Pubertala slutsatser om könsspecifika turneringar

Bakgrunden kan du läsa på metro

Det finns få saker som upprör så mycket som könsspecifika turneringar inom E-sporten, därför går det inte att inte prata om det. Vi får ta det igen.

Det bästa vore om lagen var mixade bara hävdar någon. Det håller jag med om. Vad roligt det vore om det fanns mixade lag istället för att man måste dela upp det – men vi kan lägga det åt sidan. För när vi gör turneringar så kan vi inte ha utopiska grunder utan vi måste hålla oss till verkligheten. Ungefär som att barnturneringar i idrott måste ha ID-koll för att folk faktiskt luras med åldrarna där – så behöver vi förstå och acceptera att E-sporten är långt långt ifrån jämställd.

Men för att förstå vad syften med turneringar är behöver vi gå tillbaka till det här med riksidrottsförbundet och att E-sport ska vara en sport igen. Varför har man en turnering? En otroligt felaktigt missuppfattning som skapats inom E-sporten på grund av att man mäter allting i pengar och tittarsiffror är att ända syftet med en turnering är att man ska utse den bästa spelaren eller bästa laget – det är bara en liten del av syftet med att organisera e-sport eller sport. Det handlar ju om varje individ där ute som sysslar med spelet eller sporten. Att de ska få ett forum, en spelarena, en plats att utöva sin e-sport på. Det är det allra viktigaste. Att människor som sysslar med spel inte bara ska göra det med sig själva – utan ta sig ut bland andra, testa sin styrka mot andra spelare, träffa andra spelare och utvecklas.

Det är uppenbart att särskilda tjejturneringar behövs för att tjejerna ska dyka upp – och det är vad som är det viktiga här. Det spelar ingen roll om det teoretiskt är så att tjejer och killar kan vara lika bra. På samma sätt som man har olika nivåer inom idrotten för att ingen ska känna sig för liten, för dålig, för duktig, så behöver man anpassa e-sporten också. Faktum är att där har prispengar förstört sporten också. Vi saknar ju arenor som passar alla nivåer, i alla spel. Att ha en särskild tjejturnering är suveränt, då får vi locka fram mer tjejer, mer tjejförebilder, och således får vi en större spelarbas. Det ska ju alltid vara målet när det handlar om att utveckla en sport eller en e-sport.

När jag läser diskussionerna på just detta så är det faktiskt oerhört beklämmande att e-sporten består av många unga människor, som inte kan skylla på att de är födda på 1940-talet, och därav har en mer ålderdomlig syn på detta. Det är unga människor, både tjejer och killar som ”ställer sig emot” turneringar av det här slaget.

Antingen är man väldigt okunnig i vad syftet med en sport (och därmed också en e-sport är) eller så är man förblindad av att detta skulle vara någonslags feministisk handling. Det kan man säkert se det som, men jag ser det bara som grunden i att bygga en stark spelarbas. Ingenting annat.

Bilden lånad av metro

Bilden lånad av metro

2.5 år i siffror och strategier

46098819_10155595194741721_4990746629242880000_n

Jag delade bilden ovanför och flera bad om min historia. Jag tänkte att det kunde vara nyttigt för mig också att skriva ihop det. Jag vet dock inte hur exakt jag kan peka på alla datum, men relativt bra ska jag kunna klara av det också då jag kan ta stöd från 1177s egna tjänst. Tanken är att påvisa hur min förändring skett, och vad jag gjort för insatser för att få igenom den.
Siffror är alltid relevant, och jag tänker mig att en vikt och Hba1c kurva kan utgöra grunden av min resa. För att få lite bättre kött på benen kan man säga att Hba1c är långtidssocker – det är ett blodprov som tas på patienter för att utröna hur deras sockernivåer varit en stund tillbaka i tiden. Man säger därför att det tar minst 6 veckor att ändra det värdet. Ett högt Hba1c indikerar på att socker blivit kvar i blodet för länge, och det är också en riskfaktor för en rad sjukdomar. Ett Hba1c ska vara under 42. Vid diagnos hade jag 63. Det kan antas att man hittade min diabetes ”hyfsat” tidigt av den anledningen.
Diabetesvärden
Viktkurvan känns inte som jag minns den. Detta är dock en blandning av vårdens nummer och det jag har skrivit upp själv. Jag tror jag rasade mer i vikt i början om jag ska vara helt ärlig, men det meningsfulla här är i alla fall att det hållt jämn takt med Hba1c.

Del 1 – Kosten

Det första jag började med var att förändra min kost. Jag läste en del och det finns förstås olika strategier för detta, pulverdieter, vanliga dieter, LCHF osv. Jag fastnade för LCHF för att den verkade vara bra mot insulinresistens som typ2 diabetiker i regel har. Dessutom fick jag äta mig mätt. Så utan att träna, utan att mäta eller räkna, så slutade jag bara äta godis, frukt, läsk, bröd, pasta, ris, potatis, qinoa, ja allting som innehåller mestadels kolhydrater. Det var riktigt tufft till att börja med, de två första veckorna snurrade skallen mestadels, och jag kände mig energilös. Detta kan dock likaväl vara en del av diabetesen, för vid insulinresistens får man inte i sig riktigt den energin som man vill ha i sig. Istället lägger man på sig skiten, men det blir ingen effektiv energiupptagning i alla fall. Efter två veckor hade jag redan tappat några kilo, och det började bli stabilt i humör och energinivåer. Blodsockret blev bättre efter två dagar. Observera att det då handlar om enskilda blodsockerprov, inte långtidssockret.

Jag åt ägg, ägg, kött, grönsaker, ägg, kött, grönsaker, ägg. Till en början ensidigt, men sås och variationer av grönsaker gjorde det roligare. Vikten gick ner, och jag mådde sjukt mycket bättre.

Mängd kolhydrater per dag 10-20g. Aldrig mer.

Del 2 – Kosten och Träningen

Efter ett tag, jag tror lite mer än sex månader började jag att inte känna igen mig längre. Det var rätt konstigt, jag trodde inte det skulle spela någon roll, men att tunna ur gjorde mig lite osäker på vem jag var, och jag kände att det var dags att börja träna. Samma dag som jag började träna så minskade viktminskningens tempo, men faktum är att kroppen förändrades nog i samma takt. Jag hade fortfarande mycket bukfetma, och var fortfarande rätt rund, men viktminskningen saktade ner som sagt, och jag åt lite mer protein. Så kosten var väldigt lik det första halvåret. Men sakterliga bjöd jag in mer kolhydrater i kosten (jag hade bara blodsockret som måttstock) och mer protein. Den smarta kan säga att det var detta som gjorde att viktminskningen minskade, och det kan ligga något i det också förstås. Kosten är superviktig, men viktminskningen minskade när träningen började, några månader in i träningen ökade jag på kolhydraterna och proteinerna. Så jag tror faktiskt det var träningen i sig.

Det som ska sägas om träningen var att jag var oerhört otränad. Inte bara kondition och styrka utan balans, mjukhet, allting var totalt åtskogen. Så det blev en period av mycket småskador, mycket slitsam träning. Hade jag gjort om det idag hade jag inte börjat jogga så tidigt som jag gjorde, men jag var så ivrig att uppleva att kroppen fungerade.
Till en början körde jag boxsäck och lite vikter hemma. Jag tränade ett par dagar i veckan och typ 30 minuter åt gången.
Sen övergick jag till att jogga/gå, och efter ett tag spela fotboll 2 gånger i veckan. Jag spenderade resten av dagarna varje vecka med att ha fruktansvärd träningsvärk, och stelhet. Det var också mitt problem då, jag kunde knappt göra något annat än dom två passen, i alla fall inte för benen. Även om jag försökte mig på gympass så kunde jag inte göra övningarna ordentligt, inte ens med kroppsvikt.

Mängd kolhydrater per dag 50-100g. Sällan mer.

Del 3 – Träningen ger med sig, och mer kolhydrater

Det som hänt de senaste 7-8 månaderna, är att jag efter ett ryggskott (ofrivillig vila ca 6 veckor) upplevt att träningen gett med sig. För att försöka förklara det bättre kan jag säga att plötsligt har jag blivit mjukare, starkare och stabilare. Jag har försökt att leta förklaring till detta, och en enkel sån förklaring skulle kunna vara att vilan faktiskt gjorde att jag hann i kapp mig själv. En annan skulle kunna vara att jag helt enkelt kommit så långt i träningen.

Nu för tiden tränar jag intensivt, och ofta. Jag gillar träningen, och på gymmet kör jag varje muskelgrupp två gånger per vecka. Det betyder att en måndag kör jag ben, så kör jag samma ben på torsdag igen. Tanken är att variera tung träning, med lite lättare, och att försöka attackera musklerna med varierande typer av övningar. Jag byter alla övningar då och då, men inte basövningarna. Basövningarna för mig är chins, stångrodd, marklyft, benböj och bänkpress. De övningarna utgör basen i min träning och jag börjar alltid med dem, oavsett hur passet ska se ut.

När träningsintensiteten kunde öka, särskilt på benen, så har jag upplevt ett större behov av att äta mer mat. Jag har också lagt på mig mycket mer muskelmassa särskilt runt sätet, magen och benen. Men kolhydratsmängden är fortfarande inte alls uppe i normalnivåer, jag äter inte pasta, väldigt lite ris. Jag äter potatis men i mindre mängder, och bröd tar jag några skivor nu, men alltid fullkornsbröd och alltid tillsammans med ägg, tonfisk eller makrill.

Tanken med kosten bygger mycket på det som jag började med, då jag åt bara fett och protein i stora drag. Det jag gör nu är att jag ser till att varje kolhydrat som jag får i mig har sällskap av fibrer, fett eller protein. Gärna allesammans. Det är en tydlig koppling i vetenskapen med att blodsockerpåverkan blir mindre akut om kolhydrater äts tillsammans med fett protein eller fibrer.

Mängd kolhydrater per dag 70-200g. Ibland (på en fredag eller lördag) blir det mer.

Övriga saker
Jag har trappat ner väldigt mycket på mjölkdrickande, och gör endast det på helgen nu för tiden. Jag älskade mjölk tidigare. Istället dricker jag lightsaft eller vatten.
Jag har ökat på kaffedrickandet – kaffe reglerar aptit och det är nästan kalorilöst. Dessutom supergott. I kaffet har jag dock mjölk.

Jag fastar varje söndag. Det innebär att jag inte äter mat från Lördag kväll (när jag nu är färdig) och minst fram till 17 på söndag. Det finns sjukt mycket vetenskap om fasta och är man frisk i övrigt (eller typ2 diabetiker) så är fastan superintressant. Dels verkar fastan vara mer effektiv på bukfettet, det som sitter runt organen (och det som påverkar sjukdomsbilden via insulinresistens) och dels har fasta andra fördelar, särskilt mentala, så man lär sig att man inte behöver äta jämt. Sen finns det vissa som pekar på att fasta också reglerar aptithormonerna i kroppen. Jag ser skillnad på mitt blodsocker under fastan och flera dagar efteråt. Därför har söndagarna blivit min fastedag, och den dagen får bli motpolen till en eventuell fredagsmysdag. Jag gillar det och kommer fortsätta med det.
Det finns massor med teorier och strategier runt fasta, men det som jag tagit till mig är att det inte är negativt för muskelökning, det ska avslutas med träning och det är hälsosamt. Placeboeffekter ska inte underskattas heller 😉

Jag försöker att sikta kolhydraterna jag äter till största del runt träning. Det gjorde jag även i början när jag åt väldigt få. Vill jag äta 4 potatisar en dag, så passar det utmärkt att göra innan en träning, och efteråt kan man äta lite bröd också. Det ska dock sägas att är jag aktiv, och tränar, så spelar det ingen roll för blodsockret, men jag upplever att jag har mer nytta av kolhydraterna under ett träningspass än om jag ska sitta vid datorn eller utbilda elever i skolan.

Vetenskap och blodsocker har varit min grund
Det viktigaste för mig har varit att följa vetenskapliga studier, och att följa mitt blodsocker. Nu är blodsocker långt ifrån allting i en hälsosam kropp, men då det är det symptom som man kan följa enklast fick det vara min måttstock. Ska sägas att blodtryck och blodvärde också förbättrats under den här perioden. Till en viss del blodfetter också, men dessa är fortfarande inte helt bra. Tyvärr säger vetenskapen att de aldrig kommer bli det med bara kost och motion, men vi får se.

Vetenskapen bakom viktnedgång och hälsa kan man hitta ÖVERALLT. Det finns de som hävdar att övervikt är den enskilt farligaste faktorn när det gäller typ alla sjukdomar. Inom diabetes finns det dock supertydliga bevis, t.ex så blev 85% av alla typ2 diabetiker i den här studien av med sina symptom när de gick ner 15kg i vikt.

Det är dock inte enbart viktnedgång som är centralt för diabetiker. Det visar sig att flera av de som har normal BMI rent tekniskt ändå är överviktiga, vilket förstås lockar tanken till att vi behöver göra om våra kroppar. Dvs balansen mellan muskelmassa och fett. Det finns mycket vetenskap på träning och diabetes, och medan de allra flesta träningsformerna mestadels indirekt påverkar diabetesen med viktnedgång, eller helt enkelt med energiförlust (så man hamnar på minus) så verkar styrketräningen och muskelbyggandet fungera nästan lika bra för blodsockret trots att man inte hamnar på minus. Det är ett starkt argument för att bygga muskler tycker jag.

Det sista jag inte ens pratat om än är insulinresistens, och det är ändå värt att nämna. Kroppens utveckling av diabetes är inte från en dag till en annan, och även om inte alla får diabetes, så blir vi sämre på att hantera insulin ju tjockare vi blir. Det är liksom bara så.
Det innebär att ens fastenivåer av insulin i kroppen ökar stadigt med vikten, och för vissa av oss så kommer en dag när dessa nivåer av insulin inte längre kan hålla nere blodsockret. Jag hade en c-peptid på 1.9 vid sjukdomstillfället, idag har jag 0.7. Det betyder att jag hade MER ÄN DUBBELT SÅ MYCKET INSULIN i kroppen när jag blev sjuk, men hade ändå högre blodsocker. Detta är supervärt att komma ihåg. För om du har 1.9 i c-peptid men normalt blodsocker kommer ingen läkare att reagera. För man kollar inte ens c-peptid i Sverige om inte man misstänker diabetes. Men egentligen skulle massvis med människor kunna få diagnosen ”insulinresistent” i Sverige, vissa pratar på så många som var fjärde vuxen. Vissa pratar på fler. Så dessa diabetiska vinster som jag gjort, kanske du tänker att du inte behöver göra, men sanningen är den att din insulinresistens kan vara riktigt illa och ändå har du bra blodsockervärden. Det är bara bukspottskörteln din som får arbeta för 3, så länge som den orkar det är du safe!

Har du läst hela vägen hit, och har en fråga får du gärna skicka ett mail eller skriva på facebook.

Alliance i Major

På grund av rådande omständigheter i livet så kommer jag att hoppa över majorn med Alliance. Det låter förstås lika illa i era öron som i mina. Men jag har varit superupptagen och haft enormt mycket för mig med mina nya uppdrag, jag jobbar ju med både folkhögsskolan och vi har ju startat familjehem, så jag behöver faktiskt ta igen mig. Däremot kommer Truls ”Truls” Truls att ta hand om er. Även känd som Archipelago. Han styr Alliancematcherna.

Jag kommer att kika, och vara peppad, men behöver ta helgen till att vara ledig.

Det kommer vara väldigt obekväma tider, men tanken är att vi kör repriser också under dagen. Pass på att första matcherna är 03.00 på natten.

Tror det kan bli riktigt spännande, och Alliance är väldigt nära att slå över till att vara ett av topplagen. En gissning, lite vågad kanske, är att det finns en del fina odds att tjäna stålars på under eventet. Särskilt med Alliance. I många matcher kommer dom (eventuellt orättvist) att ses som underdogs. Dock har Alliance en riktigt tuff grupp, och deras första match är mot VP vilket kommer bli riktigt tufft.

Betta gärna med betspawn som supportar kanalen.

KualaLumpurMajor

Ett event i storstaden

Det var faktiskt en hel hög av blandade känslor under Red Bull EWKND som gick i helgen i stockholm. Det var pirr och glädje mest, och det behöver man ju. Eller i alla fall jag.
Hade med mig min son neröver, han har egentligen väntat sen han var tre år gammal på att kunna följa med mig på event. Problemet med att ha med sig ett barn är att på en liveinspelning så går ju sändningen först. Visst skulle jag nog bryta sändningen om det verkligen var så att mina barn behövde mig – men man vill ju inte sätta sig i en sån situation naturligtvis. Därav har ungarna inte fått vara med själva ännu, men nu var det dags, och det var jävligt mysigt.Vi har ätit middagar och förfettat våra levrar, eller i alla fall jag, och träffat intressanta människor och varit i vuxenmiljöer.

Samtidigt hade jag Mats med mig, och egentligen för första gången i den här typen av roll. Han gick under arbetsnamnet sidekick, men det är inte riktigt så jag ser det. Mats och jag går nog in i ett sånt här jobb som jämlikar, och gör ungefär lika mycket var. Men jag hade lite mer trådarna då jag skött dem tidigare under metro magazine.

Upplägget på studion var casual, vi skulle inte skapa skitnödighet eller vara perfekta på något sätt, vilket är ett lugnande besked när man bjuder in mig och Mats, men samtidigt försöka att hitta lit dynamik och djup i intervjuerna. Jag upplevde att vi gjorde det också, givetvis med varierande grad. Men samtliga som kom till studion har sin sak att erbjuda. Jag har en tendens att bli förälskad i människors positiva sidor efter såna här intervjuer, och detta event var inget undantag. Orb har en otrolig energi som jag gärna skulle vilja dela med honom, Roxxy och Majpaj som är stencoola, Emilia med sin superresa, Slop3 med sin rutin. Clea med sin personlighet, och Rebecca och Fiona som har en oerhörd respekt med sig. Jag tror inte bara för att de lyckats bra inom musiken men dom är tunga på något sätt. Jag gillart!

Mikaela från racingen – inte rallyn – också ett kapitel för sig. Omöjlig att inte gilla.
Men efter ett sånt här event så vill jag bara göra mer sånt. Mer intervjuer, jag älskar det. Gärna djupare, gärna längre, gärna känsliga ämnen, tramsiga ämnen, egentligen vad som helst. Det är en ynnest att möta människor på det sättet. Visst det är mitt i rampljuset, men på något sätt känns den utmaningen att få veta något om dessa spännande individer, och under det rampljuset, jävligt roligt. Så boka mig gärna mer, tänker jag högt!

Kom hem till dalarna på Söndagen, det är idrott, familjehemsbarn, barn, frun, och ännu mer idrott som gäller. Jag är sugen på att spela också, och att casta. Tur att dygnet har 24h. Men hälsan får lov att gå först, så jag är fortsatt rädd om mig.

Videomaterial från eventet kommer att dyka upp, ni som verkligen inte kan vänta kan nyttja sändningarna från twitch.tv/metroesport och ta materialet därifrån. Det är värt att se intervjuerna tycker jag!
Vi ses!

45367211_10157112368168623_7628717453706526720_o

”Fuck fortnite”

Jag har pratat om det här med spel tidigare här men nu blir det mer fokuserat just på spelet fornite. 

Det har ju mer eller mindre eskalerat i diskussionerna kring fortnite. Särskilt påkallar man då att det skulle göra ungarna dumma, eller att deras syn på våld på något sätt skulle förändras. Det finns en stor oro bland föräldrar, och jag tänkte vara lite extra övertydlig i det här inlägget. Först vill jag bara säga att Fortnite inte ligger mig särskilt varmt om hjärtat, men jag vill ändå ta rygg på spelet, som i sammanhanget är väldigt oproblematiskt.

Det första jag undrar är, ni som förbjuder spelet för era barn. Var era föräldrar motståndare till hårdrock och rollspel? Trodde de också att folk som lyssnade på W.A.S.P skulle bli satanister, eller tillhör ni den andra skaran? Som såg hur förstörda och ödelagda ni blev på insidan av dessa saker och nu ser samma fara i Fortnite? Jag är genuint intresserad.

När det gäller normalisering av våld är fortnite utan tvekan en del av problemet, man skjuter ju på varandra. Men det är väldigt långt ner på listan av saker som normaliserar våld, för min del. Det borde vara det för din del också.

För det första är liksom våldsnormaliseringen redan gjord, du kan inte starta ett youtubeklipp knappt utan att få reklam för en våldsam film, än mindre om du går in på en nyhetssajt. Där finns allt från vikthets till våldsnormalisering rakt framför ögonen på dig, och problemet med det är att det faktiskt är sant. Det är visserligen vinklat, men du kan inte hävda att det är påhittat, att det är fantasi. Barn  (i rätt ålder) är fantastiska varelser som förstår skillnaden. Men när det gäller tidningar, och nyheter så är det fortfarande sant.

fightsSupertillgängligt ligger slagsmålsfilmer som privatpersoner filmat på Youtube. Här kan vi snacka grafiskt våld. Nej, riktigt våld.

Detta är förstås bara ett exempel. Men jag tog något som är svårt att reglera. Youtube och Aftonbladet. Simpla saker, eller hur? Vad tror du sen händer i de andra spelen? Många spel spelas hemma hos mig, och det som verkligen påverkar mig, och barn, är när folk är elaka. Det sker i FIFA 19 – i precis samma utsträckning som fortnite. Fel av mig, det sker mer. För i fortnite kan du bara prata med dina teammates. Det är i alla fall det man gör. I många andra spel kommer motståndarna håna dig, hata på dig, och hota dig. Det sker varje dag.

Vill du verkligen skydda dina barn från en våldsnormalisering rekommenderar jag att helt förbjuda internet. Det är, på riktigt, det ända sättet att kringgå det. Att säga till dem att de bara inte får spela fortnite är ett typexempel på hur du kan skapa en jättelucka till din unge. Den här ungen kommer tycka att du är dum i huvudet. Det gör förstås ingenting, det gör mina mellan varven också. Men när de de sen kikar på det jag pratat om, kanske pratar med sina kompisar om det. Så får de reda på att fan farsan kanske inte var så mycket ute å cyklade ändå, så då går det över. Men att förbjuda fortnite är inte bara lika dumt som 80-tals föräldrarna som förbjöd hårdrock och rollspel. Det är dummare.

Fortnite innehåller inget grafiskt våld alls. Nada. Det kommer upp en siffra när man träffar motståndaren som anger hur bra träffen var. Syftet är inte mordiskt eller blodigt. Syftet är att besegra motståndarna.

Såhär ser det ut när man dödar någon i fortnite. Siffrorna i mitten av bilden anger hur bra träffen var.

Såhär ser det ut när man dödar någon i fortnite. Siffrorna i mitten av bilden anger hur bra träffen var.

Jag hörde på radion att det var ”oroväckande” att det gav en sån kick att vinna. Det var min son som berättade det. Har ni sysslat med barn och idrott någongång? Eller skojar ni? Det är som att allt vanligt sunt förnuft glöms bort bara för att det är ett spel.
Jag har haft spelare i mitt lag, detta år, som flera timmar efter en förlorad fotbollsmatch kan gå med hängande huvuden och vara påverkade. Eller motsatsen, verkligen stendigga att få göra ett mål. Tror vi att det är farligt i spelet, borde ju idrotten problematiseras på samma sätt tänker jag.

fenerbahce-riot-570x285Fans under en fotbollsmatch. ”Top 10 värsta riotsen inom fotboll”. Någon sån lista finns inte inom e-sport. Det har nämligen aldrig hänt. Normaliserat?

Det finns dock ett argument kvar som är till er fördel. Det är att ni tar bort spelet för att det inte är lämpligt för erat barn, det är helt fine. Det har jag massvis med respekt för. Det är en individanpassad regelbok, precis som alla barn ska ha, och är det så att ni inte klarar av att kontrollera ungarna för att de spelar fortnite, eller när de spela fortnite så ta för all del bort det. Att vara vuxen är det inget jag ska döma dig för.

Men att det blir problem runt spelet är många föräldras argument också. Vilket man tycker att är så svårt att förstå eftersom det är ett spel. Det är också en sysselsättning. När man är med sina ungar på fotbollsplanen och spelar så upptäcker man att man bråkar om regler, om bollen verkligen var inne, om det inte var lite väl hårdhänt osv, listan kan göras hur lång som helst. Självklart kommer samma diskussioner att uppstå med barn på nätet. Vems lootbox var det, tog du just min poäng, varför är du oschysst.

Och normaliseringen, jösses alltså, har ni samma resonemang när lillpojken leker att bilarna krockar? Tror ni att krockar kommer normaliseras för honom, och att han i ett senare skede av livet blir en sämre bilförare på grund av det? Gissningsvis inte.

Reglera datortid, se till att ungarna är utomhus, att dom idrottar, att dom leker med varandra, att dom inte spenderar för mycket tid framför en skärm. Ställ krav på hur de ska bete sig med och mot varandra i spelvärlden också, och var med era barn. Var med dem i det som de gillar att göra. Låt dem visa er deras värld. Reglera vad de spelar utifrån hur de mår av det – hur roligt de har, hur meningsfullt det verkar vara för dem. Men reglera det inte utifrån någonslags allmän sanning att Fortnite är ett farligt spel. För det är det inte. Jag lovar.

Fortnite_BR_Key_Art_w_Logo_ENG.0

 

ESL med Alliance runt hörnet!

I veckan, närmare bestämt imorgon Tisdag börjar ESL och svenska Alliance kommer ju att vara med. Som ni förstår blir det också kommenterat från min kanal. Det blir dock med en viss modifikation, då jag inte kan börja förrän 13.00 tisdag och onsdag. Det går inte att påverka tyvärr. Men, vi kör igång då, och första matchen är mellan Alliance och Mineski. Formatet är BO2.

Vi får se vilken form Alliance har. Efter Vegas kändes det lite oklart vart nivån ligger. Jag upplever att det likaväl kunde varit så att nivån var hög, men motståndet tufft, som motsatsen dvs att det var lägre nivå.

Eftersom matcherna sänds dagtid kommer jag försöka att anpassa castandet så att ni kan enkom lyssna (för er som är på jobbet, eller i skolan) om ni vill det. Det är min målsättning i alla fall.

Ett hett tips gällande betting är att kika på 2:0 resultat. Det har en tendens att bli mycket 1-1 tippningar, och 2:0 kan ge rätt fina odds. Dina bets gör du förstås på betspawn

Matcherna som castas hittar du under schema
lrNDiCfz