Så investerar du samtidigt i din diabetes, och för dig som inte har diabetes; Att slippa få det.
Jag har babblat MASSVIS om insulinresistens på den här sidan, och jag tänkte fortsätta med det. Det finns ingen som helst negativ sak med att minska sin insulinresistens, även om man är typ 1 kan det vara väldigt nyttigt för ens behandling. Men som typ 2 är det inte bara nyttigt utan fundamentalt. Men träning ska vi tänka på på flera sätt. ”En promenad om dagen räcker” säger någon, och visst är det väldigt bra start. Men vi kan träna för kortsiktiga resultat och långsiktiga resultat. Nu pratar jag dessutom BARA om metabol kontroll och hälsa.
Kortsiktigt Insulinresistensen droppar som en fluga om vi kör rätt högt tempo och får upp flåset ordentligt. Det finns ett krux i detta, och det är att det är individuellt vart gränserna går för oss alla. Att som en nydebuterad diabetiker köra järnet kan det också betyda att man höjer sitt socker – så vi måste hitta balansen. Vi ska förstås inte hamna på för stora värden (fråga din läkare, men jag skulle säga att det börjar bli dumt över 10-11-12 där) men samtidigt ska vi inte rädas för tillfälliga blodsockerökningar heller. Det händer samma sak hos friska individer faktiskt. Jag har skrivit om det här – droppar sockret inom en rimligt tid och du som känner din kropp mår okej – kör på tänker jag.
Det finns hälsovinster i både konditionsträning och styrketräning och du borde nyttja båda delarna. Muskelmassa gör att vi behöver mer glukos, kortfattat de snaskar i sig sockret som annars är boven i dramat. De gör inte ens det bara just när du tränar, utan även sen i passivt läge. Mycket talar för att det är bättre att vara vältränad och lite rund, än att vara otränad och smal. Trots att BMI är en viktig faktor för insulinresistensen. Utan att kunna backa upp det, så kan man ju gissa på att personer som inte tränar faktiskt har fettmassor på de ställen (runt levern och bukspottskörteln) trots att de vid okulärbesikting ser smala ut.
Men framförallt är det muskelmassan i vår kropp som egentligen berättar vilken basal förbränning vi har. Kan vi öka den, så betyder det att det annars höga sockret faktiskt kan nyttjas till något. Problemet just nu är att det inte behövs delvis, eller hur?
Både konditionsträning och styrketräning sänker långtidssockret.
Motionsträning påverkar inte långtidssockret direkt på samma sätt. Men är jätteviktigt i kombination med detta. Blodfetter, blodtryck blir påverkat, och det påverkar också musklernas förmåga att faktiskt nyttja insulin – så indirekt återigen är vi tillbaka till musklerna.
Dessutom hjälper motionsträning att hålla vikten – vilket förstås också är av vikt för oss (fniss)
Långsiktigt med mer muskelmassa och mer flås blir våra kroppar bättre och bättre på att ta hand om sockret i blodet, och dessutom hålla det inom rimliga gränser. Det finns mer utrymme för ”misstag” i kosten när vi blir starkare, och således mindre situationer där sockret går i taket och man nästan måste börja om. Satsa på 3 pass i veckan åtminstone, och lägg till lite motion / kondition till det. Tungt!
Det viktigaste med gymmet är att vi vågar ta i. Det är tyvärr många som inte riktigt vågar ta i på gymmet, och då blir inte träningen alls lika effektiv förstås. Det handlar om tunga eller riktigt tunga lyft för att få den här effekten. Mitt råd; Ta hjälp av någon för att komma igång med tekniken, men sätt igång sen. Gym är ångest för många, jag vet det. Så skaffa dig en utrustning i källaren annars. Men gör det, för det är värt det!
Källor: Vart som helst du kan läsa om träning, men här har du två sidor som berättar om just det här: