…Träna dig upp i humör och muskelmassa, stresstålighet och livsglädje, men inte ner i vikt.
Det är väl egentligen redan både bevisat och kartlagt, men den här artikeln påminner oss om det igen : https://www.svd.se/overlakaren-traning-ar-ineffektivt-for-viktnedgang
Det är många som tror att lathet är den stora boven bakom övervikt, det är problematiskt för det skapar skuld hos feta människor, men också en nidbild som läggs på människor med övervikt. Övervikt har med rörelse att göra, men inte alls till en så stor del som gemene man vill tro. Det är också intressant att läkaren i artikeln vidhåller att energi in minus energi ut är vad som gäller – samtidigt som han också erkänner att det finns en stor variation i mängden fettceller hos människor. Där finns ingen slutlig forskning och det är intressant tycker jag, för jag tror att det finns mycket mer att lära på det här planet.
Jag är motståndare till kaloriräkning, men inte aktiv, eller särskilt stark, jag menar bara att det finns fler sätt, och ibland lättare sätt, än att räkna kalorier.
För det första är kalorier en gissning på hur mycket du behöver, baserat på din ålder, din rörelse och din storlek. Det är visserligen okej att det är en gissning eftersom du sen kan utgå från det när du justerar ditt intag, men det är ändock en kvalificerad gissning. Sen tar man inte hänsyn till två faktorer, som i mitt liv i alla fall, och som jag vet att i många andras liv också, är viktiga. Nämligen blodsockernivåer och mättnad. Det är intressant för där finns det variationer, och är det så att man höjer sitt blodsocker mycket och snabbt så behövs mer insulin, och insulin ställer till det med fettförbränningen. Hunger på det, det är en så grundläggande känsla, att om vi känner hunger (eller sug) så kommer även den starkaste personen att tillslut ge efter, eller hamna i fel läge. Det är inte sällan människor som beskriver sitt sötsug eller sin hunger väldigt simpelt som säger att det bara är att hålla ut, eller dricka vatten så går det över. Ha i åtanke att människor med fetma generellt sätt känner sig mättare senare, och tillfreds senare också. Det finns studier på det om ni vill googla runt, kan förstås avfärdas som ett resultat av deras ätande, men kan också kanske bara vara ett sätt att förstå att det inte för varje individ är så enkelt som att ”ät xxxx kcal, och sluta sen” utan alltså VAD och HUR det äts också.
Varför lågkolhydratkost blir särskilt intressant då är helt enkelt för att det håller nere insulinproduktionen, och hjälper många att känna sig mer stabila, mindre sugna, och mindre hungriga, efter en måltid som varit sammansatt av färre kolhydrater jämfört med annars. Jag säger dock inte att det måste vara LCHF, jag är sjukt trött på definitionerna för det bildas två läger och sen är allting självklart från endera håll. Men att se över mängden kolhydrater som äts är utan tvekan av relevans för många av de människor som har diverse metabola sjukdomar. Jag låter det vara sagt så.
Gällande träning så är min resa ett fantastiskt exempel, även om det förstås återigen måste in en hel del andra faktorer så tappade jag nästan 30kg rakt upp och ner. När jag sen började jogga, så avstannade viktnedgången sakta, för att sen sluta helt. Det var så som jag ville ha det, för jag ville inte rasa för fort (av flera skäl, bland annat för att min personlighet skulle hänga med, men också huden) men det visar också att trots att jag ökat på min träning och inte förändrat kosten märkbart, så stannade viktnedgången.
Jag har fortfarande ett överskott, och jag går fortfarande ner i fettvikt men totalvikten är densamma. Det är inressant.
Men oavsett om kaloriräkning är din melodi eller om du fokuserar på kolhydrater, eller kanske båda, så är det i köket som vikten försvinner. Det är uppenbart för mig också.