Lagom höga förväntningar

Kan vara rimligt att ha inför majorkvalet som börjar imorgon 10.00 svensk tid.

Vi kommer förstås att rikta blickarna mot Alliance och givetvis också TFT. Två lag som fortsätter att kallas Svensklag, även om det säkerligen går att föra en diskussion om hurvida Alliance är ett sådant eller inte. Men det är dags för den första riktiga tävlingen för båda lagen skulle jag vilja säga. Alliance har spelat en del småturneringar, men oavsett om man vunnit dem eller inte, så är det ingenting att ta med sig till bordet i jämförelse med de stora tävlingarna. Den här majorn är en sån tävling.

TFT har garanterat slitit och tränat på bakom kulisserna, men deras första riktiga spel med nya lineupen (Chessie in, Pablo ut, Era pos5) var egentligen öppna kvalen. Man klarade sig i mål, men det såg stundtals både skakigt och otydligt ut. Så som man kan förvänta sig av öppna kval kanske, eller som man kan förvänta sig av ett nytt lag. Att byta en spelare kan hävdas att inte är en så stor förändring, men då samtidigt Era helt byter roll hävdar jag att förändringen är mer eller mindre total. Handskens flytt från 5 till 4 är lugn, han har det. Men resten.

Jag tror inte att TFT har jättebra chanser det här kvalet, tyvärr får jag säga. Problemet är att det finns riktigt fina lag med här, som slåss om platserna. Liquid, Secret och Ninjas in Pyjamas (ppd gänget) ser samtliga riktigt bra ut på pappret. Även om det finns vissa förändringar så är både Liquid och Secret förhandsfavoriter. Hurvida NIP ska kunna prestera vet jag inte, men kvar är sen också Alliance.

Alliance blir för mig det här kvalets wildcard. Jag vet inte alls vart dom står just nu, och vad de kan prestera. Men det känns som att de verkligen fått chansen att jobba ihop sig, och det känns verkligen som att det är ”upp till bevis”

Det är tre platser till majorn, och jag tänker mig att Secret tar en, Liquid tar den andra, sen får resterande lagen slåss om den tredje platsen. Inget lag bör räknas ut helt och hållet, men som tankarna går nu är det NIP som är lite högre rankade för mig, Sen Alliance, TFT och resterande lagen. Men vi får se.

Lägg dina bets på betspawn

The International 2018

Inlägget i samarbete med Betspawn
Nu är han äntligen här mr Truls. Det är tack vare Betspawn i vanlig ordning. De ser till att han får ersättning för att casta med mig, och vi har myst till det rätt bra i källaren redan.

39200090_519201145217957_238159278047756288_n 39200082_304401006977557_2445056497143513088_n

För er som undrar varför  jag är i källaren igen, så har det att göra med att vi ska bli familjehem och ett extra rum behövdes på övervåningen. Det är nu åtgärdat, och frun har gjort det väldigt behagligt här i källaren med ommålning och annat.

I vanlig ordning har jag och Truls kikat på potentiella bets inför detta TI, och jag vill tipsa om Team Serenity. Det är en högoddsare i många matcher, tänk på CDEC under Ti5, finns potential där. Truls tipsar om Fnatic, men säger att det finns en stor risk att betta på dem också.

Exempel på match där man kan chansa på Kineserna. Observera att oddsen ändras live.

Exempel på match där man kan chansa på Kineserna. Observera att oddsen ändras live.

Finns en massa trevliga saker att betta på, och varje dag är fullsmockat av matcher. Kika in och gör dina bet. Betspawn samarbetar jag med just för deras hjälp med The International och andra events och för att de är ett ansvarstagande bettingföretag. Helt klart värt att lägga era bets med dom.

Vi sänder hela tiden från Onsdag klockan 20.30 – vi ses!

Här kan ni betta.

Typ2 Diabetes – En sammanfattning

Det var längesen jag skrev något här på bloggen. Har haft ryggskott bland annat, men tänkte sammanfatta det vetenskapen vet om typ2 diabetes en gång till. Det finns värde i att prata om det och kanske kan någon bli hjälpt på vägen.

Typ2 diabetes är inte en homogen grupp av människor som ser likadan ut. Vi bör ta reda på hur vår sjukdom ser ut, så att vi kan hjälpa oss själva till en rättvis behandling. Ni kommer att få höra att läkarna är de som vet, och ni kommer att få höra att läkarna inte kan någonting. För ungefär så har det sett ut för många patienter i detta land, några lovordar sina läkare, och några andra läkare har mest följt ett visst system för behandling av typ2 diabetiker, och inte riktigt varit säkra på vad de gjort. (I alla fall enligt folks berättelser)

Det första vi behöver veta är om vi har en fungerande insulinproduktion. Den enda garanterade skillnaden på typ1 och typ2 diabetes är att typ1 diabetiker har en autoimmun sjukdom, det betyder att deras kroppar själva förstört deras insulinproduktion. Det är egentligen den enda skillnaden vi vet. Sen kan typ2or också ha dålig produktion av insulin, men det förekommer snarare en bit in i sjukdomsbilden, och det primära man behandlar en typ2 diabetiker för är insulinresistens. Insulinresistens fungerar ungefär som ett opiatberoende eller ett alkoholberoende, man behöver tillföra mer av drogen (insulinet) för att få effekt. Diabetes inträffar när man inte kan tillföra mer, det vill säga när bukspottskörteln inte kan producera högre grader av insulin för att mota resistensen. I regel sker detta när den redan producerat dubbelt, tredubbelt, ibland t.om fyrdubbelt så mycket insulin som en vanlig människa. Det betyder förstås inte att det är något fel på bukspottskörteln, tvärtom, den överpresterar.  Det här är en viktig kunskap att ha, och man kan med ett enkelt test på vårdcentralen bekräfta om detta stämmer. Testet heter c-peptid, och det visar hur mycket insulin som kroppen producerar i fastande läge. Är detta värdet förhöjt så kan vi i alla fall tillfälligt utröna att bukspottskörteln fungerar som den ska.

Bildresultat för pancreas free picture
Blodsocker är det som avgör hurvida vi har diagnosen eller inte. Men blodsockret är egentligen bara symptomet på det andra felet i kroppen – resistensen. Därför borde vi följa upp vår c-peptid också över tid eftersom den kan förändras. Insulinresistens är nämligen fullt reversibelt. Men det är dålig statistik när det gäller bukspottskörtelns funktion – den verkar avta hos typ2 diabetiker, och det är bara en fråga om tid innan det sker. Frågan är dock vad som händer om man faktiskt också tar hänsyn till överjobbet som bukspottskörteln gör, och är rädd om den, då kanske man kan klara sig utan injektioner hur länge som helst. Vem vet.

Bukspottskörteln har överproducerat insulin långt innan du blir sjuk. Så länge som blodsockernivåerna är bra så tar inte vården någon hänsyn till det. I USA verkar det som att ”insulinresistens” är ett mer diskuterat ämne, men i Sverige handlar det bara om blodsockret. Det är lite synd, eftersom det som sagt innan bara är symptomet på sjukdomen.

BULLEN

Resistens – fullt reversibelt 
Japp, du läste rätt. Resistensen är fullt reversibel. Man kan helt enkelt få bort den, och det är inte särskilt kontroversiellt, men det kräver att man gör en del justeringar. Dels behöver man få ner insulinproduktionen på något sätt – jämför med opiaterna igen. Ska du få en låg dos av drogen att ge effekt igen, måste du sluta inta de stora doserna under en lång tid. Eller hur. Annars fungerar det inte. På samma sätt behöver man göra med insulinet – här finns det lite olika varianter, men samtliga innehåller restriktion av något. Du kan kraftigt minska på kolhydraterna för att minska resistensen tillfälligt – eller kraftigt minska på totala energiintaget. Båda har ungefär samma effekt. Fasta kan också hjälpa denna process – men om man har ett högt blodsocker, och är ovan ska man nog inte börja i den ändan.

Motion gör muskler och celler i kroppen mer känsliga för insulin – och det fungerar lika bra varje gång.

Sömn bör prioriteras väldigt mycket särskilt i början på sjukdomen – det har visat sig att bristande sömn kraftigt ökar resistensen till insulin.

På lång sikt
Tipsen innan handlar mer om kort sikt. Det är sånt som hjälper samma dag, men på lång sikt behöver du göra större förändringar med kroppen. Bukfetma är ett stort problem bland typ2 diabetiker, och det finns starka kopplingar mellan bukfetma och insulinresistens. Fettet särskilt kring organen (på magen) behöver minskas, och varje kilo räknas. Ju närmare normalvikt du kommer, ju bättre är det. Men stirra dig inte blind på BMI, man kan faktiskt ha en väldigt normal BMI och fortfarande har stora mängder farligt fett på buken.

Kroppssammansättningen är också meningsfull – det vill säga att man har tillräckligt med muskelmassa på kroppen i relation till fettet. Muskler är som att bära runt på biverkningslös diabetesmedicin dagarna i ända, muskler behöver socker, och de hjälper väldigt väl till att sänka blodsockernivåerna i blodet. Dessutom kräver mer muskler mer energi, och det gör också att din basförbränning ökar.

Muskelmassa finns ju över hela kroppen, men särskilt meningsfullt verkar det vara att träna säte, ben, rygg – de stora muskelgrupperna. Det är inte nödvändigt så att man måste gå till ett gym det kan finnas andra sätt att träna detta på – men varför inte skapa dig en ny god vana. Bilderna till vänster är visserligen också trevligt för ögat för min egen del, men den stora skillnaden är att jag KAN fika utan att få högt blodsocker på den första bilden. Det är livskvalite för mig.
029A3120 23514965_10154762989331008_217250586_oKostanpassning – många lever i en värld där anpassning av kost är en inskränkning på livskvalite, och jag förstår den tanken helt och fullt. Men troligen är biverkningarna av diabetesmedicin, eller följdsjukdomar en större inskränkning på livskvalite. Så försök ändå att hitta din approach. Att reducera kalorier kan vara tillräckligt för vissa, att ta bort det vita giftet, dvs socker och mjöl, är en annan metodik som verkar fungera. Andra behöver vara mer aggressiva med sin kostapproach och ta bort de flesta kolhydraterna. Särskilt till en början kan det behövas, ät och mät!

När det gäller blodsockervärden så ska man inte stånga sig blodig, men man ska inte heller sticka under stolen med de sanningar som finns. Att gå upp över 8 under längre stunder är t.ex inte bra – det ökar risken för följdsjukdomar markant, och hba1c eller långtidssocker bör inte vara över 48mmol/l – sen kommer ålder, sätt att behandla diabetesen, personlighet på patient och annat påverka dessa rekommenderade värden. Men vetenskapen säger dessa siffror.

Statistiken säger att du kanske går ner lite i vikt, men kommer gå upp det igen. Du kommer att tvingas ta insulin inom 10, kanske 20 år. Men det är för att typ2 patienter ses på som en homogen grupp, och många har blivit missinformerade och felbehandlade också. Jag säger inte att du inte ska lita på din läkare eller vetenskapen, absolut inte. Men du ska vara frågvis, och ställa krav på vården du får. Du ska inte heller acceptera att du bara är en siffra i statistiken. Det finns massvis med saker du kan göra för att påverka din sjukdom – gör dom. Det är värt det i slutändan.

Alternativa metoder, eller saker jag inte riktigt testat, finns ju också att tillgå förstås. T.ex resistent stärkelse, som finns bland annat i bönor. Denna typen av stärkelse tas inte upp i blodet på samma sätt som annan stärkelse – och verkar dessutom fungera som en blodsockerkontrollerande medicin, 10-15h efter att man ätit den. Vissa hjälps väldigt mycket av resistent stärkelse, kanske kan vara värt att prova?

Andra har hittat svaret i fasta, det har ju både religioner och vetenskapen nu kommit överens om att är väldigt hälsosamt. Det visar sig att när man under minst 16h nekar kroppen mat så händer spännande saker, bland annat tycks fettet nära organen, det farliga fettet dvs, förbrännas snabbare efter fasta än efter vanlig diet eller bantning.
Fasta påverkar också hungerhormoner, och ger förstås bukspottskörteln välbehövlig ledighet. Observera att fasta kan vara farligt om man tar insulin eller insulinboostande läkemedel.

Risken för följdsjukdomar är kopplat till tre saker framförallt hos diabetiker.
Det första är Hba1c, det andra är blodtryck och det tredje är blodfetter. I den ordningen.
Du vill ha så nära normala värden på alla tre för att ge dig själv de bästa förutsättningarna.

LCHF kan ge ketoacidos hos typ2-diabetiker

Eller i alla fall i extremfall.

Jag läser den här artikeln och det intresserar mig givetvis. Två patienter har drabbats av ketoacidos med typ2 diabetes, trots att de haft insulinproduktion kvar. Slutsatsen som läkartidningen, eller de tre skribenterna drar, är att LCHF är åtminstone en del av problemet. Det är värt att notera att två av de tre skribenterna har mottagit ersättning från ett företag som jobbar med empagliflozin – det vill säga den medicin som en av patienterna använde. Den andra patienten var behandlad med antibiotika och hade andra problem.

Det som nämns ovan är inte för att förringa riskerna med LCHF. Sanningen är ju att vi inte vet helt och hållet vilka riskerna är. Men även dessa tre artikelskrivare vidhåller att ketos är vanligt bland LCHF ätare, och att ketoacidos är sällsynt om inte insulinbrist föreligger.

Jag tycker slutsatsen att LCHF var problemet är konstig, särskilt eftersom det i artikeln också står, jag citerar ”Denna läkemedelsklass har i vissa fall visats vara förknippad med normoglykemisk diabetisk ketoacidos hos patienter med såväl typ 1-diabetes som typ 2-dia­betes vid olika stressituationer [20-22]” just om SGLT-2 hämmarna.  (SGLT-2 hämmarna kallas Glyxambi, Jardiance, Synjardy på apoteket. Det finns även en sort som heter Ivokana)
Hur slutsatsen då är att LCHF är problemet i detta fall, och inte i ett annat är oklart. Men i huvudbudskapet står det ”Vi presenterar två fall av typ 2-diabetes av kort duration där vi bedömer att LCHF-kost utlöst och SGLT2-hämmare och metformin kan ha bidragit till intensivvårdskrävande ketoacidos.”

Just ovanför den textraden skriver man dock ”En ny klass av antidiabetiska läkemedel, SGLT2-hämmare (natriumglukossamtransportör 2), förefaller i vissa fall framkalla eller förvärra ketoacidos, troligen genom att öka glukagonfrisättningen.

Bara genom att läsa texten blir jag inte klok på slutsatsen, men jag har kontaktat personen som skrivit artikeln för att få mer svar på frågorna. I alla fall tycker dem inte att man ska äta varken metformin eller SGLT-2-hämmare i samband med LCHF, i alla fall inte om den är strikt och man äter väldigt lite kolhydrater, något annat kan man inte dra som slutsats med tanke på detta:

”Dock tillråds försiktighet hos patienter med långvarig (potentiellt insulinopen) typ 2-diabetes och/eller samtidig LCHF-kost samt vid kraftigt katabola situationer. SGLT2-hämmare, liksom metformin, bör undvikas vid alla tillstånd med ökad ketosbenägenhet, även vid fasta (t ex vid ramadan), allvarliga infektioner samt intorkning.”

Det är svårt att dra en nykter slutsats av detta, det behövs förstås mer forskning på det. LCHF förespråkare menar att läkarna som skrivit detta är pantade, i vanlig ordning, och det blir inte särskilt givande att följa de tankegångarna. Samtidigt undrar jag nyktert hur man valde ut LCHF som hönan (eller ägget) i det här fallet då.
Det kan vara en indikation på att LCHF bör ätas med lite mer kolhydrater för att undvika ketos, eller i alla fall hålla nere den. Eller helt enkelt att LCHF inte ska ätas tillsammans med mediciner, precis som artikelskaparna också säger.
Självklart är också ett alternativ att LCHF är en dålig kosthållning för typ2-diabetiker, och det är ju egentligen det som socialstyrelsen menar. Den är för extrem. Men räcker 2 såna här fall (där medicinen är i alla fall medskyldig) för att den slutsatsen ska dras, när många faktiskt blir symptomfria och går ner i vikt, och lever ett medicinfritt liv på grund av kosthållningen?

I alla fall kan vi vara överens om att vara försiktig med blandning av LCHF och dessa mediciner. Det verkar uppenbart. Vi får se vad jag får för svar från artikelskaparen.

Det som är viktigt att komma ihåg här är att ketoacidosen, som i vanliga fall innebär högt blodsocker, sker med helt normalt blodsocker. Det gör att man själv kanske aldrig misstänker den, men också samma sak med vården. Normalglykemisk ketoacidos är inte något nytt, men det är fortfarande långt mycket mer ovanligt än ketoacidos med samtidigt högt blodsocker.

Jag har ätit väldigt strikt LCHF särskilt i början av min sjukdomsperiod, för att få in mer kolhydrater i kosten efteråt. Det är inte av rädsla för acidos som jag gjort det, då jag dessutom är omedicinerad, men jag tycker att jag mår bättre av det. Jag har inget intresse av att LCHF ska framstå som bättre eller sämre. Jag vill gärna fortsätta följa diskussionen hurvida kolhydrater ska förtäras i stor mängd, lite mindre mängd, eller liten mängd för oss typ2 diabetiker för en optimal sjukdomsbild.

verandakim2