Jag har själv följt LCHF, och gör det i mångt och mycket fortfarande. Fått fantastiska resultat, och har dessutom följt min insulinsekretion och mitt blodsocker under resans gång, därför har jag kunnat dra lite slutsatser och tankar om kosten. Det finns vissa saker som jag tror många missförstår, och därför tänkte jag samla dem i detta inlägget. Hoppas det kan hjälpa er till ett friskare, eller eventuellt lättare liv
Men vi tar oss raskt in i de missförstånd som jag tyvärr upplever många LCHF:are har, oklart varför och i vilken rangordning dessa bör läsas. Men kanske kan du lära dig något nytt?
Kolhydratshets – det är vad det blivit istället för fetthets som många hävdar att den ”vanliga” världen har. När vi börjar räkna halva gram i tomatsåsen, eller håller nere på grönsaker för att hålla nere på kolhydrater är vi farligt nära en hetsig situation. Rekommendationen är att äta ett visst antal kolhydrater per dag, det är inget fel på rekommendationen, men att äta riktig mat som inte är halv eller helfabrikat är troligen den största tjänsten du kan göra din kropp. Det betyder att pasta, bröd och såna matvaror helt utgår. Har du gjort det, har du gjort kroppen en stor tjänst redan där. Kolhydrater är inte farliga. För mycket kolhydrater och framförallt snabba eller socker däremot kan vara. Det här säger inte att du ska börja att addera mängder av kolhydrater i maten, det säger bara att du ska försöka vara nykter i din reglering. Har du tagit bort degen på pizzan så kanske inte tomatsåsen bör oroa dig jättemycket, som ett exempel.
Fettjakt – Vi lär oss att vi ska ersätta kolhydraterna med fett, och många hamnar därför i lägen där de ”jagar” fettet. Det finns ingen som helst mening med att göra det. Du ska äta dig mätt, det är ju liksom grundfilosofin med LCHF att man ska kunna känna sig mätt och därmed inte uppleva att man ”dietar” – fettet är vad som ska göra dig mätt. Vi har inget överdrivet behov av fett heller, även om vårt kolhydratsbehov per dag är 0 g (dock omöjligt om man ska äta grönsaker, och det ska man) så är fettbehovet knappt 10 g. Det kan vara bra att ha med sig.
Kalorifällan – Vi lär oss att en kalori inte är en kalori. Det stämmer, den simpla synen på kaloriräkning är föråldrad. Det handlar om så mycket mer än kalorier för att sammansätta en bra kost, men det betyder inte att kalorier för den sakens skull kan helt borträknas. De gills! Det är ett utmärkt sätt att sammantaget se hur mycket energi man stoppar i sig, och jämföra dagar mellan. Jag säger inte att man måste räkna kalorier alls, man kan skippa det och hoppas att hungerkänslan reglerar intaget. Det upplever jag förövrigt fungerar bättre när man äter LCHF, men kalorier kan vara ett verktyg som du behöver ta hjälp av om du inte går ner i vikt.
Fettyper är också intressant. Detta är ett farligt område att beträda i LCHF sammanhang, men häng med mig här. Vi har lärt oss att mättat fett kanske inte alls är så farligt som det har sagts att det är. Det är inte grogrund för att glömma bort de andra fetterna som också finns. Dynamik och variation är både viktigt för smaklökarna och våra kroppar. Glöm inte olivolja, glöm inte fisk, glöm inte avocado och annat gott.
Ändra beteendemönster – LCHF hjälper många som kickar på kolhydrater att ändra sitt beteendemönster till mat, och låt oss vara ärliga, många av oss har ett vrickat beteendemönster till mat, och vi vet om det. Men det är inte alls säkert att det räcker vi kanske behöver tänka på ett annat sätt för att lyckas. Börja bryta vissa trygghetsbanor till maten. Testa att vara utan mat ett par timmar extra ibland. Kanske längre, tänk inte att du behöver ha något till varje idol-program, försök att hitta ett annat sätt att se på mat. Det kan vara nödvändigt vad du än äter.
Ketos – Detta ämnet är särskilt intressant. Vi lär oss att vi mår bättre i ketos, och många mår riktigt bra. Ketos är när kroppen drivs främst av fetter. Med det sagt så ska vi komma ihåg att ketos är oerhört svårt att mäta. Inte ens blodketoner kommer att ge dig ett helt säkert svar. När jag låg på runt 2 mmol/l ketoner, en lagom ketos, och tränade, så gick ketonerna ner till 0 igen. Det beror på att träningen nyttjar ketonerna i blodbanan så de syns inte på provet, troligen. För ingen vet säkert, men vi vet att i urin och utandningsluft så mäter vi bara ketoner som inte har används och dessa är ju helt ointressanta. Vi är ju intresserade av ketonerna som faktiskt används, om vi nu ens är intresserade av det. Jag har under min viktnedgång inte sett någon särskild vits i att befinna mig i djup ketos, inte på viktminskning, inte på energinivåer, och inte på något annat heller. När man dessutom inte på ett seriöst sätt kan mäta ketonerna får man nog bara lita på att man faktiskt är i ketos när man äter lite kolhydrater, och inte slänga resurser i form av varken tid eller pengar på att mäta hurvida det stämmer eller inte.
Helhetsbilden – Här tvistar dom lärde, helt klart, men jag anser att om man till 95% kan hålla sig till sin diet så kan man också skippa den till 5%. För mig gjorde det att jag tyckte att det var lättare att faktiskt hålla igång den månad ut och månad in. Men 5% är inte en dag i veckan. Det är typ 8 timmar per vecka, och t.om det är mycket. Men att bryta sina vanor för en middag eller vad man nu vill, känns rimligt. Problemet här blir om man skapar en massa ångest, och då kommer vi tillbaka till punkten om att ändra sitt beteendemönster. För om du bryter dina vanor en gång och det gör att du bryter dem flera dagar till, då är det inte värt det. Men om du istället bara bryter dem och sen återgår, så varför inte.
Det är inte undantagen som är problemen någonsin, det är tiden mellan undantagen.
Men också om du upptäcker att jamen den här grejen, vad det nu än må vara, som visserligen är ett avstick men inte är ett stort, kanske kan representeras av 5% eller mindre av din diet, är något du vill äta, eller som passar dig att äta. Gör det då. Det blir så lätt att det blir av och på, och jag tycker det är tråkigt.
Strikthet – diskuteras ju också. ”Det är kolhydraterna som får dig att gå upp i vikt, så ät mindre”
Jag ska helt ärligt säga att min viktnedgång och mitt mående varit bättre på liberal än på strikt, och jag har testat båda ordentligt. Kom bara ihåg att handmodell eller kaloriräkning kan behöva backa upp dig, så du inte äter för mycket mat helt enkelt!
Träning – pratas det ALLDELES för lite om i LCHF kretsar. I USA äter man Ketodieter i ganska stor utsträckning (det gör man i andra länder också) och då pratar man väldigt mycket om styrketräning som en addon till lågkolhydratkost. Det är suveränt. Man pratar ju jättemycket om insulinresisten, och insulinets bekymmer. Men ändå inte så mycket om träning. Även om kosten kan påverka insulinnivåerna mest av allt, så kan träning göra det också. Dessutom fastenivåer av insulin och hur bra kroppen reagerar på insulin. Lär er att marklyfta och göra knäböj. Sen är ni i mål.
Avslutningsvis kan jag säga att jag inte håller LCHF helt och hållet längre. Jag har hittat en stor förkärlek för träning, och upplever att mina prestationer blir lite bättre när jag istället lägger till lite kolhydrater. Vissa LCHF:are som Björn Ferry, och Colting, menar ju att det är helt okej att göra det inför träningspass. Jag är lite mer på deras linje, men det betyder inte att jag säger att man inte kan träna på LCHF. Det har jag gjort i 1.5år. Jag har bara gått upp så mycket i träningsintensitet, att jag upplever att prestationerna blir bättre. Men grundreglerna finns kvar. Jag äter väldigt lite vanligt bröd, ingen pasta, och håller mig till mat som naturen producerat. Helst ingenting som är processat och som ändrats för mycket från sin naturliga form. Men jag dricker å andra sidan lightläsk eller zeroläsk, och jag äter sötningsmedel.
Hoppas informationen har varit till hjälp, och att det snarare uppmuntrar er till att fortsätta köra än något annat. Det har aldrig varit meningen att säga att ”LCHF är fel väg att gå” utan snarare att LCHF ibland missförstås, inte bara av meningsmotståndare.
Följ mig gärna på instagram