Olika metodik för att vända sin diagnos

Det finns lite olika strategier för att vända sin diabetes typ 2 diagnos. Hurvida vi får kalla det för reversering eller tillfriskning ännu är dock omtvistat. Eller egentligen inte. Diabetes ses som en kronisk sjukdom, ändå är det väldigt många som får sina symptom att backa.

Det har på senare tid talats en hel del om Mosley, och hans strategi för typ2-patienter. Det är superpositiv, och därför så vill jag bara passa på att nämna det här med att metodiken inte spelar så himla stor roll – det är resultatet vi är ute efter, eller hur?

Det har ingen betydelse vilken metod du använder för min del, men det kanske har det för din egna del. Det är därför jag vill göra det supertydligt att troligtvis är ingen av metoderna bättre än den andra, mer än om man utför dem helt 100% perfekt. Vilket troligtvis ingen av oss kommer att kunna göra ändå, så det viktigaste är att vi hittar vår approach och kör på den. Några av oss vill ha snabba resultat för att bibehålla motivationen, då kan man köra på en mer aggressiv approach, några vill förbättras men har inget behov av att droppa snabbt i vikt, och då fungerar en annan approach.

Det centrala är viktminskning för många av oss. Viktminskning är egentligen väldigt simpel mattematik. Mängden energi du stoppar i dig måste vara mindre än mängden energi som du gör slut på. Det här är dock riskabelt att säga, eftersom personer då kommer säga ”Du behöver röra på dig mer bara, sluta larva dig med maten” och nej. Det är int alls så enkelt. Träning och motion är suveränt för hälsa, men det är inte särskilt imponerande för viktminskning. Det är viktigt att vara medveten om det, för annars låter det som att ”den som inte tappat vikt har varit lat” och det är fel fel fel. Träning och motion kan nyttjas som en bonus till en eventuell diet, men ingenting annat. Kom ihåg det, och tänk inte att du ”inte har tid” att gå ner i vikt för du inte hinner träna. Träningen är inte central, men hitta gärna tid för den ändå 🙂

IMG_20180310_094130

Viktminskning? Men jag är inte ens tjock! Det kan vara så att din sjukdomsbild inte kommer att förbättras av viktreducering, det vill jag säga först. Det är fortsatt en stor andel människor som har problem kopplat till vikt och fettlever, men du kan vara ett undantag. Men när det gäller fetma och övervikt, så räcker det att du är fet på fel ställen. Det är svårt att hitta siffror på det, men några siffror jag har hittat säger 10-20% av de som har fettlever är också normalviktiga. Det betyder att du likaväl kan vara en av dessa.

Att begränsa intaget av energi leder till fettminskning och det leder också till fettminskning på levern. Vart fettet förbränns först är ingenting vi kan bestämma dock, men någonstans läste jag att 10% av ens kroppsvikt i alla fall måste bort innan man ser några förändringar. Det är möjligt att den siffran stämmer på mig också. Men som sagt, strategierna är lite olika.

Mosley är en agressiv approach som kommer ge dig snabba resultat, det som kan ifrågasättas med den metoden är hur det blir när man ska återgå till vanlig mat. Det kräver också ordentlig karaktär att ligga på ett sånt extremt underskott som man gör. Det är dock inte farligt, och resultaten kommer fort som sagt.
LCHF innebär att man inte tar så mycket hänsyn till kalorierna, utan istället till kolhydraterna. Det kan göra det enklare att dieta då, eftersom du kan äta dig mätt i en större utsträckning och få ett balanserat socker av det. MEN du måste ligga på underskott för att angripa dina fettceller och gå ner i vikt här också. Dessutom vet vi inte hur kroppen accepterar att äta väldigt fettinnehållande mat.
Vanlig kaloribantning fungerar också. Är du på underkott så är du på underskott. Passar dig som inte vill äta fett, men inte vill gå så hårt på det hela som Mosley.
Fasta är också ett kapitel för sig. Fastan är väldigt bra för fettlever enligt studier, men fasta är jobbigt, och kanske inte alls passar alla. Å andra sidan kanske man kan leva lite mer fritt andra dagar, fasta är egentligen ännu mer aggresivt än Mosley, men också mycket jobbigare. Man kan fasta varje dag, eller några dagar ibland. Det är valfritt. Fastan fungerar viktminskande också eftersom man aldrig kan kompensera för 16+ timmars fastande med mat, om man inte äter extremt överdrivna mängder förstås.
Träning – men vänta nu. Du sa ju just att träning inte är särskilt effektivt. Det sa jag, och det stämmer för viktminskning. Men träning har andra effekter som är eftersträvansvärda. T.ex att man får mer muskelmassa, och ökar behovet i musklerna för glukos. Det ger ingen permanent reversering (eftersom musklerna måste vara kvar för att det ska fungera) men kan vara skönt på vägen. Dessutom kan man väl ha som mål att behålla en del av de extramusklerna som man lagt på sig, det tycker jag!

Med det sagt tycker jag att blodsockerkontroll är det viktigaste för att lyckas gå ner i vikt, och det kan man få med alla metoderna egentligen. Min strategi kan du läsa om här

Ju fler sätt vi hittar att komma i reversering av sjukdomen ju bättre är det. Därför tycker jag utmaningen ska vara att försöka på ett så objektivt sätt som möjligt beskriva metoderna som vi vet att har fungerat för olika personer. Det är dumt att såga vissa idéer för de kanske passar superbra för andra människor. Det som fungerar för mig kanske inte fungerar lika bra för dig, och det beror på att även om vi ”bara ska äta mindre energi” så är vägen dit otroligt snårig och man måste hitta ett sätt som fungerar. Sen ska vi komma ihåg att för en patient kanske viktreducering tar bort 100% av symptomen, medan för en annan patient kanske deras sjukdomsbild inte ens förändras. Gör det inte till en tävling, snarare att vi peppar varandra att försöka hitta en väg till ett bra liv med sjukdomen.

Kan vi lägga våra liv i vårdens händer?

Jag vill vara ett föredömme, säga åt folk att följa vårdens instruktioner. För det handlar om patientsäkerhet och långsiktighet. Det handlar om människors liv. Ens egna liv ska man inte lägga i händerna på någon snubbe på nätet som fått bra resultat med sin diabetesbehandling. Det är solklart.

Syftet med det här inlägget är inte att gå emot vården du erbjudits men att skaffa dig ytterligare kunskap, och fördjupa den.

Men människors berättelse ger mig inte mer förtroende för vården tyvärr och det oroar mig. Jag pratar särskilt om typ2 diabetiker, som vi vet fortsatt ses som en homogen grupp, trots att vi har otroliga variationer i sjukdomsbilden. Många vårdgivare tänker också att sjukdomen är ”som ett, fast mindre farlig” trots att modern forskning visar att typ2or har extrema problem med följdsjukdomar och annat.

Nej, det gäller inte all vårdpersonal. Men det gäller viss vårdpersonal. En patient följer slaviskt sin dietists råd, och läkares ordinerade mediciner men hamnar på blodsockervärden långt över 15. Personen kanske inte alls följer råden kan ju vara en smaskig tanke, eller så gör dem faktiskt det. Eller personen som löst hela sin behandling själv med lågkolhydratkost, och som egentligen inte ens vet hens sjukdomsbild. Ingen har presenterat insulinproduktion för personen sen debut. Samtidigt vet jag inte hur många diabetespatienter som berättar att de inte klarar av att äta bröd, oavsett om det är fullkorn eller mörkt eller bara två skivor. Alltså, inte en eller två patienter, de allra flesta. Men fullkornsbröd är med bland rekommendationerna för diabetiker trots det.
Absolut finns det dem som också klarar av att äta bröd. Så jag ska inte såga allt bröd för alla, men min känsla är att det är många fler som inte klarar det än som faktiskt klarar det.

När jag säger klarar det så menar jag med rimliga värden förstås. Rimliga värden är förövrigt en annan del av sjukdomen som vi inte heller har någon riktig samsyn i. Visst kan vi påstå att individuella vårdplaner har upprättats för alla patienter, och det är därför som variationerna är så stora. Det är en rimlig tanke. Men jag kommer tillbaka till att en rekommenderas det här brödet som så få klarar, eller flingor. Eller något annat, som ger en höga värden, patienten når inte sina mål, och målbilden flyttas då naturligtvis. Varför stressa ihjäl någon som inte når upp?

Vi kikar på hur medicineringen ser ut, och där ser vi att metformin kastas på de allra flesta av oss. En bra medicin för all del, men många får biverkningar. Vad är nästa alternativ. En medicin som höjer produktionen av insulin istället kanske. Jag är ingen apotekare, och jag kan inte påstå att jag vet mycket mer än det som står. Men det känns inte som att det riktigt stämmer. Det känns som att det saknas samsyn på många ställen i landet. Dessutom behöver en inte vara apotekare för att se att t.ex enbart metformin, eller i kombination med andra mediciner är tillräckligt. Det kommer inte att räcka för jättemånga av oss. Alltså behövs det något mer.

Vissa landsting delar inte ut blodsockermätare för att, ja om man inte insulinbehandlas så finns det ju ingen akutfara direkt med ett blodsocker. Det är sant. Ett tillfälligt högt värde är ingen tokfara, men känns det inte lite simpelt? Vi har alltså bland typ2orna några av de patienter som kostar samhället mest pengar varje år i följdsjukdomar och diabeteskopplad vård, men vi sparar in på den summan det kostar för att den här patienten ska skaffa sig en egen uppfattning om hur kost och blodsocker hänger ihop?

Det som skulle kunna få mig att plocka av foliehatten här, vore om blodsockernivåer bara var en liten del av sjukdomen. Ni vet, en parentes kanske, eller bara en indikation. Men blodsockret är sjukt viktigt

Frågar man typ1:or, som i regel varit med ett tag, och hunnit testa olika saker, om hur de fick bäst kontroll på sin sjukdom så svarar många cgm (dvs sensormätningar) och det förstår jag att hjälper. (Jämför det med att du inte ens får ta enskilda prov) men sen svarar många kolhydratsräkning, minskning på kolhydrater, kost, och motion. Detta är alltså typ 1 patienter, som i en annan utsträckning kan anpassa sin medicindos mot sitt intag. Något som typ2or inte alls kan i samma utsträckning. Framförallt för att vi i regel är mycket mer resistenta mot insulinet.

Jag tror absolut inte vi ska vända vården ryggen, verkligen inte. Det låter som galenskap, och vi ska inte heller låta grupper eller organisationer som inte är seriösa rekommendera oss hur vi ska göra. Men vi ska ställa högre krav på vården. Vi ska skaffa oss en seriös bild av vår sjukdom, så att vi motiverat kan ge oss själva bra förutsättningar.

Så, lägg inte allt i vårdens händer. I alla fall inte just nu. Kanske blir bättre när nyare forskning (som redan gjorts) påvisar dynamiken i sjukdomsbilden.

Fråga om din insulinproduktion, fråga hur stor del av din sjukdom som är relaterat till att du inte har tillräckligt med insulin eller att din kropp inte svarar på insulinet.
Fråga om viktreducering kan hjälpa dig. Är du normalviktig fråga om samma sak ändå, kan det vara så att du fått tidiga symptom på fettlever?
Hur mycket påverkar ålder din sjukdom, vi får ju sämre värden med tiden, även friska så att säga.
Dina målvärden, är dem gjorda för enkelt, eller är dom kanske för hårt satta?
Fråga om dina blodfetter och ditt blodtryck. Ställ frågor som ”Okej, jag har xx i långtidssocker, hur mycket bättre kan jag anta att det blir av den här medicinen”

Gällande kost, se över råden. Äter du aldrig en fullkornsprodukt, och har hyfsade värden kanske den diabetesanpassade kosten räcker gott för dig. Annars tycker jag du kan testa och se vad som händer om du plockar bort kolhydratstäta livsmedel (ris, pasta, potatis, bröd, flingor osv) och ersätter det med grönsaker istället. Halvera riset, och lägg till lika mycket sallad. Se vad som händer. Blir det bättre? Bra! Inte tillräckligt, ersätt mer då!

Lägg till motion och träning

Vi är värda att må bra, och vi borde inte lägga det i händerna på någon som (i alla fall inte allid) ser oss som individer.

Never give up!

Liten uppdatering

Hej!

Jag är totalt fördärvad. Längesen jag känt mig såhär sjuk som jag gör nu. Jag är dock man så kanske inte jätteförvånande.
Egendiagnos: Bihåleinflammation. Har legat på ungefär samma ställe i tre dagar nu. Tittar på latinska serier och har fått i mig lite glass. Jösses…
Vill ni hålla mig på gott humör skicka gärna Snaps (drayich) med lite hälsningar. Det behövs, jag är djupt nere i en tyckasyndommigsjälv episod.

Dota2
Alliance och TFT kommer att spela lite tuneringar i det närmaste här. Bland annat  GESG Thailand. Det är fyra lag från Europa med i det kvalet. OG Alliance TFT och KNG. OG börjar med att kriga mot Alliance. Detta är om en vecka så måste ju vara på fötter då.

Det är även öppet kval till helgen för både TFT och Alliance, och jag tänker att vi kan spela/casta och ha det som grej om jag bara är någorlunda frisk.

Podden spelas in på Torsdagar, och jag vet inte om jag kommer fixa det denna veckan. Då kanske det istället blir via skype eller liknande. Hoppas på det bästa! Tack alla som stöttar via patreon förresten, häng gärna på och gör det du också. Vi är på avsnitt 60 så det känns jävligt ballt, är inte så långt till 10+ nu!

Träning är nog väldigt bra för mig att jag får vila från nu. När man tränar mycket så blir det nästan en klåda i kroppen att inte träna, så nu får jag acceptera det, och vila lite ömmande underarmar och konditionen. Det är frustrerande, men jag tänkte passa på att byta schema efter detta. Gå över på 5×5 upplägg med grundövningar, variera överkropp och underkropp. Sen tänkte jag tagga till lite extra, utnyttja att motivationen kommer tillbaka efter ett uppehåll.

Streaming är det som gör mig allra mest frustrerad just nu dock. Efter ett jättelyft i streamen så blir jag helt afk, och det har jag egentligen inte tid med alls. Men nu får jag bara ta ett par tusen djupa andetag och acceptera att sånt är läget. Ska också planera lite tydligare hur träning/spel vardagen ska se ut, så att ni vet bättre när ni kan dyka upp för att se det ni vill se.

Subträffen blev jättetrevlig. Mycket fint folk som dök upp, lite quiz och härlig stämning. Kappabarfolket var schyssta, och jag är nöjd med kvällen. Det kanske inte var den bästa subträffen hittills men absolut inte den sämsta heller. Vi ska redan nu börja fundera på vart vi ska vara näst gång. Förslag? Nej Albon. Nått annat? 😀

Så när kommer du tillbaka då? Jag blev sjuk i söndags, somnade 18.00 på soffan, och mår egentligen inte bättre, men är lite piggare. Så jag kan nog inte lova något alls som det ser ut nu. Kommer tillbaka med mer energi och mer frysyr så snart som det går.

Efter två år, 40kg mindre vikt, och träning samt en helt annan mental stabilitet. Klart att det påverkar sjukdomen.

Efter två år, 40kg mindre vikt, och träning samt en helt annan mental stabilitet. Klart att det påverkar sjukdomen.

 

Alla kan inte bli friska

Kanske inte ens någon. Men många kan bli mycket bättre.

23514965_10154762989331008_217250586_oMitt utgångsläge; 33år. 140kg. Högt BS. Högt BT. Stillasittande. Dålig mental form.

Vid flera tillfällen beskriver människor sin stress, när de ser andra människors blodsockervärden, och tänker att dit kommer jag aldrig. Det är viktigt att jämföra sina blodsockervärden, men inte med andra utan med sig själv. Det är absolut ingen tävling, och det är kanske extra viktigt för en sån som mig att belysa. För det första måste vi komma ihåg att sjukdomen diabetes ser extremt olika ut. Ny forskning föreslår att en ska dela upp sjukdomen i fem segment, och även om vi gör det blir det svårt att jämföra värden med många andra än sig själv.

Sen måste vi också komma ihåg att metodik ser otroligt olika ut, och det kommer det fortsätta att göra. Typ2 diabetiker är inte en homogen grupp, och massvis med faktorer spelar in för att beskriva vår sjukdom. Några av oss kanske kan reversera sjukdomen tillbaka till  nästan 0 med viktreduktion, träning och genom att ändra vanor som skapar stress, och dålig sömn, så att vi faktiskt blir återställda. Men merparten av oss kommer troligen inte att kunna göra det. Jag tror att det är viktigt att komma ihåg.

typ2diabetes
Sjukdomen innebär att vi har för högt blodsocker, men hur vi nådde till den punkten berättar den inte så mycket mer om. Där behöver vi skaffa oss en bra bild över vår sjukdom. Bilden ovanför är ett exempel på faktorer som skulle kunna påverka vår diabetes, vissa av dessa faktorer kan vi kanske påverka, och vissa andra kan vi inte påverka. Det måste vi komma ihåg. Jag har ju reverserat min sjukdom påtagligt, men jag hade 40 i BMI, rörde mig inte överhuvudtaget på dagarna, stressade sönder med mitt nya företag, och både kost och stress var två faktorer som inte alls fungerade för mig. När jag lyckades ändra stressen och gå ner i vikt så tog jag således bort 95% av mina faktorer för sjukdomen. Därför blev jag också mycket bättre. Dessutom fick jag diagnosen som väldigt ung.  Ska också tilläggas att jag är bättre idag, hur lång tid det varar vet jag ju inte.

En annan sak vi måste ha i åtanke är ju hur sjukdomen ser ut, och bygga upp våra målvärden runt det. Flera gånger har jag sett personer med en annan typ av diabetes säga att ”det blir ju löjligt att lyssna på någon som pratar om 7 eller 8 i blodsocker, när jag själv siktar på under 13” t.ex – och då glömmer vi ju bort hur sjukdomen ser ut.

Hur högt Hba1c hade vi vid diagnos, vilka fastesockervärden ligger vi runt, vad har vi för följdsjukdomar och andra saker som påverkar vår sjukdom? En patient som har 80 i HBa1C kanske har som målsättning att komma under 70 till nästa gång – med rätt mediciner och rätt kostapproach, och det är deras mål. Jag har blivit åtsagd av min läkare på grund av min ålder att sikta på att ha ett normalt Hba1c – men även min läkare säger att jag inte ska jobba ihjäl mig. Förhoppningsvis är det där vi allesammans kan hamna – att ha en individuell plan. Inte jämföra oss med andra varken på ett positivt eller negativt vis, utan jämföra med oss själva.

Den forskningen som nyligen kom ut och bland annat syftade till att beskriva hur mycket mer dynamisk sjukdomen är visar ju detta oerhört tydligt.

insulinresistenssssssss
Titta på variationerna på Långtidssocker, produktion och resistens här. De är enormt stora. Därför kan vi inte ha samma målsättning heller.
Dessutom kan det vara så enligt forskningen att vissa grupper av diabetiker har större risk för vissa typer av följdsjukdomar, och då kan det t.ex komma bli aktuellt att man har striktare målsättningar på grund av detta också. Det behöver inte bara vara målsättningar kopplat till socker, jag gissar att även blodtryck och blodfetter kan komma att bli mer anpassade efter ett eventuellt cluster också.

Insulinresistens är (som jag tjatat om) det vi kan påverka allra mest i vår sjukdomsbild, och samtliga diabetiker anses ha någon form av insulinresistens, jag ställde faktiskt den frågan rak ut till de som gjort den här nya forskningen och det var svaret jag fick. Men det betyder inte att du kan reversera din diabetes genom att reversera din insulinresistens. För din sjukdom kanske inte alls framförallt består av det problemet. Har du en kraftigt reducerad produktion av insulin i din kropp så spelar det ingen roll om du botar din resistens eller inte, eftersom det inte finns tillräckligt med insulin att tillgå i din kropp.

Det finns bevis på att typ2 diabetiker fortsatt behandlas som en homogen grupp av sjukvården. Det visar den här forskningen också. T.ex att man skriver ut vissa läkemedel per automatik, som inte nödvändigtvis är ett läkemedel som behöver vara särskilt optimerat för din sjukdom. Därför tycker jag verkligen att en ska ställa krav på vården att tydliggöra hur ens sjukdomsbild ser ut. Är din insulinproduktion tillräcklig eller inte? Har du mycket insulinresistens eller inte? Det är två frågor som är oerhört viktiga att få svar på, för baseras din sjukdom väldigt mycket på insulinresistens så kan du med nya vanor få rätt bra kontroll på den. Observera nu att detta är ett generellt uttryck, och gäller inte för alla. Men samtidigt om du har en kraftigt begränsad insulinproduktion, så ska du inte arbeta ihjäl dig för att kost och motionsanpassa något som inte går att få resultat av. Det viktigaste är ju att vi får hyfsade sockernivåer, och att vi mår bra, eller hur?

Avslutningsvis vill jag bara säga det igen. Jämför dina värden, det är ett jättebra sätt att följa upp din sjukdom. Men jämför med dig själv. Skaffa dig en bild av HUR din sjukdom ser ut, så du vet vilket ben den står på framförallt. Där har du ju din diabetessköterska, din läkare, och ditt eventuella team till hjälp. De kan hjälpa dig att sätta bra och passande värden för dig!
Jag förstår att dåligt samvete också delas ut till höger och vänster, och upplevelsen av att man inte alls klarar av att hålla diet eller sköta ett motionsschema finns där bakom. Jag vill fortsätta uppmuntra till att försöka, men sjukdomen krånglar ju till vårt hungersystem en hel del också. Så det är mycket lättare att vara normalviktig icke-diabetiker och hålla en diet än att vara mitt i det. Alla dagar i veckan.
Men även om du inte är särskilt insulinresistent så är kost och motion fortsatt ett jättebra sätt att bibehålla all slags hälsa (och vikt) så sluta inte med det bara för att det visar sig att du har mindre produktion. Men stånga dig inte blodig i onödan. Det finns medicin av en anledning.

Efter två år, 40kg mindre vikt, och träning samt en helt annan mental stabilitet. Klart att det påverkar sjukdomen.

Efter två år, 40kg mindre vikt, och träning samt en helt annan mental stabilitet. Det räckte långt för min sjukdomsbild.

Källor
http://www.thelancet.com/journals/landia/article/PIIS2213-8587(18)30051-2/fulltext – Novel subgroups of adult-onset diabetes and their association with outcomes: a data-driven cluster analysis of six variable

https://www.internetmedicin.se/page.aspx?id=438 – Insulinresistens på InternetMedicin

Påsklov, snart operation och DAC

Jag fick en kommentar om att jag borde tänka över hur jag jobbar. Det är precis det jag gör mina vänner. Jag prioriterar på ett annat sätt, och det är verkligheten. Det blir inga 250 timmars månader nå mer, och därmed basta! Jag fixar inte det, och väljer att inte fixa det heller. När det gäller DAC så kände jag dels att replaycast intresset var svalt, och dessutom väldigt hackat och malet, då jag har ungarnas påsklov att ta hänsyn till (behövde iaf en dag till dem, blev flera dock) och sen har jag min inspelningsdag i stockholm också. Det är vad det är, och ibland kommer jag att deprioritera vissa turneringar också. Jag har kört ett jättegäng på rad, och är rätt sliten.

Min dagliga dos av morfin är fortfarande hög, och jag har haft ett rejält återfall under den här veckan i smärta. Tyvärr får jag väl säga. Tur dock att jag ska opereras på fredag, så får jag hoppas att det här problemet försvinner för all framtid. Jag kan inte påverka det till 100% – bra kost, motion och sömn kan göra det riktigt bra, och sen ett toabesök så är det helt kört igen.

Den här kommentaren, tillbaka till den, tyckte att jag inte borde skriva om diabetes på min blogg. Försök att förstå att min blogg tillhör hela mig, både spel och det jag sysslar med annat, och jag läser en del av eget intresse om diabetes, och delar med mig av det på forum som är kopplat till just diabetes. Det är en del av mitt liv, och jag kommer fortsätta med det. Fått ett jätteuppryck på sajten faktiskt, med över 50 000 läsare per vecka. Superkul!

Men, nu är det subträff på Lördag. Så helgen blir det ingen streaming heller, så det har legat lågt. Imorgon (Torsdag) dock tänkte jag tagga igång igen, och försöka att sända i alla fall minst träning + spel. Med lite tur kanske jag kan sända radio och pod också. Vi får se.

Hang in there!

Kimverandakim2

Gå ner i vikt – med diabetes

Är det någon skillnad? Troligen inte jättestor.

Det är inte bara friska människor som vill och behöver gå ner i vikt, utan det är också diabetiker. Övervikt är ett växande problem i samhället, så det vore konstigt om inte också diabetiker hade det problemet. Men frågan är, behöver man tänka på något särskilt för att gå ner i vikt som diabetiker?

Fördelarna med viktnedgång är inte bara att vi blir nöjdare och friskare, det kan också påverka våra mediciner. Nämligen är det så att alla diabetiker mer eller mindre är insulinresistenta, några jättemycket (som jag) och några bara lite grand. Men viktreduktion hjälper detta, och det är bra, för då kanske vi inte behöver dosera så högt på våra mediciner.

Jag har under två års tid läst och testat det mesta. Detta för att jag blev diabetiker för två år sedan och då fick mitt liv tillbaka. Jag har satt mig in i forskning, diskuterat, och läst hur mycket som helst. Det gör mig absolut inte till någon expert. Jag har också tappat 40 kg kroppsvikt och samtidigt byggt upp min kropps muskulatur, utan avsteg under den här perioden. Mycket tack vare att jag haft rätt kunskap när det behövdes. Att det fungerade för mig behöver inte betyda att det fungerar för dig, men jag tänkte dela med mig av det jag anser är det absolut mest fundamentala, det som jag upplever har varit viktigast för at tappa vikt. Hoppas du kan dra någon nytta av det!

Vi som är diabetiker har i regel en stor fördel, att vi kan mäta blodsockret. För det har en viss effekt på oss. Både när vårat socker är lågt, och när det är högt blir vi sugna. Vissa blir bara vid lågt, men det finns personer som blir sugna och hungriga på båda sidorna av spektrat, och hunger kan bli ett problem. Särskilt om det övergår till sug, och sen sitter vi där med något dåligt i händerna, och flera dagars hårt arbete är borta. Så vi behöver sikta på att få ett balanserat blodsocker. Här vet ju var och en vilka gränser som gäller, när blir du hungrig som låg? När kan du känna sug som hög? Eller bli väldigt trött för den delen, tröttheten i sig kanske inte är problematisk men troligen gör det dig mer inaktiv. Är du typ 1 diabetiker vill du ju dessutom undvika att hamna ”där nere” eftersom du i regel måste fylla på med onyttigheter (för att överleva) – så hypoglykemier bör undvikas av det skälet också.

blodsockerDetta är min blodsockerkurva, jag är typ2, och jag har reverserat mina symptom rejält. Därför har jag så låga värden. Det viktigaste här är inte att fastna i att ha så bra värden som möjligt, eller något åt det hållet. Bara att ha en bra förståelse för vilka värden DU behöver sikta på för att slippa drabbas av för stort sug eller hunger, saker som kan vara förödande för viktreduktion.

Så gör upp en blodsockerplan. ”Här borde jag ligga”. Att hamna där sen är en annan historia, vissa föredrar att äta många måltider varje dag, dutta med insulin från penna eller från kropp, och således ha kontroll. Vissa andra föredrar snarare att äta mindre kolhydrater och mer fett, och således få ett jämnare socker. Jag rekommenderar inte LCHF, det vore oetiskt att göra det eftersom socialstyrelsen inte gör det. Men en kolhydratsreducerad kost har också god inverkan på blodsockret. Det handlar egentligen bara om att undvika socker och snabba kolhydrater, äta måttligt med långsamma kolhydrater och sen äta ordentligt med protein och fett. För vi måste bli mätta. Annars håller det aldrig i längden.
Det kan ta ett tag att få koll på sitt blodsocker, men det kan ju vara värt att ge det en liten stund. Att kriga med viktnedgång innan blodsockret är någorlunda är dubbelt så jobbigt. Sen är det ju så att vi är diabetiker, så vi kan ju inte köra huvudet i väggen för att få ett perfekt blodsocker heller. När vi testat oss fram i ett par dagar så är vi i mål.
För att blodsockerplanen ska fungera måste du lära dig att kolhydraträkna.  Det är väldigt få människor som jag träffat, eller jag ens hört talas om, som är diabetiker, insulinberoende, och som har ett stabilt blodsocker utan att få koll på kolhydraterna. Så ha det!

Från Socialstyrelsens "Kost vid diabetes" notera att den högra kosten ej är rekommenderad av Socialstyrelsen

Från Socialstyrelsens ”Kost vid diabetes” notera att den högra kosten ej är rekommenderad av Socialstyrelsen

Jag rekommenderar den måttliga lågkolhydratkosten. Det handlar mycket om att ersätta stora delar av ditt ris, din pasta, din potatis, med grönsaker. Men fortfarande spara en liten del av din kolhydratskälla. Samtidigt äter du en ordentlig mängd fett och protein. Som du ser är den största delen av kostens energi från fett. Om du äter 2000 kcal per dag, så blir det ca 90 g fett, 180g kolhydrater och 100g protein. Att sträcka sig lite längre ner på kolhydraterna är inte heller så tokigt tror jag, men prova dig fram, och kom ihåg att är du insulinberoende diabetiker så behöver du anpassad ditt insulin efter vad du äter. Särskilt om du ätit väldigt mycket kolhydrater annars, är du osäker så ha dialog med din diabetessköterska eller läkare. Du kan dock gå ner i vikt med vilken kost som helst, det handlar om energibalans.

När vi fått kontroll på blodsockret, som borde vara vårt första prioritet alla dagar i veckan. Så kan vi reglera kalorierna, dvs intaget av energi som vi stoppar i oss. Det är ingen exakt vetenskap tyvärr, och man får prova sig fram litegrand. Den här räknaren kan du använda, för att räkna ut ditt kaloribehov. Sen får du försöka att anpassa maten efter det kaloribehovet, och vill du gå ner i vikt, t.ex äta 300-1000 kcal mindre per dag. Rekommenderat är att ligga runt 500 kcal i underskott, och inte så mycket mer. Det kan bli en för stor slitning på en mentalt, och då åker man dit lättare istället. Inte värt det.

Låt oss titta på hur man gör för att då räkna ut detta, via hemsidan som är länkad ovanför får jag ca 3000 kalorier som rekommendation. Kom ihåg att detta endast är ett riktmärke. Jag behöver räkna om kalorierna till fett, protein och kolhydrater. 1g fett är 9 kcal. 1g kolhydrat är 4 kcal och 1g protein är 4kcal.
Jag ska äta 30% energiprocent kolhydrater enligt måttlig lågkolhydratkost. 30% av 3000 kcal är 900 kcal. 900 / 4 = 225g . Jag ska äta 225g kolhydrater per dag. Förstår ni?
Håll er till de låga rekommendationerna på kolhydrater till en början, och glöm inte att äta fettet och proteinerna. Detta för att behålla muskelmassa (proteiner) och för att stabilisera och göra kolhydraterna långsammare (fettet)

Saker som du kan äta massvis av : Grönsaker som kommer från ovanjord. Dessa är oerhört energisnåla, och fulla med nyttigheter. När det gäller grönsaker från under jord behöver man inte vara särskilt orolig heller. Men det går att överäta sig på sådana grönsaker, t.ex morötter och palsternacka innehåller en del kalorier. Försök att söka matvaror som är rena och naturliga i sin form i den mängd som det går. Ät fett, men se till att både äta fett från växtriket och djurriket. Kom ihåg att vi diabetiker kan få problem med blodfetter, och därför ska man kanske inte sikta på allt för mycket mättat fett (om man ska lyssna på läkekonsten i alla fall) – samma sak med blodtrycket naturligtvis.
Undvik mjöl, och mjölprodukter. Dels är mjöl sisådär för blodsockret, men det är också väldigt lätt att överäta sig på bröd och pasta. Ät istället mycket grönsaker, och saknar du brödet kan du baka dig muggbröd eller köpa dig fröknäcke.

30008060_10155138257076721_140888211_nMuggbröd är superenkelt att göra. Tar 1.5 minuter i micron och är fattigt på kolhydrater. Det finns massvis med recept på nätet. Googla bara muggbröd.

Men som sagt är kalorier inte en exakt vetenskap, dvs det är inte alltid så enkelt att säga exakt vad just DU förbränner, eller för dig själv att räkna ut hur mycket du har ätit. Det är dock en vetenskap som stämmer – när man väl räknar rätt. Därför kan det vara smart att ha det med som en stöttepelare när man börjar att äta mindre, och nyttigare. Vill man inte räkna kalorier, så kan man istället bara se till att äta som man gjort tidigare, men ersätta delar av maten med grönsaker. Det är ett simpelt sätt att få i sig mindre kalorier än tidigare, däremot tycker jag att alla medicinerande diabetiker bör kunna kolhydratsräkna. Allt annat är en gissningslek som kan vara dåligt, både för viktnedgången och för sjukdomen överhuvudtaget.

Träning och motion
Träning är viktstabiliserande, ett ypperligt sätt att inte gå upp i vikt, och ett sätt att behålla hälsan. För viktreducering är det dock inte särskilt imponerande faktiskt, det allra mesta sitter i kosten.

Promenader är det jag rekommenderar, för dessa behöver inte göra oss så jättehungriga eller sugna, dessutom kan en promenad i lagom tempo vara okej för blodsockret.

Löpning, eller powerwalks kan beroende på hur vår form är höja blodsockret, och rätt kraftigt också. Dessutom blir man mer hungrig av att träna på det här sättet. Avvakta med det tills viktreduceringen är i gång, och tills du har koll på ditt blodsocker.

Gym ger dig mer muskler, alltså mer vikt. Ska du träna gym samtidigt som du dietar måste du ha detta i åtanke, och kanske inte framförallt låta vågen vara det som du kontrollerar din viktreduktion med. Bättre att ta bilder eller mått på kroppen då. För viktminskningen kan stanna rejält av träning, men kroppen mår förstås väldigt bra av det ändå!

Samma kroppsvikt.

Samma kroppsvikt.

Vardagsmotion är troligen mer effektivt än träning eftersom det återkommer dagligen. Om du ersätter en trevåningshiss med att gå trapporna och gör detta varje dag så kommer det att ge en rätt stor effekt med ett års perspektiv. Tänk på helheten, stå upp istället för att sitta. Ta en promenad istället för bilen. Cykeln till jobbet, dessa saker, som blir en vardag. Det är superbra.

Tillskott och hjälpmedel
Det mesta löser sig i kosten, om en äter blandat med grönsaker och varierar sina färger i dessa så får vi i oss det mesta vi behöver. Men krom och magnesium kan vara två saker som vi kan behöva tillföra våra kroppar. Det är inga mirakelkurer, men det kan faktiskt både göra oss lugnare så vi sover godare (magnesium) och stabilisera vårt blodsocker (både krom och magnesium)
När suget trycker på och det känns svårt att stå emot kan vi behöva olika taktiker för att klara oss, en salt korvskiva eller 5 kan vara hjälpsamt (och förstår inte vårt blodsocker så särskilt mycket heller) att dricka vatten, kanske ha ett gott te med ett passande sötningsmedel  eller så har vi någon annan lösning. Det finns studier som säger att vassleprotein kan ha en positiv effekt på både sötsug och att det balanserar vårt blodsocker. Det går ju att ha en sån låda hemma med någon god smak, för att behandla ett stort sug eller bara för att få lite extra tillskott av protein kanske.

Avslutningsvis några andra saker som spelar väldigt stor roll för viktnedgång enligt mig.

Sömn – du behöver din sömn. Prioritera den, och får du den inte, ta dig en tupplur vid tillfälle. Sömnen är oerhört viktig för viktnedgång

Ditt sinne – är du stressad, pressad, nere? Då blir viktreduktion mycket svårare. Det är viktigt att ditt sinne är med i den här processen. Nu när du ska börja gå ner i vikt, unna dig lugn och ro istället för godis eller chips. Ett bad kanske? En lugn promenad. Eller sitta kvar i bilen en stund och poppa musik. Det ger mycket.

Stöttning – be om hjälp. Säg till din partner vad du behöver, och berätta för dina barn och din omgivning vilken målsättning du har. Säg att du behöver hjälp, inte att någon ska överförmynda dig, men kanske att du kan få en stöttning i rätt riktning de gångerna när det är tufft.

Unna dig – men sluta unna dig saker att stoppa i munnen. Detta är nog kanske den viktigaste punkten för vissa av oss. Unna dig saker som inte innehåller kalorier. Till en början kanske en lightläsk, en nocco eller en cola zero, men på sikt få bort det också. Sikta på att unna dig andra saker, god sömn, ett träningspass, att älska med din partner, att gå och titta på bio. Mycket av det vi lärt oss att ”unna oss” är kopplat til mat. Varför är det så? Livet är fullt av härliga saker en kan unna sig som inte resulterar i viktuppgång!

Muggbröd

Sugen på bröd? Men det känns som att mackor inte är den bästa grejen för dig? Kanske för att du inte äter mjöl eller för att du vill hålla nere på kolhydraterna?
Testa muggbröd! Supersnabbt, och supergott! Jag har inte kommit på detta receptet, utan gjort en variation på redan färdiga recept. Jag föredrar detta med pofiber över för mycket mandel eller kokosmjöl då jag tycker det tar över smaken för mycket

Du behöver

0.5 dl pofiber
1 msk Mandelmjöl
2 msk Smör
2 tsk bakpulver
1 krm salt
2 msk sesamfrön (kan vara vilka frön som helst)
(Valfritt) brödkryddor kan vara det som behövs för att få det att riktigt smaka bröd.

Blanda allting till en enda stor smet, lägg smeten i en mugg eller lägg det på en tallrik. Forma som du vill på tallriken.
Mikrovågsugnen 1.5 minuter på full effekt. Låt brödet stå en stund, dela på det så det får ”ånga av sig” – jag rostade mitt. Jättegott ikväll!

30008060_10155138257076721_140888211_nEtt sånt här bröd innehåller 3-5 kolhydrater (räknade inte så noga)

Kalorier är inte så enkelt

 

En inbiten kaloriräknare kommer alltid säga att allting handlar om kalori in och kalori ut, och det stämmer. Det är en vetenskap vi inte kan rå på.

Men hur dessa kalorier tas upp av kroppen, är troligen inte så enkelt som att allting är ren mattematik. Det är krångligare än så, något som tas upp på tyngres hemsida. Nu ska man väl inte dra för stora slutsatser av detta, men i korta drag verkar det som att råvaror i alla fall vissa i sin rena form erbjuder mindre kalorier än om de blivit processade. Även om man inte tillfört något. I exemplet har man mandel, och en där ser vi variationer hela vägen upp till 200 kcal mellan helt vanlig mandel, och mandelsmör.

TWC-SF-Almonds

Förklaringen kan ligga i hur små bitarna är, och hur de tillretts. Alltså kommer vi tillbaka till vikten av att äta RIKTIG mat, inte bara processade halvfabrikat. För riktig mat är det vi ska sikta på. Det betyder (troligen) att mandelmjöl är t.ex mycket mer energigivande än en näve mandel också. Så man kanske får ha det i åtanke när man bakar på det ”bättre” mjölet.

Kanske kan detta vara en liten del av förklaringen till varför vissa personer som äter lågkolhydrakost, eller paleokost, upplever att de äter mycket mer än förut men fortfarande går ner i vikt, eftersom det ofta i sådana koster siktas på att äta naturliga råvaror. Har man ätit mycket halvfabrikat och sen byter till riktiga råvaror kan alltså även kaloriräkningen vara mer förlåtande också. Dessutom har vi vetat länge att kalorierna på förpackningarna alltid är en uppskattning, en gissning om du så vill. För man mäter ju inte varje enskild burk med tomatsås, eller varje enskild broccoliknippe heller. Saker som årstid, livsmedelsbehandling och process kan ju variera.

Avslutningsvis ska väl sägas att detta inte är ett argument för att totalt sluta att respektera kalorier som måttstock, utan kanske bara vara mer nykter i det faktum, att två människor som båda äter 1500 kcal, kan få i sig rätt stora skillnader i energi, beroende på tillredningsform, och processande innan maten kommer i munnen. Jag gillar den här typen av forskning, för jag tycker vi ofta kommer ifrån själva grunden, dvs att äta riktig mat är en jävla skillnad mot att äta saker som är processade. Jag inbillar mig att det varit den största anledningen till att min hälsa förbättrats. Jag har övergått till riktiga grönsaker, till råvaror som är bra framställda, och skippat sakerna som varit motsatsen.

Det är värt att inte ge upp.

Att blodsockret blir lägre, är ett resultat av träning och kostanpassning, även medicinering naturligtvis.
Men när vi gör aktiva val, och förändrar hur vi sköter om våra kroppar och inte får några resultat då. Är det värt att fortsätta då?

Jag tänker på någon som fastade, och sockret blev bara högre. Dock, efter 5 olika fastetillfällen droppade sockret plötsligt. Det gav även resultat under många dagar efteråt.

Eller han som började träna, men tyckte att det knappt ens påverkade blodsockret. Han tappade 5 kg och hade lika dåligt socker, tänkte ge sig, men när han tappat 10 kg, så syntes det på blodsockret också. Både fastevärden och vanliga värden.

Eller hon som har bra värden på dagen, men fastevärdet envisas med att vara högt. Hon som tycker att vad hon än gör inte spelar någon roll.

Vi måste komma ihåg att blodsockret är bara ett symptom på våra bekymmer. Ingenting annat. Det är en enorm process som vi måste ha i åtanke innan blodsockret blir för högt. Låt oss säga att vi framförallt är insulinresistenta, som vissa av oss är. Då kanske det är en förfettad lever som gör oss resistenta. Avfettningen av den tar givetvis tid, och det är inte alls säkert att det märks på blodsockret direkt som du börjar träna.
Eller det kanske är så att resistensen bara är ”precis” för stor för att sänka ditt socker. Precis som vi först är friska, sen blir pre-diabetiker, och sen blir diabetiker. En process som tar ett tag (även om vi inte mäter och är medvetna om det) så tar ju själva reverseringen ett tag också.

Men även den som har en begränsad insulinproduktion kan ha samma typ av argument. För det är först när du når en normalitet i insulinresistensen som vi verkligen vet hur begränsande din produktion är. Det kanske är så att kost och motion kan få dig att komma väldigt nära en normalitet också. Dessutom ska vi ha det här i åtanke att vi sett betaceller som återväxt på möss. Vem vet vad som händer om vi tar hand om oss väl, under säg en längre tidsperiod. Kanske finns det chans för oss då? Vissa tar detta som en provocerande tanke, att man ger folk för mycket hopp. Må så vara, men vi kan också konstatera att är det så att vi är insulinberoende så spelar det fortsatt roll. Även det insulinet vi tar i sprutform tas emot av kroppen beroende på hur kroppen mår. Alltså är det aldrig ett dåligt val att ta hand om sig själv.

För bakom kulisserna måste vi ha i åtanke en till sak; Insulinproduktion. Det kan vara så att många av oss producerar alldeles för mycket insulin, att få ner dem värdena kan vara minst lika viktig del av tillfriskningen som själva sockret. Jag gjorde ett diagram, som förstås bara är helt påhittat och har ingen vedertagenhet alls. Men hur man kan se det. För att förstå att det finns flera faktorer.

Vid insjuknande Efter 3 månader Efter 6 månader Efter 9 månader
Efter 12 månader
Insulinproduktion 160 150 140 120 120
Insulinresistens 100 90 80 70 60
Övervikt 25 24 22 15 10
Fastesocker 8 8 8 7,4 6
Sockervärde e mat 10 9,8 9,6 8,8  8

Jag vet inte om det går såhär sakta, men allt beror ju på hur hårt man kör och hur mycket kroppen faktiskt kan förändras. Men redan efter 3 månader har ju en anpassning av kosten kunnat ge dig en mycket mindre belastad bukspottskörtel (eftersom den inte behöver producera samma mängd insulin mer) Hurvida det ger det en längre livslängd eller inte vet jag inte, men det är ju lockande att gissa att det faktiskt gör det.

OBS tabellen är helt påhittad, finns ingen logik i den, bara ett exempel på saker vi måste ta i beaktning. Dvs allt är inte blodsocker (även om det förstås är viktigt)

Tittar vi på följdsjukdomarna, så ser vi sannerligen att det är megavärt att få ner sitt långtidssocker, även om det är i de högre regionerna och även om det är med mindre enheter.

12717754-licFV

Bild från diabeteshandboken. Relativ risk för följdsjukdomar kopplat till ditt Hba1c

Här ser vi att risken för följdsjukdomar avsevärt försämras ju högre långtidssocker vi har – men vänd på det. Det avsevärt förbättras när vi får lägre också. Vi kanske kämpar och går från 60 till 50, och jämför oss med någon som har 40. Gör inte det. Jämför dig med dig själv, du har gett dig själv otroligt mycket bättre förutsättningar.

Sen är det givetvis så att vi kanske inte når normalitet. Vi kanske inte ens kommer nära normalitet. Det är också sanningen för många av oss. Men har vi då slösat bort våra liv på att anpassa kost, och att motionera eller träna? Naturligtvis inte, det finns så oerhört många fördelar med att hålla ut och kämpa på, med allt från lägre dödlighet, mindre följdsjukdomar och helt enkelt en bättre tillvaro med att göra så. Så ge inte upp.

Avslutningsvis vill jag också säga, det finns mediciner som fungerar, och vissa av oss behöver dem i en period, och vissa hela livet. Det är inget nederlag att ta medicin, och tar du medicin låt inte det vara ett argument för att inte ta hand om dig. Kost och motion är en fin gåva att ge till din kropp. Särskilt såhär efter ett påskfirande