstår att det är skiljer sig från andra beroenden. Vi kan konstatera att andra beroendesjukdomar också blir värre eller bättre beroende på hur sinnet känns. Fast den stora skillnaden med sockerberoendet är att kroppens balans blir väldigt avgörande. Det innebär att du kan behandla en del av, eller hela, orsaken till ditt problem genom att ge kroppen förustättningarna att fungera mer normalt.
Tänker du att du har ett sockerberoende? För att få ordning på det kan man ta hjälp av en coach eller terapeut, det finns grupper och annan hjälp också. Det varierar beroende på var i landet du bor. Det kan vara så att du ”bara” har ett kroppsligt beroende, och även om det är minst lika allvarligt är det botbart.
Gör så här:
Ta bort allting onödigt från hemmet. Du behöver inte göra det svårare för dig själv. Undvik att ha en massa saker hemma om det är svårt att kontrollera dig själv.
När du blir sugen på något – fastna inte i soffan, eller bli still. Det är okej att vara sugen på saker, problemet är vad du gör med det suget. Den som alltid ”behandlat” sitt sötsug med att äta behöver bryta vanorna. Mitt förslag är att du istället tar en promenad, även om den är kort, stretchar lite, och påminner dig själv om hur vänlig du faktiskt är mot dig själv som står över.
Ta ett ordentligt grepp om din kost – och träna regelbundet. Detta blir din ”må-bra-hormon-ersättning” för att du inte längre äter snask.
Det kan kännas skamligt – skam skapar ännu mer ätande och ohälsa. Du har utmaningar och behöver inte skämmas för det. Blir det svårt att hantera så kan du skriva dagbok eller gå i samtal.
Du klarar det. Jag lovar!
